EU-kommissionens massiva komplex breder ut sig som ett byråkratiskt fort mitt i en av Bryssels alla gatukorsningar. Kostymklädda tjänstemän hukar i snålblåsten, en skock turister vallas upp ur metron med mobilkamerorna i högsta hugg.
Mitt emot kommissionen ligger Justus Lipsius, en annan av Bryssels märkesbyggnader. Där väntar Christoffer Engberg. Han arbetar egentligen på Europeiska utrikestjänsten som har sitt huvudkontor några hundra meter härifrån, men rör sig ofta mellan EU byggnaderna till vardags. Går på möten, träffar kontakter eller deltar på olika sammanträden.
Christoffer är policy officer och strategic planner vid Europeiska utrikestjänsten. De svenska översättningarna är inte självklara. Policyansvarig och strategisk planerare träffar hyfsat rätt, men Europeiska utrikestjänsten heter egentligen EEAS – en förkortning för det mer handlingskraftiga European External Action Service.
EEAS fungerar ungefär som ett utrikesdepartement åt EU, och jobbet innebär att Christoffer är anställd både av EU och NOA:s utlandssektion.
– Jag tror definitivt på EU-konceptet. Men som med all myndighetsutövning anser jag att det ska vara transparent, så att medborgare kan följa vad som görs. Det kan alltid bli bättre, säger Christoffer.
Christoffer Engberg
Gör: Policy officer och strategic planner vid Europeiska utrikestjänsten, EEAS. Utsänd av Sverige via NOA.
Bor: Lägenhet i centrala Bryssel. Har bostad i Sverige.
Ålder: 57.
Familj: Fru och två vuxna barn.
Fritid: Tränar på gym. ”Jag försöker hålla mig mentalt och fysiskt i form.”
Lön: ”Bättre än hemma.”
Han började som ordningspolis vid Norrmalmspolisen i Stockholm i början av nittiotalet. Efter att ha läst kriminologi och samhällsvetenskap sökte han sig till sin första tjänst utanför Sverige, som chef för rapport- och analysenheten för FN:s mission i Bosnien.
– Där insåg jag att jag kunde bidra med mer än jag var van vid. Att jag kunde bidra till rättssäkerhet och stabilitet i ett land som varit i krig och samtidigt bidra till minskad brottslighet i EU och Sverige.
Efter ett år i Bosnien mellanlandade han på Citypolisen i Stockholm. Men drivet att arbeta internationellt hade väckts. Hösten år 2000 upptäckte han ett spännande anslag på Citypolisens anslagstavla: Europol i Nederländerna sökte en underrättelseanalytiker.
Christoffer sökte och fick jobbet. Hans fokusområden skiftade över tid från grov organiserad brottslighet till terrorism, och under sina elva år på byrån var han många gånger med om att få loss ärenden som fastnat på nationell nivå.
– Jag minns ett land som hade suttit på information i ett års tid, men inte skickat den till oss. Det var telefonlistor. Jag förklarade hur vi arbetade och rekommenderade att de skulle dela listorna som de var, vilket de gjorde, berättar Christoffer.
En brottsmisstänkt person hade ringt till flera europeiska länder. Polisen i landet där personen hörde hemma utgick från att den misstänkte befann sig långt ner i brottsnätverkets hierarki.
– Vi processade och analyserade telefonlistorna mot vår databas, och fick en träff. Den misstänkte hade talat med flera personer av central betydelse i andra länder. Genom vår analys bidrog vi med nya spaningsuppslag i flera länder, och detta var redan 2003.
Christoffer ser Europol som en stor tillgång i utredningar med internationella kopplingar. Sveriges användning av byrån skulle kunna förbättras, menar han. Delningen av uppgifter med Europol går genom Polismyndigheten i Stockholm, och det skapar en tröskel för utredningar i andra delar av landet.
Det kan också finnas ett motstånd hos förundersökningsledare mot att dela information.
– Som utredare är det din utredning, och du samarbetar med åklagaren. Att dela information med Europol kommer inte alltid helt naturligt, säger Christoffer.
Efter några år tillbaka på Polismyndigheten i Sverige dök tjänsten på EEAS upp. Sedan den första juli 2022 bor han här i Belgien.
