Han har så klart följt debatten om Norsk narkotikapolitiforening, NNPF, och hur norsk polis har fått bryta sitt nära samarbete med föreningen.
– Det som var lite speciellt i Norge var att NNPF var så väldigt engagerade i den infekterade debatt som blev i samband med den norska rusreformen. Och de blev därigenom mer politiska än vad vi har varit.
Svenska narkotikapolisföreningen, SNPF, håller en lägre profil, enligt honom. Och de som kallar föreningen för en lobbyorganisation är fel ute.
– Det är inte så att vi smyger runt i buskarna och aktivt söker upp politiker för att få igenom vårt program. Vi arbetar inte proaktivt för en förändring, utan reaktivt. Vi uttrycker våra medlemmars åsikter om vi blir tillfrågade av politikerna.
Men ni skriver ju debattartiklar om att det är dålig idé att avkriminalisera eget bruk av narkotika. Är inte det en typ av politisk agenda?
– Vi står ju bakom visionen om ett narkotikafritt samhälle. Och redan där har vi en politisk utgångspunkt. Men samtidigt blir det lite av en ickediskussion, eftersom vi har en lagstiftning i linje med den visionen. Vi har ett förbud mot narkotika. Det är en hypotetisk fråga hur vi skulle reagera om ett förslag om avkriminalisering kom upp på bordet i Sverige.
Men i SNPF:s vision om det narkotikafria samhället har det även ingått att vara kritisk mot skadebegränsande åtgärder som senare blivit standard inom svensk beroendevård, som sprututbytesprogram och läkemedelsassisterad behandling för heroinister.
– Återigen skulle jag sägas att det har målats ut som att vi har drivit en linje i den frågan. Vi har bara pekat på risker med överförskrivning och läckage till den svarta marknaden eller att sådant som övervakade injektionsrum för missbrukare kan bli komplicerat ur ett juridiskt perspektiv.
I ett remissvar från 2004 avstyrkte ni ett införande av sprututbytesprogram eftersom det skulle underminera målsättningen om ett narkotikafritt samhälle. Är inte det att driva en linje?
– Det är ju ganska länge sedan och jag tror inte att det finns någon i föreningen idag som är motståndare till sprututbyte. Men det lever kvar en syn på SNPF som är baserad på vad föreningen gjorde för 25–30 år sedan.
Enligt honom är det i dag är glasklart att SNPF inte är emot en skadereducerande politik.
– Vi har till exempel varit mer drivande i att poliser ska utrustas med naloxon än vad Polismyndigheten har varit (ett läkemedel som kan häva överdoser). Vi är inte heller bara för hårdare straff, som många tror utan vill se ökade möjligheter till rapporteftergift, eftersom många av våra medlemmar ifrågasätter poängen med att bötfälla tunga missbrukare.
Det finns de som menar att er politiska agenda färgar av sig även på er utbildningsverksamhet, till exempel när ämnet legalisering tas upp på era utbildningskonferenser. Vad säger du om det?
– Jag förstår att de som har målet att legalisera cannabis, för det är ju cannabis allt handlar om, ser det på det sättet. Det finns en väldigt resursstark cannabisindustri och högljudd gräsrotsrörelse som driver frågan. De föreläsare vi bjuder in till våra konferenser blir en viktig motvikt mot den här cannabisliberaliseringen. Sedan handlar merparten av programmet på våra konferenser om rena yrkesfrågor kopplat till narkotikaärenden och spaningsarbete.
Det har riktats kritik mot media för att du intervjuas som polis och narkotikaexpert utan att det framgår att du också företräder en organisation med ett narkotikapolitiskt program. Hur ser du själv på risken för att rollerna blandas samman?
– När journalister hör av sig frågar jag alltid vilken Lennart Karlsson de vill prata med. Är det med mig som ordförande i SNPF eller som representant för Polismyndigheten? Är det i rollen som myndighetsrepresentant så kollar jag alltid av med Polisens mediecenter om det är okej.
Han har som rutin att framträda i polisuniform när han uttalar sig för myndighetens räkning och civilt klädd när han gör det som SNPF-ordförande.
– Jag försöker vara väldigt nog med att separera de här rollerna.
Jag har sett ett exempel där du framträder i uniform i tv samtidigt som det står på en skylt i rutan att du är ordförande i Svenska narkotikapolisföreningen. Blir inte det ett problem?
– I det fallet var jag väldigt tydlig mot journalisten att jag representerade Polismyndigheten. Men de satte den skylten ändå och det är ju svårt för mig att reparera i efterhand. Jag sätter aldrig på mig en uniform om jag representerar SNPF.
Han säger att han samtidigt förstår att det inte alltid är så lätt för journalisterna att hålla isär begreppen.
– Ibland säger de Lennart Karlsson narkotikapolis och ordförande för SNPF och ibland blir det ”ordförande för svenska narkotikapoliser”.
Om du tycker det är viktigt att hålla isär rollerna skulle du väl kunna avstå från att uttala dig för myndighetens räkning?
– Ja absolut. Visst skulle jag kunna avstå från det. Men om myndigheten vill att jag ska uttala mig så ställer jag naturligtvis upp.
Den kan väl inte tvinga dig?
– Nej, men samtidigt tycker jag att det är viktigt att det kommer ut information i narkotikafrågan och jag uppfattar det som att myndigheten har svårt att hitta talespersoner som är insatta.
Norska narkotikapolisföreningen tvingades ta bort ordet polis ur sitt namn. Borde ni göra det samma?
– Nej, jag tycker inte att det ska vara någon skillnad på oss och till exempel polisidrottsföreningar eller polishundsföreningar som också har ordet polis i namnet.
Men är det inte en skillnad på det sättet att ni har en högre politisk profil i ett kontroversiellt ämne?
– Jag vet inte. Vi är ju stora och vi syns och hörs. Men i vilken vi mån vi är politiska tycker jag man kan diskutera som sagt.
Lennart Karlsson upplever att aggressiva legaliseringsförespråkare bedriver en kampanj på nätet för att tysta SNPF.
– För våra livligaste motståndare är vi den stora satan. Det är lätt att skratta åt nidbilderna och karikatyrerna av mig men det är klart att det påverkar på något sätt.
Även SNPF har anklagats för att använda en hård ton i debatten. Det gäller bland annat hur föreningens företrädare uttrycker sig i den egna medlemstidningen – till exempel genom antydningar om att meningsmotståndare drivs av ekonomiska intressen eller längtan efter uppmärksamhet. Lennart Karlsson bekräftar att det kan bli hårda diskussioner från båda håll.
– Jag skulle ljuga om jag sade att vi aldrig bidrar till det. Men jag upplever nog att vi i absolut största möjliga mån försöker vara professionella och inte måla ut personer på ett negativt sätt.
Läs mer:
Läs mer:
