Bo Fridén gav sig in en minst sagt aktuell debatt. Allsvenskan har nyligen startat med nytt publikrekord i premiären, vilket visar på frågans dubbla perspektiv. Aldrig tidigare har så många gått och tittat på fotboll samtidigt som många problem kring fotbollen ökat och hamnat i ett starkt medialt fokus.

Tyvärr tenderar debatten allt för mycket att styras av känslor och personliga uppfattningar. Bo Fridén lyfter exempel från Hammarbys premiärmarsch till Tele2 Arena. En marsch som samlade allt från Hammarbys mest hårdföra supportrar till barnfamiljer och influencers.

Det förekom oacceptabelt beteende från en grupp som angrep ordningsvakter vid Gullmarsplan. Det kastades också bangers inne på arenan. Problemet med Bo Fridéns debattinlägg är att dessa händelser tycks ges samma tyngd som gap, skrik och nedskräpning bland alla de tusentals människor som gick till matchen. Att blanda brott med oönskade beteenden gynnar varken debatt eller utveckling.

Ett annat exempel var åklagaren som stod i TV och sa att människor inte vågar ta med sina barn på Stockholmsderbyn. Det finns dom som känner så men det är samtidigt väldigt många som inte tänker så och gladeligen tar med sina barn. Vi behöver lägga de personliga uppfattningarna till sidan och ha en mer saklig diskussion.

Är situationen i Sverige unik? Inte alls. Många tycks fortfarande tro det. Detta för att man inte tar del av bilder på till exempel pyroteknik från övriga Europa. Det finns trender inom det här som går att följa. Den ökade förekomsten av utskjutande pyroteknik bör inte ha kommit som en överraskning för någon med ett bredare perspektiv på frågan. Bo Fridén nämner det klassiska förslaget till lösning, England. Ett land med en annan fotboll och en annan kultur runt omkring. Många lever i tron att problemen helt upphört, men problemen dyker upp på andra platser och i andra former. Man kan konstatera att länder med en betydligt mer repressiv inställning har samma problem som Sverige, om inte värre. Hade det funnits en enkel lösning så kan vi konstatera att den redan använts.

Debatten behövs, men den kräver nyans och perspektiv. Jag delar inte Bo Fridéns uppfattning att det är ett hot mot rättsstaten. Normaltillståndet inom svensk fotboll är fortfarande folkfester kryddade med tifon likt de vi såg i den allsvenska premiären.

Supporterkulturen är en subkultur. Den har bättre och sämre sidor. Den är dock autonom och låter ingen annan välja vad man vill ha. Nån vill ha tifo men inga bengaler. En annan vill ha sång, men inget hat. En tredje vill ha fullsatt, men slippa trängas med maskerade personer. Tyvärr fungerar det inte så.

Polisen, klubbarna, SEF, fotbollsförbundet, supportergrupperna, övriga åskådare och politiker har ett jobb att göra. Framgångsfaktorn ligger inte i enbart hårdare tag. Vägen framåt ligger i en relevant samverkan där de olika aktörerna presenterar sina upplevda problembilder, sammanställer dem till en gemensam bild av problemen och sedan gemensamt sätter sig ned för att se vad de kan bidra med för att lösa dem. Då kommer fotbollsfesten bli ännu festligare!