I olika europeiska länder föreskriver lagen att utövare av våld i hemmet måsta lämna huset. Under mitt arbete som polis och socialsekreterare i Nederländerna har jag arbetat i otaliga tillfälliga hemförbud upplevt många positiva resultat.

Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år. Svenska studier av mäns våld mot en kvinnlig partner visar att 1-3 procent av alla kvinnor varit utsatta för fysiskt våld av sin nuvarande eller tidigare partner under det senaste året.

Ungefär 10 procent av alla barn i Sverige har någon gång bevittnat våld i hemmet och 5 procent har gjort det ofta*. Många barn som lever med våld känner skam och skuld och berättar inte om sin situation, vilket gör att de inte får det stöd och den hjälp de behöver.

Sedan 2009 använder Nederländerna en lag som heter ”Det tillfälliga hemförbudet” som ge det möjligt för borgmästaren att utfärda hemförbud till den våldsutövaren vid misstänkt ”allvarlig och omedelbar fara” i familjen. Detta gäller tio dagar, och kan förlängas till 28 dagar.

Målet är omedelbart trygghet och ro för familjemedlemmar från den vuxna som orsakar faran. Under de tio dagar som hemförbudet gäller får familjen hjälp från socialtjänsten.

Dels skickar myndigheter en tydlig signal till gärningspersonen att våld inte kommer att tolereras. Dels får resten av familjen stanna kvar i sitt hem och i sin närmiljö. De får behålla så mycket som möjligt av sin normala vardag, istället för att hamna i skyddat boende på annan ort, långt bort från sitt nätverk.

Dessutom är det en stor fördel att socialtjänsten och polisen omedelbart kan föra samtal med offret och barnen efter det att det tillfälliga hemförbudet utdömts. Min erfarenhet är att offer tystnar eller ändrar sin berättelse om vi väntar för länge. Offret och barnen screenas också för trauma vid behov.

Att offret och förövaren inte får ha kontakt de första tio dagarna hindrar också att förövaren påverkar eller manipulerar offret. Detta syns i nästan alla våldsfall annars. Gärningspersonen ber om ursäkt, lovar att det aldrig ska hända igen, hotar sin partner eller påverkar barn.
Offren känner ofta skuld, skam, rädsla, beroende eller osäkerhet. Under dessa tio dagar blir dessa mekanismer tydliga och kan socialtjänsten inbjuda stöd.

Under dessa tio dagar pågår också ett nära samarbete och samordning mellan polis och socialtjänsten. Det är minst två möten där information delas och avstämningar görs. Detta övervakas av en samordnare. Där beslutar man gemensamt, i samråd med en jurist, om förbudet behöver förlängas med 18 dagar.

Polis och socialsekreterare i Nederländerna är överens om att det har goda resultat med hemförbudet.

Lagen och processen är komplex och kräver en lång implementeringstid som behöver engagemang och tålamod. Och praktiken visar att efter förbudet många uppfållningar behöver innan cykeln bryts. Ändå är denna lagen en viktig för att bryta den destruktiva våldscirkeln och att minska våld i hemmet och skydda barnen som bli utsatts för våld. Våldet slutar aldrig av sig själv!

*Källa: Nationellt Centrum för Kvinnofrid