Stefan Hector inleder intervjun med att ringa ett telefonsamtal, men det är på Polistidningens begäran. Vi vill ta bilder utomhus och han fick inte med sig båtmössan. Nu ber han sin sekreterare att ta med sig två. Hans gamla som han fick som ordningspolis på Norrmalm i Stockholm och en ny.
Det där med mössan har aktualiserats efter att Stefan Hector skapat reaktioner genom att dyka upp på en film på intrapolis barhuvad utomhus.
– Jag och Petra spelar in en liten film varje vecka som vi lägger ut, berättar han och syftar så klart på rikspolischef Petra Lundh.
Utöver de här små filmerna jobbar de enligt Stefan Hector mycket tätt. De har funnit sig väl i sina roller.
– Jag har haft många bra jobbarkompisar under åren, men jag måste faktiskt säga att Petra är en av de allra bästa. Trots helt olika bakgrund.
Han syftar på det yrkesmässiga, där hon kommer från juridiken och han från operativt polisarbete. Som människor finner han dem betydligt mer lika.
– Vi oroar oss inte så mycket. Vi är inte rädda för att fatta beslut. Och vi är inte rädda att ändra oss om vi har fel. Det har man allt som oftast.
Stefan Hector framstår faktiskt ganska cool när han svarar på frågor kring sådant som har fått mer än en hög chef att darra på manschetten.
Som till exempel att den långvariga kommendering av poliser från andra delar av landet till Stockholm som syftat till att bryta våldsvågen nu ska avslutas. 2025 ska arbetet kunna skötas inom ramen för linjeverksamheten.
– Ju längre en särskild händelse pågår desto sämre blir den då den skapar två parallella ledningssystem. Det kostar också mycket för linjeverksamheten, säger han.
Han syftar både på att själva kommenderingen är dyr, men också på att det kostar för verksamheten på hemmaplan. Det som inte blir av för att det saknas poliser.
– Vi vill nå ett läge där regionerna bär sina egna problembilder.
Han pekar på att Stockholm har störst polistäthet i landet.
– Jag har gett Stockholm i hemläxa att syna sin egen organisation. Skulle det gå att bedriva arbetet bättre?
Samtidigt menar han att han är medveten om problemet med svårrekryterade områden. Och att Stockholm är ett av dem, vilket behöver åtgärdas.
– Men det finns fler svårrekryterade områden. Till exempel Gällivare och Kiruna. Gruvindustrin och andra industrier i delar av norra Sverige skapar arbetstillfällen med lönenivåer som det har varit svårt för Polisen att konkurrera med. Samtidigt växer också kriminalitet där ekonomin växer. Ett problem man måste möta enligt Hector.
Exakt hur har han inte färdiga svar på, men understryker att det är prioriterat i myndigheten.
Men hur ska man klara de svårrekryterade områdena och samtidigt se till att få rätt personer till yrket?
Han pekar på att Polisen har de högsta nivåerna på attraktivt arbetsgivarindex sedan mätningarna började. Alla utbildningsplatser är fyllda till hösten och enligt honom är det rätt personer man får tag i.
– Jag möter många unga poliser och de är mycket bättre än vad jag var på min tid.
Att däremot möta det nya målet om att matcha EU-snittet på polistäthet kan han medge är en utmaning.
– Det skulle innebära ungefär 10 000 till poliser i Sverige och då kommer vi få vidta många mått och steg.
Bland det tänkbara nämner han betald polisutbildning och utbildning med olika inriktning. Det senare understryker han flera gånger bara är på ett tidigt tankestadie.
– Vi skulle kunna attrahera folk som kanske inte vill vara poliser i yttre tjänst men som skulle vara jättebra på att utreda brott.
Att dela upp utbildningen är ju något som Polisförbundet vänder sig starkt emot. Hur ser du på det?
– Det finns en farhåga där som jag inte delar.
Han ser inte framför sig någon konflikt med facket.
– Det är inte farligt att tycka olika.
