Äntligen händer det, detaljstyrningen är på väg bort. Styrdokument efter styrdokument hamnar i Polismyndighetens soptunna. Mandaten läggs tillbaka ut i den operativa verksamheten – där de hör hemma. Nästa år flyttar några av stödverksamheterna ut i regionerna för att bli faktiskt stöd i stället för kravställare. Som vi har kämpat för det här! Nu är vi mitt i ett viktigt skifte. Du som medarbetare och chef kommer att ha ett större handlingsutrymme än tidigare. Du får möjlighet att bidra bredare och mer självständigt. Ramar kommer förstås att finnas kvar, lagar och regler följas, men det kommer att ges större utrymme att själv hitta de bästa lösningarna på problemen.
Jag är optimistisk. Men för att förändringen ska få genomslag krävs att alla inom myndigheten får kunskap om den nya synen på ledning och stöd att omsätta den i praktiken. För att lyckas behövs mer än information: ett levande samtal i vardagen där var och en ser sin roll. Hur hittar jag min plats i det nya sättet att tänka och agera? Vilka svårigheter och möjligheter uppstår för just mig? Hur kan jag växa, utvecklas och bli ännu skickligare på det jag gör? De frågorna kräver en tillåtande kultur.
Polismyndigheten har tydligt uttalat att det ökade handlingsutrymmet ska användas till att testa nytt och lära av misstagen – allt för att utveckla och föra verksamheten framåt. Men med det kommer ett ansvar. Vi vågar bara testa nytt om vi vet att misstag bemöts med lärande – inte med bestraffning. Därför måste alla former av straffande kultur bort och ersättas med en kultur där det är tillåtet att ställa frågor och göra misstag. Om ledningen inte klarar det riskerar den att tappa medarbetarnas engagemang och då uteblir förändringen och utvecklingen.
Ett misslyckat förändringsförsök vore olyckligt för oss alla. När samhället, brottsligheten och de yttre hoten snabbt förändras måste även vi vara snabba till förändring. Annars klarar vi inte hela uppdraget tillräckligt väl. Lyckas förändringsarbetet får vi en poliskår som fullt ut kan använda alla sina kunskaper, förmågor och erfarenheter för ett tryggare och säkrare samhälle. Därför är kulturarbetet viktigt, därför behöver vi alla jobba med det tillsammans.
