Poliser kommenderas till arrestarbete, men det är inte bra för någon, menar Patrik Forsemalm på Noa. Det kan leda till sämre arbetsmiljö både för arrestantvakter och poliser.
Det finns fyra sätt att bemanna arrester: vaktbolag, anställda arrestantvakter, inhyrd personal och att Kriminalvården hanterar arresten. Det sistnämnda sker på ett fåtal platser i landet, bland annat i Kronoberg, Uppsala och Karlstad.
Allt fler väljer bort vaktbolag och inhyrd personal, huvudsakligen på grund av kostnaden, men även för att det ibland varit svårt för vaktbolagen att leverera personal. I stället är tanken att egna anställda ska bemanna arresterna. Men på flera håll i landet dras man med problem med bemanningen. Antingen för att man inte har råd att anställa arrestpersonal eller timvikarier, eller för att det helt enkelt saknas timvikarier att ta in. Det är då poliser får kliva in.
– Det sker sällan med deras vilja, de blir ditkommenderade, säger Patrik Forsemalm, utvecklingsansvarig för arrestverksamheten på Noa.
Det kan leda till arbetsmiljöproblem både för poliserna som inte vill vara där, och för ordinarie arrestpersonal som tvingas jobba med personer som inte är utbildade för uppdraget, inte känner till rutinerna i arresten och som dessutom inte vill vara där.
– Ett bra bemötandet av en frihetsberövad lägger grunden för en bra förundersökning. Att kommendera in poliser som arrestantvakter mot deras vilja underlättar varken för samarbetet med ordinarie arrestantvakter eller i bemötandet av de som är frihetsberövade. Det leder dessutom till sämre operativ förmåga i den yttre verksamheten. Det står i kontrast till det uttalade målet om så många poliser som möjligt i yttre tjänst, säger Patrik Forsemalm.
Fakta
Läget i landet
Region Nord:
Dygnet runt-tjänstgöringen sker med anställda arrestantvakter. Luckor eller beläggningstoppar täcks av poliser.
Där man slår upp tillfälliga arrester bemannar poliser tills ordinarie arrestantpersonal kommer på plats.
Region Bergslagen:
I Karlstad sköts arresten av Kriminalvården. I övriga regionen har man egna arrestantvakter. Poliser bemannar arresterna i Örebro och Borlänge i undantagsfall.
Region Stockholm:
Arresten på Kronoberg hanteras av Kriminalvården. I övrigt använder man inhyrd personal i regionens arrester. Undantagsvis bemannas de av poliser.
Region Mitt:
I Västmanland sköts arresterna av polisanställda, dock ej poliser. Undantaget är Västerås, där ett vaktbolag hanterar arresten.
I Gävleborg anlitar man vaktbolag.
Region Öst:
Anställda arrestantvakter samt poliser vid beläggningstoppar.
Region Väst:
Anställda arrestantvakter och timvikarier. IG- eller områdespoliser täcker upp vid behov. I flera LPO:n sätter man in poliser som arrestantvakter mer eller mindre regelbundet och på schema, dock inte i PO Storgöteborg.
Region Syd:
Anställda arrestantvakter samt poliser vid beläggningstoppar.
Han anser att den bästa lösningen är att i större omfattning anställa egen personal till arresterna. Det är också en lösning som många väljer. Men det finns invändningar – om det inte finns frihetsberövade i arresten är det svårt att få personalen fullt sysselsatt.
– Men jag tycker att man måste titta bredare på det. Regionerna ser ofta att egenanställd arrestpersonal bara kan göra en uppgift. De kan ju utföra betydligt fler arbetsuppgifter,
Som exempel på vad anställd arrestpersonal med rätt utbildning och förutsättningar skulle kunna göra när de inte behövs i arresten nämner Patrik Forsemalm delgivningsverksamhet, telefontömningar, anmälningsupptagning, turlagssekreterare för att minska tiden för avrapportering och andra serviceuppgifter.
– Man skulle behöva se över bemanningen i svenska arrester och fundera över vilken verksamhet vi vill bedriva där och vilken kvalitet vi vill ha i mötet med frihetsberövade. Jag tror man är ganska ense om att poliser ska bedriva verksamhet utanför arresten.