EEAS huvudkvarter ser litet och anspråkslöst ut jämfört med de pampiga EU byggnaderna intill, men säkerhetsrutinerna är lika rigorösa. Ytterkläder ska tas av och väskor skannas.
En korridor svänger sig runt en cirkelformad uteplats i mitten. Här dukas det ibland upp mat och vin på långa bord. På sommaren öppnas dörrarna mot innergården och det blir mingel.
Enheten där Christoffer jobbar heter Strategic planning for crisis management. Deras uppdrag är att skriva mandat, ett slags uppdragsbeskrivningar, till de missioner EU har i länder utanför unionen. EU har bland annat missioner för att bygga upp rättsväsendet i länder som Ukraina och Kosovo. Det betyder bland annat att poliser skickas dit som rådgivare eller observatörer, men andra EU byråer ska också blandas in när det går: Europol, Frontex, Eurojust*.
Christoffers upparbetade kontaktnät och erfarenhet från Europol har gjort det till hans huvuduppgift att kontakta och engagera dem.
– Tanken med missionerna är att stärka vår säkerhet i EU. Genom att strategiskt stabilisera politiskt utvalda länder så stabiliserar vi oss själva, säger Christoffer.
Det senaste året har han och kollegorna arbetat med ett policydokument om EU ländernas gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som EU:s ministerråd nu tagit beslut om. Det styr bland annat vad som gäller för missionerna när poliser från medlemsländerna skickas ut.
Christoffers roll är också att kommentera andra förslag till nya strategier, till exempel när kommissionen vill ta fram en EU-strategi mot människosmuggling.
– Då bidrar jag indirekt till Sveriges säkerhet. En politisk strategi måste kunna omsättas till praktisk verksamhet. Man ska kunna agera polisiärt genom dokumentet, och i sådana dokument kan jag ge synpunkter på om det fungerar polisiärt eller inte.
Han är nyss utnämnd strategic planner för EU:s rättsstatsuppdrag Eulex Kosovo, där EU hjälper Kosovos myndigheter att bygga upp polis, domstol och tull. Än så länge är han i inläsningsfasen, och har börjat knyta kontakter inför översynen av Eulex som han ska leda senare i år.
Jobbet här på EEAS är unikt, tycker Christoffer. Att vara en del av EU:s säkerhetspolitiska maskineri är givande. Precis som på Europol, och på andra internationella arbetsplatser, är det viktigt att få kommunikationen att fungera och att bygga relationer. Ta initiativ, vara lite entreprenör.
Samtidigt är EEAS – som många EU-institutioner – en svåröverskådlig organisation. Vem som ska rapportera till vem och hur information delas är inte självklart, utan något man får lära sig allteftersom.
– Jag kunde ha åsikter om svensk byråkrati när jag åkte hemifrån, men det är ingenting jämfört med byråkratin här, säger Christoffer.
Europeiska utrikestjänsten
Vad: Europeiska utrikestjänsten är det svenska namnet på EEAS, European External Action Service.
Hur: EEAS har hand om EU:s diplomatiska relationer med övriga världen och driver EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Syftet är att göra EU:s utrikespolitik mer enhetlig och öka EU:s inflytande i världen.
EEAS leds av Josep Borrell, som är EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Han är även vice ordförande i Europeiska kommissionen.
När: Inrättades 2011.
Var: Huvudkontoret ligger i Bryssel, Belgien.
Vad säger då kollegorna om utvecklingen i Sverige? Inte mycket, enligt Christoffer. De flesta är inte insatta i vad som händer hos oss.
– Om jag säger att per capita har vi mest sprängattentat i EU, och jämförbara västländer, så låter det ju mycket. De jag träffar kan ha svårt att tro att det verkligen är så. De jämför med sina hemländer och tycker samtidigt inte det är så märkvärdigt. ”Det är väl som det som händer i våra förorter i Paris.”
Christoffer vill gärna trycka på att EU har viktiga funktioner som Sverige kan använda. Vi har inte riktigt insett det tidigare, menar han, men är nu medvetna om att vi kan bli betydligt bättre.
– Här jobbar vi med EU:s säkerhet, och genom det också Sveriges säkerhet. Det kan finnas de som tror att vi fixar att hantera säkerheten själva, att det bara är att införa gränskontroller. Men så enkelt är det inte i dag.
