Enligt stadgarna ska man vara minst sex ledamöter och en ordförande i förbudsområdets styrelse.
– Men vi har fått in tre personer som vill jobba fackligt och vill lägga tid på det. Och de har en bra spridning när det gäller ålder och erfarenhet i yrket, säger han.

Ännu har det inte offentliggjorts vilka de tre är. Övriga platser är vakanta, men han hoppas att, man med stöttning från regionstyrelsen och den lilla grupp som nu klivit fram ska lyckas locka fram fler intresserade.

Kan de jobba som en riktig styrelse?
-Inte i alla delar, men de har ett tydligt uppdrag, de kan välja en vice ordförande och jobba med fackliga frågor. Vi måste titta närmare på exakt vad de kan göra utifrån stadgarna, men än så länge är det inte färdigt.

Så fort man får fler kandidater kommer man kalla till ett kort årsmöte, med val av nya ledamöter som enda punkt.

I samband med att den gamla styrelsen avgick uttryckte två personer, som suttit i den, missnöje med regionstyrelsen. De menade bland annat att arbetsbelastningen på regionsområdets styrelse blivit för stor. Det kommenterade Gunnar Norgren då med att man har olika syn på hur det har varit. Han väljer att inte heller nu kommentera det närmare.

Men han tror att den fackliga återväxten är en utmaning som inte bara gäller Malmö, utan som man också måste titta på och jobba med i hela regionen.
– Några av oss börjar ju bli äldre av oss som engagerar oss i det här nu och även om inte pensionen är direkt kring hörnet så måste vi tänka på vilka som tar över när vi försvinner. Vi har börjat jobba i hela regionen med stöttning av de fackliga på ett helt annat sätt.

Hos arbetsgivaren menar Gunnar Norgren att förståelsen finns för att facket behövs.
– Polisledningen i Malmö vill ha en styrelse. De har fattat hur besvärligt det blir utan. Men här finns ett kulturarbete att göra också med att få ut det på alla nivåer.

Han nämner som exempel att även gruppchefer behöver förstå och signalera till medarbetare att det är positivt att en medarbetare jobbar fackligt.

Den fackliga återväxten verkar ju vara en nationell utmaning? Och inte bara för Polisförbundet. Har du någon tanke om vad det beror på?
– Jag tror att vi måste börja prata om vad facklig verksamhet är på ett bättre sätt. Om det kollektiva och att det handlar om demokrati. Det här börjar ju ute hos personalen, att anställda och poliser i det här fallet engagerar sig. Att inte ha den här inställningen att man bara blir arg på facket för att de inte gynnat eller hjälpt mig personligen. Då har man inte förstått innebörden av syftet med att vara fackligt engagerad tycker jag.