Toner av säckpipa, energiskt ackompanjerade av hundskall, letar sig fram från torget framför Kungliga Operan i Stockholm. Poliser från hela landet är på plats för att låta sina fyrbenta arbetskamrater visa vad de går för i SM för polishundar.

Toner av säckpipa, energiskt ackompanjerade av hundskall, letar sig fram från torget framför Kungliga Operan i Stockholm. Poliser från hela landet är på plats för att låta sina fyrbenta arbetskamrater visa vad de går för.

Ett trettiotal ekipage är med på invigningsmarschen. Sida vid sida drar de till sig septemberturisternas nyfikenhet. Längst bak i tåget dansar Segervittrings Disco. Eller snarare hänger den tretton veckor gamla mallevalpen som ett streck i kopplet. Han ska bli patrullhund när han blir stor och det är tydligt att han har bråttom. Hans förare befinner sig längre fram med en vuxen hund som också ska delta i SM.

Själv får han vänta lite, konstaterar hans tillfälliga valpvakt Magnus Söderberg, som också är hans uppfödare. Han är hemmahörande på Hundtjänsten i Karlsborg och har innan dess varit hundförare i Göteborg under många år.

Marschen avslutas vid Stortorget i Gamla Stan. Då har Disco fått komma upp i famnen för att inte förta sig helt i den intensiva miljöträningen. Biträdande regionpolischef Pia Sjunnegård-Dahlbom har ordet och inleder med att utlysa en tyst minut för hundföraren Pierre Nilsson och hunden Hulken från Blekinge som dog i en trafikolycka i juni.

Även om turisterna som skockas på Stortorget inte verkar förstå vad som pågår dras de flesta med i högtidligheten och till och med hundarna är tysta.

Men när polisens manskör tar ton och avslutar öppningsceremonin skäller flera av hundarna och en av dem kan inte sluta att yla ikapp med verserna.

Tidigare i höstas cirkulerade en tweet från signaturen Hundföraren som löd:
”Enligt arbetsgivaren ska en tjänstehund jämföras med att ta hem en jobbdator. Inget merjobb. I natt har min hund varit magsjuk.”
Det är oklart om Pia Sjunnegård-Dahlbom har nåtts av tweeten, men när hon håller tal till deltagarna är hon mån om att visa förståelse för deras tuffa jobb. Hon lyfter bland annat hur mycket träning som krävs och hur svårt det kan vara att hitta en bra hund. Hon nämner också hur krävande jobbet som hundförare är, då det inkräktar på privatlivet och en sådan sak som semester kan bli ett problem.
– För vem ska passa min hund?
Hon hintar också att hon förstår att de skulle behöva vara fler.
– Vi jobbar med att försöka rekrytera fler duktiga hundförare, säger hon.

Stina Nilsson och treåringen med det skurkaktiga namnet Truxelis Bandit är ett av ekipagen på invigningen. De hör hemma i Stockholm och Stina Nilsson bekräftar att hundenheten är underbemannad. Egentligen ska de vara 54, men är på pappret 43. Att utbilda nya hundar och hundförare tar tid så nu har de inte rekryterat på ett tag, men i höst är det dags.
– Jag älskar mitt jobb och skulle aldrig vilja jobba med något annat, säger Stina Nilsson till Polistidningen.
Men att en tjänstehund i hemmet jämförs med en jobbdator tycker hon låter tokigt.
– Det är ju ett levande djur för det första, säger hon.

”Jag är ju mer med hunden än med resten av familjen.”

Stina Nilsson tycker inte att hundförarna kompenseras som de skulle. Inte för tiden det tar utöver den arbetstid de får lägga på att träna hund och inte för det slitage och de merkostnader en polishund skapar. Hon berättar att tjänstehund inte riktigt är som vilken familjehund som helst. Man måste vara varsam med vem som ser efter den när man själv inte kan och även om Stina Nilssons sambo hjälper till med Bandit så är det hennes hund.
– Jag är ju mer med hunden än med resten av familjen, säger hon.
Om Stina Nilsson åker bort, vilket hon med ett skratt säger att de oftast inte gör, så finns det lösningar med speciella hundpensionat för tjänstehundar.
– Men man har alltid mycket att ta igen om man varit borta, säger hon.

Bandit är Stina Nilssons andra hund sedan hon började som hundförare 2013. Den förra hunden fungerade inte riktigt som den skulle när den skulle testas för nivå två och har funnit sitt hem hos en pensionerad polis på landsbygden i stället. Bandit hoppas hon kunna behålla i många år och så här långt går det bra. Men just i tävlingen går det sisådär till att börja med.
– Vi ser och lär, konstaterar hon.
När vi hörs dagen efter invigningen har succén uteblivit i de första grenarna.
– Vi nollade på platsliggningen som inte brukar vara några problem, tvärtom hans paradgren. Han kom till mig helt enkelt.
Det var ekipagets första tävling och Stina Nilsson tror att det nog var hon snarare än Bandit som var nevös.
– Han kanske kände det och ville kolla läget med mig, säger hon.
Under helgen, under lydnadsprovet och spåret, gick det bättre för ekipaget som placerade sig på nionde plats i spårhundsgruppen, även om de inte fick med sig alla apporter i spåret.

För att delta i Polishunds-SM har hundförarna rätt till betald ledighet upp till 40 timmar.  Rättigheten gäller dock bara för tävlingsdagar och det ligger en hel del träning utöver den som gäller för jobbet om man vill vara vass, förklarar Stina Nilsson.
– Det ska ju se snyggt ut vilket man ju inte bryr sig om när man jobbar. Så det är stor skillnad.

Ice och Hugin vann

I skyddshundsgruppen vann Glenn Andersson och Mellekrafts Ice från region Syd, I sökhundsgruppen vann Charlie Hedberg och Enduros Hugin från Stockholm.