Klockan närmar sig 04.00, tidig lördag morgon. Tröttheten är påfallande när jag försöker hålla ut mina sista timmar av City-helginsatsen på Medborgarplatsen. Kroggäster passerar min uniform och jag hoppas undgå onödiga kommentarer och spydigheter.
-Kommer Du ihåg mig?
En ung man, rakryggad och propert klädd, söker min kontakt. Han är nykter och ser mig rakt i ögonen. Jag känner inte igen honom, varför jag avvaktar med att svara.
-Jag minns det du sa till mig i förhörsrummet, om att göra val i livet.
Framför mig stod rånaren, som tre år tidigare hade sparkat ned en äldre alkoholiserad man i syfte att tillgripa en 75:a vodka. I arresten säkrades den gripnes blodbesudlade byxor och skor, blod från en utslagen man.
Under förhören med ynglingen meddelade jag att gjort är gjort, inget vi kan spola tillbaka för att göra om. Men från och med nu och framåt så kan du välja vad du vill göra med ditt liv. Du kan välja att göra fel, och du kan välja att göra rätt. Jag önskar att du tar lärdom av denna händelse. Om inte, så kommer vi ses igen.
– Efter förhöret gjorde jag mitt val. Jag har avtjänat mitt straff. Nu pluggar jag på högskolan. Min önskan har varit att träffa dig igen, för att visa att jag tog till mig det du sa den gången, i förhörsrummet.
Tröttheten var bortblåst, men jag var lika tyst. Stum av häpnad och tacksamhet sträckte jag fram min hand för att bekräfta hans vägval i livet. Vi tog varandra i hand och skildes åt. Jag har aldrig träffat honom sedan dess, och det behövs nog inte heller. Jag kan i stället ägna mig åt andra som inte valt det rätta spåret i livet.
