Viktor Adolphson, , Områdespolis Södermalm, 25 år i yttre tjänst
Foto: Magnus Laupa
Den andra juli i år fick vi en ny lagstiftning. Det nya brottet ”Förolämpning mot tjänsteman” infördes.
Jag är i grunden positiv till denna nya lag, detta stärkta skydd för tjänstemän som utför sitt arbete. Jag var själv kallad till Riksdagen då politikerna skulle inhämta synpunkter och erfarenheter från oss poliser inför utformandet av denna nya lag.
Ett tydligt syfte klargjordes, att upprepade och grova förolämpningar mot tjänstemän inte längre skulle vara lagligt. Även andra tjänstemän omfattas av lagen, tjänstemän där den mentala beredskapen att möta grova kränkningar i yrket får antas vara lägre än hos oss poliser, yrken som lärare eller socialsekreterare. Också det i grunden bra.
Efter de första månaderna med den nya lagen har dock inte mina förväntningar på lagen infriats. Mängder med anmälningar har strömmat in, främst från poliser. När jag via media tagit del av många av de anmälningar som granskats har jag blivit förvånad. Där har återfinns förolämpningar såsom könsord, anspelningar på sexuell läggning, att saker ska sugas. Det ”gamla vanliga” med andra ord. Samt en del exempel som fått mig att i stället börja skratta.
Jag befarar att slentrianmässigt anmälande av allsköns nedsättande kommentarer urholkar syftet med den nya lagen, vi skjuter oss själva i foten.
Givetvis skall inte vi poliser stå ut med massa kränkande påhopp. Givetvis har vår arbetsmiljö blivit värre och yrket mer utsatt. Det skall beivras och vårt skydd stärkas.
Men viss mental beredskap och förmåga att tåla förolämpade saker sagda i affekt måste en polis besitta enligt mig. Vi ingriper, ofta våldsamt och dramatiskt mot människor, i situationer då dom är arga, rädda, berusade eller inte i psykisk balans. Att människor då skriker förolämpande saker måste vi kunna hantera. Utan att driva det som rättsprocess upp i domstol.
Vi har ett massivt stöd och högt förtroende bland våra medborgare. Dom ser hur vi sliter och vad vi utsätts för i jobbet. Jag tror vi äventyrar det förtroendet när vi massanmäler och utreder mängder med förolämpningsbrott av icke allvarlig karaktär mot poliser. När andra brott läggs på hög eller läggs ner av samma poliskår.
Nu tror jag domstolarna på sikt kommer klargöra detta för oss. Några väl avvägda domslut kommer tydliggöra vad som är att bedömda som brottsligt, och därmed vad som är fog att anmäla.
Hittills har jag sett en sådan väl avvägd dom, den kvinnliga kollega som upprepade gånger kallades hora av en man hon ingrep mot. En logiskt domslut i linje med den nya lagens intention
I väntan på mer juridiska klargöranden vill jag uppmana mina kollegor att använda förnuft och känsla. Säger ditt förnuft att detta är ett ärende som bör drivas till domstol? Säger din känsla att detta är ett ärende som bör drivas till domstol?
Är svaret nej på dessa två frågor? Anmäl då inte det hetsigt sagda.
