ANNONS:

ANNONS:

 

Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 5. Den delas ut i oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Skatteverket meddelar att de just nu inte prioriterar att skicka ut Polistidningen till medlemmar med skyddade personuppgifter. Tidningen skickas ut i mån av tid, pga corona.

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

”Därför ska vi bli mer aktiva inom kriminalpolitiken”

Lena Nitz, ordförande

 
 
 

 
 

Arkiv

118 artiklar Krönikan

(Nej) tack för goda råd

Krönikan Det mörknade tidigare i slutet av augusti, men den här kvällen bröts mörkret av blåljusen från ett drygt tiotal polisbussar.  2020-10-17

Lena Matthijs. Foto: Suss Wilén.

Etiken är kompassen

Krönikan Hur hanterar en polis makten att begränsa andras rättigheter? Hur undviks att negativa erfarenheter flyttas över och blir generaliserande fördomar som riskerar att styra beslut och bemötande?

Polisarbetet är komplext. I grunden styrt av lagar, riktlinjer och erfarenheter men också fullt av avvägningar och blixtsnabba beslut i pressade sammanhang. Den nyutbildade polisen har med sig en bas av kunskaper av VAD- och VARFÖR-karaktär. Teoretiska kunskaper som skapar trygghet, handlingsutrymme och initiativförmåga inom lagens gränser.

Polisutbildningen har också en annan viktig målsättning, att ge poliserna förmågan att omsätta HUR och NÄR de ska agera. Erfarna poliser delar med sig av metoder, taktiska avvägningar och empiriska kunskaper men utmaningen är att fläta ihop teori med praktik. Nybörjaren efterfrågar manualer och enkla svar på svåra frågor, men det finns aldrig endast ett sätt att lösa en uppgift på och efteråt granskas lösningen. Bara för att en åtgärd har lagstöd betyder det inte att den är försvarlig och legitim. Etiken blir kompassen och stödet för den professionella polisens utförande av sina uppdrag och underlättar förståelsen för dilemman och balansen mellan ändamål och medel. På polisutbildningen uppmuntrar vi därför till reflektion, självinsikt, självständigt tänkande och konsekvensmedvetenhet.

”Bara för att en åtgärd har lagstöd betyder det inte att den är försvarlig och legitim.”

Ett knä på halsen på en frihetsberövad fick globala konsekvenser i form av protester och hat mot polisen men innebar också att en man förlorade livet. Ett avlossat skott i en svår situation får långtgående följder för många men också för synen på polisen i stort och vår trovärdighet. Hur vi väljer att rikta vårt fokus, hur vi behandlar dem vi ingriper mot och hur vi i efterhand förklarar oss, värderas i allmänhetens ögon.

Etiken kan ge stöd att stå upp för de val man gör och ge de svar som efterfrågas. ”Situationen gav mig inget annat val och jag valde den mest försvarliga lösningen.” Etiken hjälper polismannen att fortsätta vara professionell och pålitlig. Att möta nya människor väl i svåra situationer och oavsett vad man har med sig i bagaget, klara av att börja om på noll. Etiken ger kraften att säga ifrån till en kollega som går för långt eller att lyfta ett problem med arbetskamraterna, trots att man är rädd för hur de ska reagera.

”Etiken ger kraften att säga ifrån till en kollega som går för långt eller att lyfta ett problem med arbetskamraterna, trots att man är rädd för hur de ska reagera.”

För att hamna så rätt som möjligt vid dessa etiska val behövs en kombination av faktorer. Sunda värderingar är nummer ett. Teoretiska kunskaper en annan. Praktiska förmågor en tredje. Hjärna och hjärta, empati och handlingskraft. Mod och klokskap. Förnuft och känsla. Etiken hänger samman med idéer om människors lika värde och att lika situationer ska lösas lika, oavsett mot vem eller vilka åtgärden riktas. Polisetiken är universell i tid och rum. Utan den blir polismannen en känslokall byråkrat, en maktfullkomlig, plikttrogen och lättstyrd lakej som följer vilken husse som helst.

Lena Matthijs
Polislärare Högskolan i Borås, jurist, författare och tidigare polischef region Väst  2020-09-04

Foto: Ola Wihlborg

Om transformers kunde prata

Krönikan Pojkens blick är fäst på leksaken i hans hand. En färgglad figur i plast. Ett gnisslande ljud hörs när han med snabba och bestämda rörelser snurrar den fram och tillbaka. Den färgglada figuren förvandlas till en bil. ”En transformers”, klargör pojken.

När jag säger att bilen får följa med till förhörsrummet skuttar pojken glatt efter. Men innan han tar steget in snurrar han på leksaken igen och bilen blir en gubbe. Kanske känns det bättre att ha en farlig, stridslysten gubbe med breda axlar och litet huvud som sällskap in i det okända.

Pojken informeras om att det som sägs spelas in. Med stora ögon letar han efter kamerorna som är strategiskt placerade i det lilla rummet. Han håller upp gubben, så att även den får se.

Jag förklarar hur förhöret kommer gå till och frågar vad han tycker om att göra. Med många ord och gester berättar han och ett leende sprids över hans ansikte. När han berättat färdigt fingrar han på figuren. Den blir åter en bil och jag anser att han är trygg nog att gå in i förhörets nästa fas.

