Det är skymning, nästan mörkt. En polisbil följer, i rasande fart, efter en skåpbil genom ett industriområde. Skåpbilen viker av in i skogen, skumpar över grenar och rötter, tills det plötsligt tar tvärstopp. Polisbilen stannar strax bakom.
Där tar filmklippet slut. Jonas Hansson, forskare och lärare vid polisutbildningen i Umeå, tittar ut mot det tjugotal åhörare som samlats i föreläsningssalen på Södertörns högskola strax söder om Stockholm. Filmen som han just visat är från en intervjustudie om hur poliser använder sina kunskaper från Polkon i jobbet.
Vad ska poliserna i filmen göra? Vissa av intervjupersonerna tyckte att de skulle springa ut och slita upp bildörren.
– Och det är farligt. Personerna i bilen kan fly ut i skogen, eller vara beväpnade, säger Jonas Hansson till publiken.
Beslutet baserades inte på Polkon utan på erfarenhet, uppgav de intervjuade poliserna. Det är typiskt för hela Polismyndigheten, menar Jonas Hansson.
– Polisen har metoder för att stoppa fordon. De vet hur de ska göra, men gör ibland avsteg från grundmodellen som gör arbetet mer riskfyllt. Kanske beror det på att de inte har tillräckligt djup förståelse för den polisiära taktiken. Det är något vi planerar att undersöka vidare.
Han och kollegan Erik Borglund är på Södertörns högskola ett par dagar för en konferens om polisforskning som Institutionen för polisiärt arbete ordnar. Här tycks de flesta av forskarna känna varandra. Polisforsknings-världen är liten, och vikten av kontakter stor.
Däremot lyser Polismyndigheten med sin frånvaro.
– Det är jättesvårt att få folk från Polisen till sådana här event. De tycker inte att det är för dem, fast det är extremt mycket för dem.
JONAS HANSSON
Gör: Forskare och lärare på Enheten för polisiärt arbete vid Umeå universitet.
Bakgrund: Polis, handledare i konflikthantering, instruktör i vapen och taktik samt kommunikation och självskydd.
Ålder: 52.
Bor: Umeå.
Familj: Två vuxna barn, två tonårsbarn. ”Jävligt fina barn.”
Läser: Thrillerserien om Jack Reacher av Lee och Andrew Child. ”Det är bra förströelse, tillräckligt lättsmält.” Men också kusinen Pär Hanssons Augustprisnominerade roman Spindelbjörken: ”Den handlar om hans uppväxt, men även min. Jag är omnämnd i boken.”
Jonas Hansson tillbringade sina första år i Boden, men innan han började grundskolan flyttade familjen till Vännäs utanför Umeå. För att komma närmare universitetet, resonerade pappa Göran. Jonas Hansson bestämde sig dock för att bli polis. Polisutbildningen i Umeå hade inte startat än, så det blev en flytt till Stockholm.
Varifrån idén om att bli polis kom vet han inte riktigt.
– Men jag såg Spanarna på Hill Street. Det är den enda tv-serie jag riktigt följt.
Efter utbildningen följde några år som polis i yttre tjänst i Umeå. Så småningom blev Jonas Hansson självskyddsinstruktör. När polisutbildningen vid Umeå universitet startade vid millennieskiftet började han varva polisjobbet med att undervisa i olika färdighetsmoment, framför allt självskydd. Så pappans tanke om att vara närmare universitetet kom till nytta, om än med viss fördröjning.
Men Polismyndigheten var inte nöjd med att han arbetade både vid Polisen och på utbildningen. Han var tvungen att välja. Valet föll på universitetet.
2017 disputerade Jonas Hansson i folkhälsa. Sedan dess har han varit inblandad i en mängd projekt och rapporter. Det mesta kretsar på olika sätt kring säkerhet, trygghet och taktik i polisvardagen: Konflikthantering, polisers psykiska mående, försöksverksamhet med elchockvapen, polisstudenters skjutresultat.
Just nu väntar han på besked från MSB. Tillsammans med ett par kollegor har han sökt pengar för att samarbeta med en kriminologisk institution i Texas om pågående dödligt våld.
– Forskarna i Texas har fått medel för att utbilda poliser i active shooter events. Vi har varit där och besökt dem. De använder forskningen i utbildningen av poliserna för att visa vilka åtgärder som kan minska antalet döda och skadade.
Det finns mycket data från verkliga händelser att luta sig mot i USA. Därför vet man exempelvis att poliser är som mest utsatta direkt när de anlänt till en plats och inte har hunnit förstå situationen. På universitetet i Texas går en kriminologikurs där deltagarna – blivande forskare, folk i säkerhetsbranschen och andra, varav vissa planerar att bli poliser – får läsa forskning om dödligt våld och riskerna för poliser, och sedan öva praktiskt på att med vapenattrapper ta sig in i en byggnad.
Något av ett drömscenario för en polisutbildning, låter Jonas Hansson förstå.
– De får göra en praktisk koppling till teorin, de får öva på färdigheter som har sin grund i en teoretisk förståelse, grundad på forskning. Det är en jättepopulär kurs. Men det kräver mycket av lärarna.
Svensk polis lutar sig mer på beprövad erfarenhet än på vetenskap, menar han. För att återgå till studien med filmklippet, som visade att poliserna ibland bortser från Polkon: när den teoretiska kunskapen inte värderas riskerar det att leda till sämre resultat.
Att den akademiska traditionen i Polisen är svag leder också till brister i hur saker dokumenteras, enligt Jonas Hansson.
– Jag upplever att det görs jättemycket bra i myndigheten, men kunskapen förs inte vidare. Eller så förs den över i vissa delar, men då blir förståelsen grund och man uppnår inte det man vill.
Det vore avgörande att göra polisutbildningen akademisk, med en grundutbildning som ger kandidatexamen och blir forskningsförberedande, enligt Jonas Hansson.
– Men Polismyndigheten har inga sådana krav i dag. Jag tror det är långt dit.
Jonas Hansson beskriver sig själv som nyfiken. Han är intresserad av mycket och hoppar gärna på nya projekt. Inte alltid helt optimalt, enligt honom själv.
– De forskare som är framgångsrikast är ofta väldigt smala i sitt intresseområde. Men det har jag svårt för. Jag vill göra nya saker. Det är inte riktigt karriärbefrämjande.
UMEÅ VILL HA POLISVETENSKAP
I dag är inte polisvetenskap ett eget ämne som går att forska i. Forskningen får i stället göras inom ämnen som folkhälsovetenskap, pedagogik och sociologi. Nu jobbar Enheten för polisiärt arbete med en ansökan till Umeå universitets rektor om att få ge forskarutbildning i polisvetenskap.
Nu är han nyfiken på hur polisen kan få hjälp av AI. Han och forskarkollegorna vill undersöka om det går att använda data från olika sensorer – dörrlås, kameror, ljuddetektorer, kanske till och med sociala medier – för att öka polisens situationsförståelse när de anländer till en händelse med pågående dödligt våld.
De första resultaten ligger drygt ett år fram i tiden.
– Polisen vill ha evidens, och vi kan bidra med det, men det tar tid. Då är det viktigt att ta till sig forskning från andra håll. Att läsa och bygga vidare på det andra gjort – det är det som är forskning.
