Villkorstrappan som Polisen införde 2019 gick ut på att fotbollsklubbar skulle ta större ansvar för säkerheten vid matcher så att pyroteknik och ordningsstörningar skulle minska. Annars kunde sanktioner sättas in enligt en trestegstrappa. Exempelvis publikbegränsningar eller flaggförbud för att försvåra maskering. Motståndet i fotbollsverige var massivt. Framför allt tyckte klubbarna att sanktionerna blev en slags kollektiv bestraffning eftersom de påverkade hela publiken snarare än individerna som misskötte sig.
I arbetet med den nya studien (se faktaruta) har författarna sett att samtidigt som motståndet växte skedde en förskjutning i medierapporteringen. Bland annat genom att supporterkulturen inte bara skrevs om på sportsidorna utan också på kultursidorna, i ledare och krönikor, och på debattsidorna. Inför en match mellan IFK Göteborg och IF Elfsborg enades exempelvis de rivaliserande lagen i en gemensam debattartikel. ”Oavsett färg på tröjorna är vi eniga om att polisens resurser ska prioriteras rätt i samhället. Vi vill därför sätta villkorstrappan i ett större perspektiv och menar att polisens resurser faktiskt gör bättre nytta på andra platser i samhället än på en fotbollsläktare”, skriver ordförandena för de två supporterklubbarna. Och i Aftonbladet skriver kolumnisten Oisín Cantwell att ”bilden av en kultur som lockar över två miljoner åskådare per år behöver nyanseras”.
Media rapporterade också i större utsträckning ur supportrarnas perspektiv vilket ledde till att den tidigare negativa bilden av supporterkulturen förändrades till en mer positiv. ”Den tidigare moralpaniken kring supporterkulturen tycks ha ersatts av ett legitimerande förhållningssätt”, skriver studieförfattarna.
Deras studie bygger bland annat på en analys av 71 artiklar från de största tidningarna, publicerade mellan 1 september och 10 oktober 2021, då de första matcherna utan pandemibegränsningar spelades. Utöver medieanalysen har man gått igenom polisdokument och intervjuat åtta supportrar och ordföranden för Svenska fotbollssupporterunionen, SFSU.
En annan slutsats i studien är att villkorstrappan ledde till nya konflikter. Tidigare stod konflikten framför allt mellan polis, klubbar och media på ena sidan och supportrarna på den andra. Efter villkorstrappan stod konflikten mellan klubbarna, media och supportrarna på ena sidan och Polisen på den andra. Resultatet blev att kritiken riktades mot Polisen, snarare än mot ordningsstörningarna.
Men inom Polisen och över landet skiljer det sig vilken taktik man använder i samband med fotbollsmatcher, menar studieförfattarna. Och de tycker att det väcker en rad frågor om varför Polisen arbetar olika i olika regioner, när villkorstrappan var tänkt som en nationell strategi.
Enligt studien vill de flesta aktörer i fotbollsmiljön se en mer dialogorienterad process. I den gruppen ingår också de poliser som jobbar nära klubbarna. I likhet med tidigare studier menar författarna att även denna visar på en skillnad mellan vad de poliser som arbetar nära fotbollsmiljön vill, och vad de i beslutsfattande positioner bestämmer.
OM STUDIEN
Swedish supporter culture – restrictions, conflicts, resistance av Sara Karlén och Aage Radmann är en vetenskaplig artikel från Malmö universitet som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Soccer & Society i februari.
”Lyssna på dem med erfarenhet”
Jobba mer med dialog. Och använd poliserna på fältets erfarenheter. Det är några av de saker forskaren Aage Radmann tror är vägen framåt för Polisen och fotbollen.
– Vi är inga myndighetspersoner som ska säga vad Polisen ska göra och inte göra, utan vi forskar och visar på vad som ger bäst resultat. Och forskning visar att strategin Polisen hade 2014–2017 var mer framgångsrik än villkorstrappan, vilken de flesta aktörer tycker fick motsatt effekt, säger Aage Radmann, universitetslektor vid idrottsvetenskapliga institutionen vid Malmö universitet, professor vid Norges idrottshögskola och en av författarna till studien Swedish supporter culture – restrictions, conflicts, resistance.
Aage Radmann.
Strategin 2014–2017 kallar han för ”low policing” eller för en dialogmodell. Det som han menar var bra med den var Polisens löpande dialog med fotbollens nyckelaktörer – säkerhetsansvariga, klubbrepresentanter och SLO:n, Supporter Liaison Officer, som fungerar som en länk mellan supportrarna och klubben.
– Det var rätt konkret och man fick en gemensam bild av hur det såg ut. Och man tog mycket hänsyn till den informationen i hur man hanterade matcherna.
Några av Aage Radmanns forskningsområden är fotbollskultur och huliganism och för några år sedan höll han utbildningsdagar om det för Polisen i Stockholm. Skulle han hålla utbildningsdagar i dag skulle han vilja ta upp att Polisen borde satsa mer på kontinuitet i vem som jobbar med fotbollsfrågorna. Och att man i högre utsträckning borde bygga sina insatser på den forskning som finns från fältet.
– Jag skulle också säga att de borde bli bättre på att ta till vara den kunskap som finns inom Polisen. Det verkar som det finns en del oenighet i hur man tycker villkorstrappan fungerar, och de som föreslår åtgärder är inte alltid de som har mest kunskap. Det finns lite inomorganisatoriska utmaningar just kring detta, att man inte lyssnar på de som har bäst kunskap på fältet.
Han skulle också vilja framföra att Polisen borde lära sig mer om hur olika delar av supporterkulturen fungerar. Att det är bra när man kollar på regionala skillnader och hanterar situationer utifrån att konfliktnivån ser olika ut i olika delar av landet.
– Inte one size fits all. Och så skulle jag säga, återupprätta dialogen med de olika aktörerna.