Den nationella förstärkningsorganisationen, med poliser som kommenderats till Stockholm för att bistå i arbetet mot våldet, har varit uppskattad. Men också mött kritik. Och det är inte bara de lokalpolisområden som fått avstå poliser som har pyst missnöje. Det talas om en NFO-trötthet. När Polistidningen i vintras intervjuade en polis i yttre tjänst i Vällingby kände han att man förlorat greppet om den lokala miljön och mest åkte runt och ”visade upp sig” i uniform. Inte sällan tillsammans med tillfälligt ditkommenderade utan lokal kännedom.
Enligt Stefan Hector är inte synlighet ett mål i sig.
Men han lyfter ett exempel med områdespoliser på Hisingen i Göteborg där man lyckats väl genom att systematiskt visa sig och arbeta på olika platser och på så vis skapat säkerhet och trygghet för de boende.
– Men det ska också handla om att man jobbar mot narkotika via öppna drogscener eller med något av våra nya verktyg vistelseförbud eller säkerhetszoner.
Han säger också att chefer på högre nivåer har ett uppdrag i att kommunicera vad man vill med den yttre tjänst och närvaro som förespråkas.
– Från mig och Petra och hela vägen ut.
Den lokala närvaron menar han också handlar om att följa upp att man arbetar evidensbaserat.
– Så att vi inte får fler varv runt torget i polisbilen, för det är ju inte syftet med lokal närvaro.
Han nämner flera gånger att man arbetar evidensbaserat och lyfter ett exempel från Göteborg där man jobbat framgångsrikt genom att, i princip, visa upp uniformerad polis på olika platser med viss regelbundenhet. Här har man ökat tryggheten för de boende och kunnat klassa om området från särskilt utsatt till utsatt.
Stefan Hector
STEFAN HECTOR
Ålder: 57.
Karriär: Blev färdig polis 1993. Började i yttre tjänst hos
Norrmalmspolisen i Stockholm och har sedan jobbat inom piketen och NI. Från 2015 till april 2023 var han chef för operativa enheten vid Noa. Efter april 2023 ansvarade han för Polismyndighetens
beredskapsplanering.
Bor: Söder om Stockholm
Lön: 130 000 (RPC tjänar 188 000)
Uppföljningar har ju Polisen ofta fått kritik för att man är dålig på att göra. Hur kan man då arbeta evidensbaserat? Det bygger ju på att man kan utvärdera effekten av en metod.
Stefan Hector menar att stora utvärderingar, liknande den som gjordes efter kravallerna i Göteborg eller efter påskupploppen, är ganska tungrodda. Att man i stället behöver pröva mer i vardagen.
– Vi ser något, vi prövar något, vi ser vad som händer och vi prövar igen.
Han menar att Polisen har höjt sin kapacitet avsevärt gällande det grova våldet.
Att Polisen har en kultur där man återkommande använder metoder trots att de inte funkar avfärdar han som en daterad bild. Att hans erfarenheter av att se sig om i olika delar av myndigheten visar på betydligt mer lärande verksamheter.
– Jag hävdar nog att det är ytterst få som förespråkar att så här har vi alltid gjort.
Han menar också att det skiljer sig åt hur man behöver arbeta på olika ställen i landet, vilket också det gör de små utvärderingarna i vardagen mer användbara.
Hur är det då med chefsmandaten? Har cheferna lokalt möjlighet att ta beslut efter sina behov, till exempel om att utbilda sin personal eller liknande?
– Inte än, men vi arbetar hårt på det.
Efter intervjun ska Stefan Hector vidare till justitiedepartementet för den månatliga avstämningen med Gunnar Strömmer. I våras släppte hans före detta kollega, tidigare Säpochefen Klas Friberg, en bok där han höjer ett varningens finger mot för mycket detaljstyrning från politiken. Men det upplever inte Stefan Hector som ett problem.
– De uttalar övergripande inriktningar. Annars tycker jag att de är lyhörda och stödjande. Det märker vi inte minst på all den nya lagstiftningen vi fått.
När det blir dags att gå ut för att fotografera tar han på sig en av mössorna. Den gamla. Han gillar den bäst. Den trådar sig lite i guldsömmarna och det blå i emblemet är bortnött. Men på frågan om han tillhör de som inte heller tycker mössan ska tvättas svarar han nej.
– Den ska ha patina men den ska vara ren.