Lika utförligt som han berättade om vad han tyckte om att göra, ska han nu berätta om den aktuella kvällen. Den kväll som är anledningen till att han sitter här i dag.

Pojken sitter tyst och det gnisslande ljudet kommer åter. Han snurrar, vänder och vrider tills gubben visar sig igen. Med den försiktigt vilande i sin famn, möter han min blick. Han berättar om tårar, smärta och rädsla.

Hans beskrivning är målande och jag kan nästan höra hur glaset träffar väggen och hur skärvor faller till golvet, likt de hårda ord som träffar pojken och omvandlas till skärvor i hans inre.

Tårarna bränner bakom ögonlocken på mig när jag ser och hör denna modiga lilla pojke. Jag tittar på figuren i hans hand. För en sekund önskar jag att den kunde prata. Att den kunde berätta för honom vilken fin liten varelse han är. Men den är som väntat tyst.

Än en gång får jag påminna mig om att jag bara är polis. Jag har min roll. När förhöret är slut, när dessa minuter har gått, lämnar jag över. Oftast ser jag inte barnet mer. Vissa barn hoppas jag på att få se igen. Inte här, men på ett tivoli eller på en äng. Få se barnen skratta och veta att de mår bra.

Vissa barn hoppas jag på att få se igen. Inte här, men på ett tivoli eller på en äng. Få se barnen skratta och veta att de mår bra.

Ibland berättar barnen inte om det som polisen utreder, utan om det som är viktigt för någon annan samhällsinstans. Polisens ärende avslutas, handlingar arkiveras. Ett djupt andetag tas och ett nytt ärende påbörjas. Men en del barn finns kvar. Har sin egen plats i mitt minne. Och många frågor lämnas utan svar.

Förhöret är slut, men vi sitter kvar. Pojken fortsätter snurra på figuren. Jag studerar honom. Antagligen känner han min blick, för snart tittar han upp. Han håller gubben mot mig och frågar om jag vill prova. Den är fräck.

Jag tar emot den och snurrar försiktigt fram och tillbaka. Vänder och vrider medan pojken ger mig tips på vägen. Än en gång snurrar jag och innan jag vet ordet av har den blivit en bil. Jag möter hans blick och vi ler mot varandra. ”Den är fräck. Jättefräck”.

Sofie Borg
Barnförhörsledare Helsingborg  2020-06-16

Blatten i arresten

Krönikan ”Snyggaste blattekillen i Sverige, och så måste han vara polis.”  2020-04-08

Jag har kommit hem

Krönikan Det är mycket som hänt i polisorganisationen under drygt 3,5 års frånvaro.  2020-02-13

En dålig dag kan vara skillnaden på liv och död

Krönikan ”På ett endaste ögonblick ska du fatta ett sekundsnabbt beslut som i efterhand kommer att granskas in i minsta detalj. Ett beslut som kan komma att påverka många människor i olika grad och kanske även ditt eget liv på olika sätt.”  2019-12-02

När våldet blir terror

Krönikan I Malmö kröp skottlossningarna och sprängningarna allt närmare. Det kändes som om det gick fort utför på ett sluttande plan. Samtidigt var det inte något jag tänkte så mycket på.  2019-10-16

Reinfeldt-effekten

Krönikan Du har fel. Det har varken med tunt hår, högt uppåtkrypande hårfäste eller den mjukvarma blicken att göra. Det jag tänker skriva om är effekten av den sannolikt höjda pensionsåldern vi står inför.   2019-09-03

”Prakademisk” jakt på perspektiv

Krönikan   2019-06-14

Klockan är 22.25 när jag börjar rulla chokladbollar

Krönikan Jag kan ju inte vara, vet att jag inte är, ensam om att inte fatta hur folk får ihop det i maj och juni.  2019-06-10

Att släppa en dröm

Krönikan När beskedet kom att jag ”tyvärr inte är aktuell till polisutbildningen” blev jag helt ställd. Eftersom de inte motiverar sitt avslag på något sätt åkte jag därifrån helt utan svar på varför jag inte gick vidare.  2019-05-26

Till alla er som
vill göra skillnad

Krönikan Få ärenden kommer in till kommunernas medlingsverksamhet, vilket jag till viss del kan förstå. Man får ju aldrig riktigt veta hur det ska gå till. Kombinationen dålig kunskap och ungdomar är extra obehaglig. Tänk om jag gör fel! Tänk om JO kommer!  2019-04-10

Pär är mitt mellannamn

Krönikan Här om dagen fick jag en idé. Eller om idén kom från min gode vän, kommunpolisen Robert. Det gällde i alla fall Pär.  2019-02-18

Den främste förhörs-
ledaren av dem alla

Krönikan Trots att de amerikanska förhörsledarna mycket väl kände till Hanns Scharffs förhörsmetoder från sin utbildning så användes inte dessa i det ockuperade Irak.  2019-02-08

”Har du blivit
osams med någon?”

Krönikan Vi stod samlade runt en enorm, glänsande lax som materialiserat sig på vår diskbänk. Dörren var låst. När vi kom hem bara låg fisken där.
Tankarna kretsade febrigt kring hästhuvudet i sängen – ett av filmhistoriens mest kända tecken på ett uttalat hot. Hur allvarligt var det?  2019-01-09