Jag har just sett Uppdrag granskning SVT1 om polisingripandet. Den drabbade själv vill inte göra någon sak av detta utan det är hans far som driver det med målet att poliser skall ställas inför rätta. Flera åklagare har granskat fallet och kommit fram till att inget brott begåtts av polismännen. Då får man inte åtala.
Filmen visar ganska tydligt att poliserna tröttnar på att inte kunna genomföra avvisiteringen och drar ner ynglingen på golvet för att kunna genomföra den. Hur skall man annars kunna göra den då han gör passivt motstånd och spänner sig för att de inte skall få av jackan? Dessförinnan har han tagit på sig kepsen som en polisman tog eller slog av honom. Det styrker att han inte ville vara med om resten.
Kanske hade andra poliser lyckats bättre och sluppit våld men det gör inte dessa polisers handlingar till brott. Naturligtvis var de själva också besvikna över att tjänsteåtgärden inte gick att genomföra utan våld. Det känns alltid som ett misslyckande.
Dylika händelser var väldigt vanliga under mina 25 år i uniformstjänst. Resterande år av mina 47 har jag varit kriminalpolis och sluppit dessa obehagliga situationer. Det berör mig dock illa att pappan och Uppdrag granskning gör detta till ett bevis på polisens övervåld och matar tittarna med detta.
Att många poliser deltar i avvisiteringen är inget mått på övervåld utan tvärtom. Alternativet är att två poliser får utkämpa en strid! Granér har rätt då han förklarar att poliserna efter bara något år har reviderat den teoretiska synen på dessa situationer och har lärt sig att man måste vara praktisk för att kunna genomföra dylika åtgärder. Alhem har varit åklagare och har ingen auktoritet då det gäller att stå upp för polisens svåra arbete. Han är pensionerad byråkrat och alltid snar att kritisera polisen.
Jag anser att det är fel av SVT och Uppdrag granskning att på detta sätt sprida en negativ bild av polisen.
Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis, numera debattör
