Dörren till Vällingby polisstation ligger inklämd mellan smårestauranger och ett jättegym precis intill busstorget i den k-märkta satellitstaden. En trappa upp hittar man receptionen. Personalen här har gått på högvarv sedan gängkonflikten i Stockholm trappades upp. Och enligt flera poliser vi pratar med så var det ansträngt redan innan. Många tjänster är, som på flera lopon i Stockholm, vakanta.
Ett par hundra meter från Polisen, ligger snabbmatskedjan där en ung man sköts till döds på nyårsafton förra året. Det har skjutits i centrum förr, men med sprängningarna i bostadsområden runt i Vällingby och Hässelby har nya gränser passerats och det påverkar de som jobbar här.
– Det märks att vi har blivit mer avtrubbade. Förut om det var en skjutning ville alla åka på det. För att få den polisiära erfarenheten. Nu är det ungefär som jaha, igen, säger en polis som jobbar i yttre tjänst i Vällingby.
Vi kallar honom Erik. Egentligen heter han någonting annat men vill vara anonym då han är ganska kritisk mot hur polisarbetet planeras. Erik tycker bland annat att man har tappat taget om mycket av den lokala förankring som man har försökt att bygga. Han var tidigare involverad i arbete med hotspots. Inom ramen för det gjorde han och hans kollegor regelbundna besök hos näringsidkare i Hässelby Gård och kände att det var verksamt.
– Det tog en vecka så hade vi ju koll på varenda näringsidkare i området. Vi skapar relationer, de vill prata med oss och de kriminella får svårare att ta kontroll över området. Men det är något vi har fått prioritera ner.
Han har också tidigare jobbat med brott i nära relationer och tycker att man missar någonting viktigt när det prioriteras ner för att i stället hela tiden cirkulera och vara synliga.
– Fundamentet för en våldsam man är ju en stökig hemmiljö.
Han menar att här finns chansen att fånga upp framtidens våldsverkare.
– Men det arbetet fimpas till förmån för att lägga allt fokus på de som redan är våldsamma och som heller inte kommer att sluta vara det.
I Stockholm Nord, som är det polisområde som Vällingby tillhör, har man fått ta del av den nationella förstärkningsorganisationen, NFO. Erik menar att det är bra att vara fler poliser men att det blir slitsamt att få nya kollegor varje vecka. Ibland varje dag.
– Den erfarna personalen i yttre tjänst sugs också upp av att ta hand om nytillkommen NFO. Det gör ju att vi blir utan jätteviktig kompetens i den dagliga verksamheten.
Han är noga med att påpeka att de ditkommenderade poliserna kan vara duktiga och erfarna, men att det är skillnad på hur trygg man känner sig med en kollega man känner och någon som är ny för dagen. Polistidningen har pratat med flera poliser som bekräftar Eriks bild av att de som jobbar där är stressade.
– Allt är på liv och död hela tiden. Tänk om vi tar en kaffe och missar att vara på en tillsynsadress och någon dör. Man kan ju inte tänka så då får man ju aldrig äta.
Några kollegor till Erik nämner den fasta listan som man genomför ett pilotförsök med i delar av polisområdet* som ett problem. Ett problem som går utöver den akuta situationen med våldsvågen. Själv är han egentligen en vän av idén mad fast lista, men han menar att den inte går att följa eftersom personalen inte räcker till.
– Vi blir ju tidsförskjutna hela tiden i alla fall. Då hade det kanske fungerat bättre med periodplanering så hade man kunnat anpassa lite mer. Vissa vill ju hellre jobba på mörk tid andra inte.
Även för utredarna innebär våldsvågen utmaningar. Vi träffar en civil utredare, också hon vill vara anonym, som beskriver hur man hanterar helt nya typer av brottskoder.
Grova brott man normalt inte låter ligga på lopot.
– Det är nytt för många att jobba med klusterutredningar och som mest har vi väl varit tre stycken utredare som över tid haft huvudansvaret och varit helt fokuserade på de här sprängningarna.
Tre sprängningar och ett försök har den här utredarens grupp haft på sitt bord under det senaste halvåret. Andra dåd som ägt rum i området har fått läggas på andra lopon för att sprängningarna skulle hinnas med.
– Det har varit stressigt. Man känner sig otillräcklig och är rädd att man ska glömma saker. Missa att få med allt till åklagaren. Samtidigt menar hon att de som jobbar på Vällingby polisstation har haft tur som sitter inne med en sammantagen erfarenhet av grova brott. Och är ett bra arbetslag.
– Jag kan tänka mig att det finns andra ställen där det är betydligt svårare. Där erfarenheten helt enkelt inte finns.
Sprängningar är svåra att utreda av många anledningar. Inte minst för att det smäller först när gärningsmannen hunnit flytta på sig. Men hon tycker att kollegorna i yttre tjänst har varit bra när de kommit på plats. Snabba med att frihetsberöva och plocka upp spår på platsen. Men att arbetsbelastningen, som var stor redan innan, har blivit ännu större säger hon att man känner av.
