Många prövande har passerat i revy framför polisen Jenny Peters skrivbord på Plikt- och prövningsverket. Spända, taggade och ivriga att svara ”rätt” på varenda fråga i säkerhets- och lämplighetsintervjun.
– Jag har en bakgrund som förhörsledare och vet att en person kan vara uthållig en stund. Men orkar du spela någon annan i tre timmar? Troligtvis inte.
Några prövande minns hon med särskilda värme.
– Jag hade en fotbollstjej som satt längst ut på kanten på stolen och var så jävla beredd under hela intervjun. Det var bara framåt, framåt. Då tänkte jag att det här kommer bli bra.
Och en trevlig 56-årig man som ville förverkliga sin gamla polisdröm efter en lång karriär med olika vd-jobb på meritlistan.
– Jag brukar alltid fråga efteråt hur de upplevde intervjun. Han är nog den enda som har kommit på att ställa samma fråga tillbaka. Vad tyckte du?
En världsvan herre kort sagt.
Men ibland dyker det upp personer som hon tycker borde ha åkt ut på ett tidigare stadium. Förslagsvis hos psykologen.
– Det kan vara någon som är introvert till exempel. Då undrar jag: Hur ska du kunna komma till ett lägenhetsbråk, hålla förhör och trösta en misshandlad kvinna om du inte ens kan titta mig i ögonen?
Tyvärr kan hon inte gå bort till psykologens kontor och be om en förklaring. Patientsekretessen står i vägen, enligt Plikt- och prövningsverkets bedömning. Och myndigheten vill inte heller att poliserna ska påverka psykologernas bedömningar.
Men Riksrevisionen, som nyligen granskade polisantagningen, skulle gärna se mer utbyte mellan yrkesgrupperna. Jenny håller med.
– Jag tänker att psykologerna ser saker som inte vi ser, och att vi kan lära av varandra. De prövande berättar nog lite olika saker när de sitter framför en psykolog i civila kläder jämfört med en polis i uniform.
Prövningsmomenten
- Begåvningstest
- Personlighetstest
- Medicinska undersökningar
- Muskelstyrketest (ISOKAI)
- Konditionstest (ergometercykel)
- Psykologintervju
- Drogtest
- Säkerhets- och lämplighetsintervju samt registerkontroll
- Antagningssamtal
Det hör ändå till undantagen att Jenny träffar någon direkt olämplig person.
– Jag träffar nästan bara bra kandidater. De har klarat begåvningstestet. Läkaren har satt ett OK i pannan på dem. Psykologen har gjort tummen upp. Om jag intervjuar åtta under en vecka är det kanske en som jag underkänner.
Vad kretsar intervjun kring?
– Det är mycket jag inte får berätta eftersom frågeformuläret omfattas av sekretess, men jag kan säga att det är olika block. Till exempel umgänge och familj. Du kanske tycker att du har valt bra kompisar, men hur är det med släkten. Den kan du inte välja.
Tidigare kriminalitet och användning av droger tas också upp. Kopplingar till utlandet är ytterligare ett tema, liksom ekonomi.
– Du har fru, tre barn och bor i radhus. Hur ska du klara räkningarna när du blir polisstudent? Dålig ekonomi kan vara en sårbarhet.
Och sedan är det lämplighetsdelen. Det finns en fastställd kompetensprofil för poliser som hon utgår från. Den lyfter fram sådant som personlig mognad, flexibilitet och kommunikativ förmåga.
För Jenny kokar det ner till en fråga: Är det här någon jag skulle vilja sitta i en radiobil med? Det finns ett element av magkänsla i den bedömningen.
Men är det verkligen rättssäkert?
– Oavsett vilken bedömning jag landar i så måste jag skriva en motivering på upp till två A4 som förklarar varför. Om jag tycker att personen ska bli godkänd så hamnar den i en vit mapp. Annars hamnar den i en röd. Sedan är det någon annan som tar själva beslutet om antagning.
Hur hanteras de rödmappade?
– De röda mapparna samlas ihop från de olika prövningskontoren, och så har de rödmappsmöte för en kommittégrupp i Stockholm med representanter för Polisens säkerhets- och HR-avdelning.
Det behöver inte vara kört för en rödmappad kandidat. Han eller hon kan bli antagen, till exempel om allt ser grönt ut i registerslagningarna.
Jenny Peters
…
Ålder: 52 år.
Familj: Man, två barn, två bonusbarn och två katter.
Bor: Höganäs.
År i polistjänst: 15
Jobbar med: Jourutredningsbefäl i Polisområde nordvästra Skåne. Har som sidouppdrag att vara intervjuledare i prövningen till polisutbildningen.
Tjänar: 49 500 kronor i månaden
Fritidsintresse: Cyklar mountainbike
Om du inte blivit polis: Då hade jag blivit veterinär eller trädgårdsmästare.
För egen del har Jenny gott självförtroende i sin roll som poliskårens entrévärd.
– Ibland hör man i fikarum och korridorer om någon ”felrekrytering”. Vem har släppt igenom den? Det är inte Jenny Peters i alla fall, tänker jag då.
Hon säger det med glimten i ögat, men poängterar hur viktigt det är att verkligen vända på varje sten under intervjun och för att hitta sådant som kan bli ett problem längre fram.
– Vi vill inte få in fel personer i kåren.
Får du någon återkoppling på det då? Tänk om det är någon av ”dina” som faktiskt blivit en insider och läckt halva spaningsregistret.
– Nej, det får jag inte. Klart jag hade blivit förbannad över att någon lyckats lura mig. Jag kanske skulle börja ifrågasätta mig själv. Hur kunde jag missa det där?
I underlaget till Riksrevisionens granskning av antagningen kan man läsa att Polismyndigheten har inlett ett arbete med ”haveriutredningar” i de fall polisstudenter visat sig uppenbart olämpliga i ett senare skede. Tanken är att gå tillbaka till de bedömningar som gjordes i antagningsprocessen för att förstå hur de slank igenom.
Hur ser ni till att alla intervjuledare bedömer på samma sätt?
– Vi är ju utspridda över landet men har kontinuerlig fortbildning och uppkopplingar med varandra. Alla prövande jag rödmappar gås igenom av två andra personer. De läser mina motiveringar och skulle reagera om jag ligger snett i min bedömning.
Svällande intervju
Säkerhets- och lämplighetsintervjun tar vanligen 2–3 timmar men kan pågå upp emot 4–5 timmar. Ett skäl är att Polisens säkerhetsavdelning har byggt ut intervjuunderlaget på senare år med betydligt fler frågor. Det gäller framför allt om den prövande har dubbelt medborgarskap eller annan utlandskoppling.
Källa: Riksrevisionens granskning av polisantagningen.
Till vardags jobbar Jenny som jourutredningsbefäl i Polisområde nordvästra Skåne. Jobbet som intervjuledare är ett sidouppdrag som hon gör tre veckor på våren och tre veckor på hösten. Hon får inget extra för det.
– Nej, jag får traktamente men inget i stil med instruktörstillägg. Det kanske låter lite klyschigt men för mig är det en ära att få göra det här. Att få sitta och lyssna på personers livsberättelser och vara den som väljer ut bra folk att bli våra framtida kollegor.
