Polisförbundet har under ett antal år lagt stort fokus på medlemsvärvningar på våra utbildningsorter. Satsningar som har varit relativt framgångsrika och nödvändiga.

Men hur ser då framtiden ut? Jag tänker främst på återväxten när det gäller fackligt förtroendevalda. Utifrån mitt perspektiv, i region Syd, inte särskilt bra. Ett av Sveriges största förbundsområden, Malmö, står utan styrelse. När rekrytering skall ske till den regionala styrelsen får man tyvärr vara glad om man hitta någon som är intresserad. Intern konkurrens förekommer allt för sällan. Men på våra valberedningsutbildningar talar vi fortfarande om kompetensinventering och vilka kompetenser man behöver skjuta till styrelsen från valberedningens sida.

Hur blev det så här? Jag har inget rakt svar, men ser bristande arbete med att ha en stabil bas bestående av personal- och skyddsombud som en förklaring. När jag själv verkade som förtroendevald i en styrelse sas det ofta:
– Vi saknar personal- och skyddsombud!
När jag ställde motfrågan, hur många är vi när vi är alla, så dröjde dock svaret. Idag vet man i alla fall hur många vi vill vara i vårt förbundsområde: Lite förenklat, ett personal- och/eller skyddsombud på varje ställe där vi har en gruppchef. Det har skapat en grupp förtroendevalda ur vilken man kan få fram nya styrelseledamöter. Det ger också goda möjligheter till kompetensutveckling och insyn i det fackliga arbetet. Tyvärr ser det inte ut så på så många andra ställen.

När det sedan kommer till de regionala styrelserna och deras arbete så kan jag konstatera att det skiljer mellan de olika regionerna. I hur man organiserar sig, vilka ersättningar man får och hur underorganisationerna ser ut. Utan att ge sig på det regionala självbestämmandet i för stor utsträckning så tror jag att det finns behov av en tydligare styrning gällande den interna organisationen.

Det som oroar mig idag, är hur solid den fackliga organisationen egentligen är? Vilken beredskap har man för situationer som den i Malmö när en styrelse väljer att avgå från en dag till annan? Klarar man av det interna arbetsmiljöarbetet? Har de förtroendevalda en rimlig arbetsbelastning? Lägger man den tid och energi på att bemanna revisors- och valberedningsuppdragen som de kräver?

Det här är inte ett bara ett bekymmer för Polisförbundet i synnerhet eller fackförbund i allmänhet utan för stora delar av föreningssverige. Lösningen ligger inte i att bara köra på och hålla tummarna för att det funkar som det alltid gjort. I mina ögon krävs det en översyn och ett genomgående arbete för att säkra vår fackliga framtid.

Att det är så tyst, och att det inte föranleder mer oro, att situationen är som den är i FO Malmö gör mig orolig! Det här är frågor som förbundsstyrelsen behöver hissa på sin interna dagordning inför 2024. Och vi medlemmar måste engagera oss i hur vårt fackförbund mår. Har du koll på när det årsmöte? Ta reda på det, gå dit. Vi blir aldrig bättre än vad vi gör oss!

Fredrik Brokopp, valberedare för Polisförbundet i region Syd