Världen och samhället förändras allt snabbare. Säkerhetsläget kastas om, teknikutvecklingen skenar och våldsbrott utövas på nya sätt. Problemen som poliser ställs inför blir allt svårare att förutse.
– Allt detta ställer krav på polisens utveckling och insatsförmåga. Vi behöver förändras i lika snabb eller snabbare takt som omvärlden, så att vi inte står rustade med gamla lösningar på nya problem, säger Ludvig Björklund som är doktorand vid Södertörns högskola på uppdrag av Polismyndigheten.
Han forskar på insatspolisers praktiska erfarenheter av att agera i oförutsägbara situationer med motståndare som agerar utanför mallen. I boken Taktisk improvisation – Insatsstyrkans praktiska kunskap i ickelinjära domäner beskriver han hur den nationella insatsstyrkan tar sig an svårberäkneliga hot som terrorism. Den kunskapen vill han föra vidare till resten av polisen.
Ickelinjära domäner betyder svåröverblickbara företeelser där det inte går att förutse hur utvecklingen blir och där det inte heller finns några självklara metoder för att hantera det som händer. Exempel kan vara terrordåd och det nu pågående gängvåldet, som utvecklas i relation till vad polisen och samhället gör eller inte gör.
Polisen behöver generellt bli mindre lösningsfokuserad och mer problemintresserad, anser Ludvig Björklund.
– För väldigt många ickelinjära problem finns inga lösningar. Det är bara en fråga om vilka konsekvenser man är beredd att acceptera när problemet muterar utifrån vårt handlande. Därför behöver vi fråga oss hur vi kan närma oss problemet, för att påverka det och få mer kunskap om hur nästa närmande eller lösning kan se ut.
Att på ett genomtänkt sätt närma sig okända problem är precis vad duktiga ingripandepoliser gör hela tiden, påpekar Ludvig Björklund.
– De kommer till en plats, börjar prata med folk, försöker förstå hur problemet ser ut och väljer ett sätt att närma sig det beroende på vad första vittnet berättar.
Genom att visa på hur man faktiskt jobbar och sätta ord på det kan polisen bli mer systematisk och utveckla arbetssätt som bättre kan hantera föränderliga problem, menar han. Det gäller för organisationen att odla en kultur av upptäckande och nyfikenhet, men också att utvärdera insatser på nya sätt.
Ju mer oförutsägbart ett problem är, desto svårare blir det att i efterhand se vad det var som hände, och vilka lärdomar som ska dras inför framtiden.
– Traditionellt utför polisen en effektivitetsvärdering efter insatser. Om samma sak sker igen, vad kan vi göra bättre för att nå längre till en lägre kostnad? Det är relevant för problem som upprepar sig, men inte för oförutsägbart föränderliga problem, säger Ludvig Björklund.
Ludvig Björklund
Ludvig Björklund är tidigare officer och arbetar som huvudinstruktör i taktik och närkamp på en svensk polisiär insatsstyrka. Han är samverkansdoktorand vid Institutionen för kultur och lärande på Södertörns högskola, vilket betyder att han är anställd av Polismyndigheten i ett samarbete med högskolan där den senare står för kontor, utbildning och handledare.
Ludvig Björklund forskar på insatspolisers praktiska kunskap att agera vid okända och hastigt föränderliga problem, mot kompetent och okonventionellt motstånd. Han har skrivit boken Taktisk improvisation – Insatsstyrkans praktiska kunskap i ickelinjära domäner.
Att göra standardutvärderingar efter sådana här unika händelser riskerar att leda till felaktiga slutsatser om hur nya problem ska hanteras, anser han. Istället bör man fråga sig vilka kvalitéer som kan göra polisen bättre trots att nästa problem är okänt – till exempel vilken sorts ledarskap som fungerar bäst vid en oförutsägbar händelseutveckling, eller hur man snabbare kan få fram information.
– Vi får det vi mäter, det blir automatiskt en styrning av organisationen. Det är lätt att skapa manualer men mycket svårare att träna våra duktiga poliser på att utveckla ett taktiskt omdöme som är relevant i framtiden. Det kräver mycket mer av instruktörer och utbildare.
Polisen behöver också tänka till särskilt kring ledarskapet under operationer och insatser, tror Ludvig Björklund. Vid oberäkneliga och hastigt föränderliga händelser finns det fördelar med att inte strukturera sig hierarkiskt med en ledare i toppen, utan i en så kallad heterarki.
– Då uppstår tillfälliga hierarkier beroende på vilka problem man står inför. De som kommer i kontakt med problemet hanterar små delar av ledarskapet, närmar sig problemet, varpå organisationen roterar så att någon ny tar över befälet när den är bäst lämpad, säger Ludvig Björklund.
Det arbetssättet finns redan i insatsstyrkan och i alla bra turlag, menar han.
– Men det skulle kunna utvecklas betydligt mer och läras ut mer.
Så kan polisen hantera nya, oförutsägbara hot
- Mer nyfikenhet på nya problem och fokus på att närma sig dem systematiskt, inte lösa dem
- Odla ett rikt språk för arbetssätt, och skapa en nyfiken kultur
- Utvärdera kvalitéer under en insats istället för hur effektiv själva insatsen var
- Sluta att endast mäta och utvärdera det som är lätt att mäta och utvärdera, eftersom det leder till en styrning mot det som mäts och skapar blindhet för andra värden
- Släppa detaljerade manualer och istället satsa på att träna upp ett taktiskt omdöme hos poliser
- Skapa nya tillfälliga hierarkier med ett roterande ledarskap i situationer som kräver det.
