Två dagar efter Mattias Flinks massmord i Falun satte sig Lars-Erik Jansson ner framför staffliet och målade.
–Att rita och måla har varit ett sätt ett bearbeta de hemska upplevelserna inom yrket, säger han.
Två dagar efter Mattias Flinks massmord i Falun satte sig Lars-Erik Jansson ner framför staffliet och målade.
–Att rita och måla har varit ett sätt ett bearbeta de hemska upplevelserna inom yrket, säger han.
Lars-Erik Jansson, 76, var en av de poliser som ryckte ut natten för 20 år sedan då fänriken Mattias Flink dödade sju människor. Lars–Erik Jansson hade precis gått på semester från våldsroteln när telefonen ringde.
–Jag trodde först att de var ett ovanligt dumt skämt.
Han kallades in till polisstationen och den overkliga stämning som rådde där. När solen gick upp kom larmet om att Mattias Flink hade gripits. Lättnaden spred sig men samtidigt kunde man konstatera att fem kvinnor och två män blivit hans offer.
Lars-Erik Jansson åkte till bårhuset för att märka kropparna med plastband. Han följde även med anhöriga upp för identifiering.
–Jag såg alla de fina flickorna ligga där på bårarna, brutalt nedskjutna efter en trevlig fest på stan. Det var en fruktansvärd syn.
Ett dygn senare kunde Lars-Erik Jansson lämna polisstationen. Men någon semesterstämning gick inte att framkalla. I stället satte han sig framför sitt akvarellblock och började måla tavlan Avbruten blomning. De röda rosorna som slitits av från sina stjälkar symboliserar de döda på stigen. Runt omkring ligger glänsande tomhylsor från Flinks vapen. En blomma hänger kvar på sin stjälk. Det är Marina, den enda av lottorna som överlevde. Några år senare överlämnade han målningen till henne.
–Vi hade bestämt träff i Stadsparken och det blev ett mycket känslosamt möte. Jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på det.
Lars-Erik Jansson har målat hela livet. Ibland gör han även skämtteckningar som publiceras i Falukuriren.
–Det har blivit en hel del skisser över trafikolyckor och annat i polisarbetet också, säger han.
Men framförallt har hobbyn fungerat som en ventil.
– Eftersom jag arbetat mycket med brottsoffer vet jag hur viktigt det är att inte gräva ner sig, man måste bearbeta händelsen.
Tina Frennstedt
Frilansjournalist
