Mehdi Ghazinour, professor i socialt arbete och prefekt vid Institutionen för polisiärt arbete - Södertörns högskola
Polisiärt arbete bedrivs med hela samhället som arbetsplats. Det innebär oförutsägbara situationer och risk för hot och våld. Under de senaste decennierna har Polisens uppdrag genomgått dramatiska förändringar med större risker som följd.
Polismyndigheten är den största myndigheten i Sverige med 37 000 anställda, varav 23 000 är poliser. Frågan är hur dessa poliser mår och vilken typ av arbetsmiljö som skapas i en organisation som använder sig av kontroll, övervakning och repressiva åtgärder för att bekämpa terrorism, dödligt våld och sprängningar?
Mot denna bakgrund har vi forskare på uppdrag av Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) genomfört en kunskapssammanställning över vilka risk-och friskfaktorer som finns i arbetsmiljön för poliser i yttre tjänst i ett europeiskt perspektiv.
Malin Eriksson, professor i socialt arbete vid Umeå Universitet
Vår sammanställning är baserad på de senaste tio årens polisforskning. Det slutliga materialet består av 83 vetenskapliga artiklar som belyser risk- och friskfaktorer i polisers arbetsmiljö. Resultatet visar att poliser i yttre tjänst har ett uppdrag som innebär stor utsatthet. Traumatiska erfarenheter av hot, våld och sexuella trakasserier lämnar djupa spår, med psykisk ohälsa som följd. Poliser som mår psykiskt dåligt utgör i sin tur en risk då psykisk obalans kan leda till felbedömningar och ökad våldsanvändning.
Vår genomgång visar bland annat på att allvarliga och vanligt förekommande riskfaktorer som höga krav i arbetet kombinerat med brist på kontroll, lågt inflytande och lågt socialt stöd i organisationen. Organisatoriska faktorer som är påverkbara. Få vetenskapliga studier rapporterar dock om försök att förbättra de organisatoriska förutsättningarna för poliser.
Johanna Sundqvist, universitetslektor i polisiärt arbete, biträdande föreståndare vid enheten för polisiärt arbete – Umeå Universitet
Däremot finns ett antal studier som undersökt effekter av olika arbetsmiljöprogram för enskilda individer. Till exempel program för stresshantering och ökad motståndskraft, traumabearbetningstekniker, fysiska träningsprogram eller sömnskolor. Vår ståndpunkt är att dessa program inte nödvändigtvis hjälper den enskilde polisen att må bättre. Tvärtom finns det risk att individinriktade program leder till ännu högre krav på den enskilde att själv kunna hantera extrema situationer. Med tanke på de krav som redan ställs på den enskilde polisen bör i stället Polismyndigheten som organisation träda fram och erkänna de riskfaktorer som finns och prioritera hälsa och friskfaktorer i det polisära arbetet.
Vi forskare som har genomfört kunskapssammanställningen har under en längre period studerat den svenska polisens hälsa och dess hållbarhet i yrket. Vi anser att det är dags att Polismyndigheten utvecklar en intern hälso- och friskvårdsorganisation. En organisation som kan polisarbetets komplexitet. Som ger tillgång till bästa fysiska, psykiska och sociala insatserna för anställda som far illa. Samtidigt behöver Polismyndigheten satsa på att skapa organisatoriska förutsättningar för att stärka yrkesgruppen. Det kan handla om att öka medarbetarnas inflytande och kontroll i arbetet, främja socialt stöd och påverka normer och attityder inom organisationen. Samhällets övergripande krav på poliser att hantera dagens samhällsutmaningar är högt ställda. Hur detta inverkar på polisens arbetsmiljö behöver också beaktas.
