Poliskommissarie Emeritus Bo Fridén skriver i en debattartikel i Polistidningen den 9 april 2024 om arenavåldet som ett hot mot rikets säkerhet. Som arrangör ser jag snarare signalpolitiska åtgärder som skulle bidra till ett försämrat ordningsläge.

Låt mig få inleda med att slå fast ett antal slutsatser. Har svensk fotboll utmaningar med ordningsstörningar? Ja. Kan arrangörer göra mer för att förbättra ordningsläget på arenorna? Ja igen. Är ordningsstörningar kopplat till fotbollen ett samhällsproblem av större dignitet eller ett hot mot rikets säkerhet? Absolut inte.

Med ovan fastslaget går det alltså att konstatera att Bo Fridéns ansats delvis är korrekt. Det finns ett arbete för oss fotbollsarrangörer att göra för att komma till rätta med de ordningsstörningar som förekommer. Men metoderna? De är väl beprövade med tydligt evidensbaserat resultat – de fungerar inte.

Säkerhetsarbetet i samband med fotbollsevenemang utgörs av en rollfördelning mellan arrangör och myndighet där den förstnämnda ska säkerställa god ordning genom förebyggande åtgärder och proportionerligt aktivt ingripande. Polis ingriper inte så länge arrangören har kontroll över situationen.

Att arrangören (läs: ”klubbarna”) då skulle agera utanför den proportionalitetsprincip polismyndigheten själva har definierat är inget annat än signalpolitik. Tömda läktare och avbrutna matcher har sedan tidigare bevisats skapa ett värre ordningsläge för både arrangör och polis att hantera. Vad som är än värre är att det ger en grogrund för de som antingen drivs av att trycktesta gränser alternativt sätta i system att få matcher avbrutna för egen vinnings skull.

Vi behöver mer av ett resultatorienterat säkerhetsarbete och mindre av kontraproduktiv signalpolitik. Exempel på åtgärder med en direkt påverkan för minskade ordningsstörningar är förbättrad arenabyggnation och infrastruktur, mer tillgänglig lokaltrafik, mer effektiv visitation, utökade personalresurser med förhöjd servicegrad (ett tryggt och vänligt bemötande är ofta det bästa förebyggande arbetet mot ordningsstörningar), fler SLO:er (Supporter Liaison Officer) med högre utbildningsgrad och fler samverkansinitiativ för att minska överdriven fylla i samband med fotbollsmatcher. I stället uppmanas arrangörer att konfrontera en hel läktarsektion med potentiella våldsamma upplopp som resultat. Det är svårt att finna logik i dessa slutsatser.

Om signalpolitik nu ändå ska vara en metod bör den användas i syfte att positivt förstärka publiktillväxten. Att ständigt mata omvärlden med en bild av fotbollsarrangemang som en olämplig eller direkt farlig miljö för barnfamiljer att vistas i kommer med största säkerhet också att resultera i en legitimitet för ett destruktivt beteende. Detta trots att både arrangörer och polismyndigheten har full koll på att barnfamiljer är den snabbast ökande gruppen besökare på våra matcher och att den absoluta merparten av matcherna genomförs utan några större incidenter över huvud taget.  

Men om vi i stället gemensamt skulle lyfta fram den fantastiska och kreativa inramningen som i många fall går att finna på våra fotbollsläktare samtidigt som vi inte ger syre för de som aktivt söker konfrontativa ordningsstörningar skulle möjligen även ordningsläget förbättras ytterligare. Det är dock en metod som ännu inte har prövats, men resultatet vore onekligen intressant att se.