När Polistidningen besöker Vällingby har det varit lite lugnare en tid. Den senaste sprängningen ägde rum i ett radhusområde i Hässelby i början av oktober. Enligt uppgifter kan det ha att göra med att det är ”slut” på utförare, det vill säga unga som är beredda att ta på sig att skjuta och spränga. Här önskar Erik att Polisen kunde vara mer offensiv i att hindra nyrekrytering.
– Vi skulle behöva finnas på vägen till tunnelbanan och nära
skolorna och ha koll på vilka som rör sig där. Vi skulle också, vilket
jag har föreslagit, jobba mer med att lösa upp folksamlingar.
Använda PL 13 som de gör i Göteborg.
Erik känner sig lite mörk i sinnet när han tänker framåt. Han
önskar att det fanns en större förståelse för värdet av lokalkännedom.
– Man kan inte byta folk hela tiden.
Christoffer Zachrisson är vice ordförande i Polisförbundet förbundsområde
norra Stockholm. Han bekräftar att poliserna i hans
lokalpolisområden går hårt.
– Utredare och poliser i yttre tjänst har det tufft men också till
exempel planerare. De sliter med speciallistor och deras arbetsbelastning
är helt orimlig.
I grunden är problemet att bemanningen inte räcker till menar
han.
– Jag skulle tro att det i Stockholm saknas flera hundra poliser.
Och att det är anledningen till att den fasta listan inte fungerar
utan snarare blir en stressfaktor menar han.
– Personligen tycker jag fast lista är en toppengrej och jag vet att
det har funkat bättre på andra håll. Men här är fackets inställning
att under rådande omständigheter bör man gå bort ifrån den fasta
listan, säger han.
För att få fasta listor att rulla har man löst det så att poliser hjälper
till över lopogränserna. Han bekräftar Eriks bild av att poliser
cirkulerar runt, inte sällan i områden som inte är deras egna. Men
enligt honom är det ett problem som funnits sedan omorganisationen
2015 och att lokalkännedom är någonting som sedan dess inte
uppvärderats.
– Alla ska göra allt. Då blir det svårt att sätta tryck på
individer. På ungdomar.
Christoffer Zachrisson, vice ordf Polisförbundet Norra Stockholm
Han bekräftar också bilden av att det finns en NFO-trötthet bland poliserna på lokalpolisområdena.
– Det är slitigt att jobba i turlag som alltid har någon med utifrån. Och som byts ut efter ett par dagar. Men här har jag ingen lösning. Det här är också en del av det större problemet att folk inte vill komma och jobba i Stockholm.
Försöket med de fasta listorna håller på att utvärderas i polisområde Nord. Torgny Söderberg, lokalpolisområdeschef i Järfälla, leder den styrgrupp som jobbar med piloten. I den sitter cheferna för varje lopo samt representanter för facket. Det görs intervjuer med poliser och i januari menar han att man ska ha kommit fram till ett resultat.
– Det har varit en sådan otrolig belastning och vi blir inte fler oavsett vilken schemamodell vi har, säger han när de kritiska rösterna kring fasta listorna kommer på tal.
Den höga belastningen har varit på både lopona och på polisområdets utredarfunktioner menar han och även han kan se hur förstärkningen utifrån blir en typ av belastning.
– Men det är ju poliser som kommer utifrån och hjälper oss. Det är också en arbetsmiljöaspekt att de inte ska behöva vara borta så länge och då blir det ju de här bytena.
En tanke med att införa de fasta listorna menar Torgny Söderberg är att gruppchefer ska ha tid att se sin personal. Att man ska jobba med samma personer i ett turlag och att det skapar trygghet.
Torgny Söderberg, lopochef Järfälla
Men många gruppchefer tilldelas också sidouppdrag.
– Då hinner de ändå inte vara närvarande chefer, säger han.
Poliser upplever också att man förlorar den lokala förankringen i en
tid då det kanske är extra viktigt. Hur ser du på det?
– Vi har ju en ny modell där det är tänkt att man ska hjälpa varandra mellan lopona och det gör att många jobbar där de inte är hemma. Det har inte blivit riktigt bra. Den frågan kommer också tas upp när schemaläggningen utvärderas.
Hur har du det själv som lopochef i allt det här?
– Jag har det bra, fast jag har ganska mycket att göra. Det är påfrestande för alla. En pressad situation. Men nu måste jag faktiskt lägga på. Jag har inte tid att prata mer, säger Torgny Söderberg.
*Pilot pågår
4 av 7 lokalpolisområdena i polisområde Stockholm Nord kör pilot på
fast lista och 3 lokalpolisområden kör periodplanering för att sedan
kunna jämföras i en utvärdering som ska
