”Tänk på vad du säger, för jag har anmälningsskyldighet.” Det kan bli svaret när en polis börjar prata med sin chef om kollegans grova sexskämt eller tafsande.
– Det gör att man inte ens vågar lyfta frågan. De vi pratat med vill inte göra en formell anmälan, utan prata med en kollega eller chef och lyfta problemet, säger Malin Wieslander, forskare vid Linköpings universitet.
Tillsammans med forskarkollegan Silje Lundgren undersöker hon sexuella trakasserier inom polisen. Internationell statistik pekar på att det är vanligt förekommande i poliskåren. Ändå görs väldigt få anmälningar, såväl i Sverige som i andra länder.
Forskarna har just blivit klara med en första studie, där de tittat på vilka effekter polisens skyldighet att anmäla brott har på hanteringen av sexuella trakasserier. De har intervjuat 28 poliser i hela landet, men också gått igenom vittnesmål från polisens metoo-upprop, Nödvärn.
Anmälningsskyldighet
Poliser har enligt Polislagen skyldighet att anmäla alla brott som kommer till deras kännedom, så länge det misstänkta brottet faller under allmänt åtal (Polislagen (PL) 9§). Att låta bli att anmäla ett brott man känner till räknas som tjänstefel.
Intervjupersonerna fick svara på vad de upplevt, hur det hanterats av organisationen och om de berättat det för någon. Alla tog spontant upp anmälningsskyldigheten.
– Även de som själva inte upplevt att de utsatts för sexuella trakasserier pratade om det som en viktig faktor som påverkar hur man hanterar erfarenheter av sexuella trakasserier, säger Malin Wieslander.
Många poliser låter aktivt bli att berätta om trakasserier de varit med om, visar undersökningen. Bakom tystnaden finns en rädsla för att drabbas av repressalier och utfrysning om det berättade skulle leda till en rättslig process.
– Då kan kollegor kallas in som vittnen, och man oroar sig för vad som kommer hända med den som anmäls. Oron för konsekvenserna av en rättslig process leder till tystnad och att man tonar ner de här frågorna, säger Silje Lundgren.
Malin Wieslander
Docent och universitetslektor i pedagogik vid Linköpings universitet. Forskar om tystnadskultur, humor och högt i tak inom polisen.
Silje Lundgren
Universitetslektor vid Linköpings universitet. Forskar om sexuella trakasserier.
Chefer som intervjuades visste att medarbetarna inte kunde berätta om vissa saker på grund av anmälningsskyldigheten, och hade förståelse för det. Det fanns även chefer som medvetet bröt mot den för att värna anställda.
Bland intervjupersonerna fanns de som valt att sluta i Polismyndigheten för att den kollega som begått ett sexuellt övergrepp mot dem blivit befordrad, trots att det varit allmänt känt på arbetsplatsen vad som hänt.
I studien framkom att sexuella trakasserier genomgående tolkas ur ett brottsperspektiv inom Polisen.
– Som polis är det lätt att gå in i brottslogiken. Vad är det för brott, kan det bevisas, är det troligt att det blir fällande dom… Det blir svårt att hantera det som en arbetsmiljöfråga, säger Silje Lundgren.
Den vanligaste formen av trakasserier är inte brott, utan handlar ofta om verbala trakasserier, som skämt.
– Mycket uttrycks som jargong och skämt. Men folk drar gränserna olika. Att säga att något bara var ett skämt kan vara ett sätt att lägga det på den som utsätts och reagerar, att det är den som är lättkränkt och känslig, säger Silje Lundgren.
Forskarna upptäckte också att det förekommer dickpics inom Polisen.
– Det är inte på alla arbetsplatser man kan få en dickpic av sin kollega eller chef, säger Silje Lundgren.
Nu letar de efter fler personer att intervjua på temat.
– Vi har fått flera exempel på att det förekommer, men skulle vilja förstå det bättre. Vi har intervjuat en person som själv skickat en dickpic, men vill gärna prata med fler, både avsändare och mottagare. Utan att identiteten röjs förstås, säger Malin Wieslander.
Deras forskning om sexuella trakasserier i Polisen fortsätter fram till 2027. Forskarna tittar bland annat närmare på jargong i poliskåren. Hittills har de lyckats intervjua polisanställda i alla regioner och tjänstekategorier, men söker fler, särskilt skyddsombud och aspiranter.
Människor drar gränsen för vad som uppfattas som sexuella trakasserier väldigt olika, vilket i sig är viktigt att undersöka, menar Silje Lundgren.
– De som trakasserar uppfattar det väldigt sällan själva som trakasserier. De uppfattar det som jargong, tror att det är välkommet eller tycker att de bidrar till en härlig stämning.
Om undersökningen
Studien heter How the duty to report prevents reporting and reinforces silence around sexual harassment within the police och är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Policing: a Journal of Policy and Practice.
28 poliser i landets alla polisregioner intervjuades, varav 17 kvinnor och 11 män. De flesta hade jobbat som poliser i mellan 10 och 15 år. Bland de intervjuade fanns enhetschefer och fackligt förtroendevalda.
14 av intervjupersonerna uppgav att de själva hade utsatts för sexuella trakasserier av kollegor eller överordnade. Även män hade utsatts. Definitionen av sexuella trakasserier kunde dock variera mellan intervjupersonerna.
Forskarna analyserade också vittnesmål från Polisens metoo-upprop #nödvärn.
