Pride, en underbar folkfest som lockar människor från hela världen för att fira och manifestera kärleken! Men i år var jag inte där. Jag orkade inte.
Hela Pride-rörelsen grundades 1969 som en motreaktion på främst Polisens förtryck och förnedring av hbtq+personer i New York. Sedan dess har mycket positivt hänt och i dag är Pride en folkfest där politiker, företag, myndigheter, organisationer och kändisar nästan tävlar om vem som kan vara mest hbtq+vänliga och inkluderande. Man viftar glatt med regnbågsflaggan. Så även Polisen. Men hur jobbar man med frågor kopplat till homofobi och tystnadskultur egentligen?
Det är lätt att viga en vecka per år åt att vifta med regnbågsflaggan och på så vis ”bocka av” mångfaldsarbetet. Men jag har själv utsatts för homofobi av poliser och chefer. Och jag hör också hur enskilda medarbetare inom Polisen berättar om att de upplever homofobi och tystnadskultur. Och när vare sig fack eller arbetsgivare tar till sig när enskilda försöker slå larm och vädja om hjälp – då faller trovärdigheten.
Jag älskar Pride. Jag är så otroligt stolt över Prides historia och den kamp så många före oss tagit. Och jag älskar den folkfest Pride har utvecklats till att vara. Men jag förväntar mig att de företag, organisationer, myndigheter, politiker och kändisar som deltar i Pride och i Pride-paraden faktiskt också aktivt och medvetet arbetar med hbtq+frågor och aktivt står upp för när hbtq+personer utsätts inom och utom den egna organisationen. Annars är det tveksamt om de med trovärdighet faktiskt kan delta i Pride och dess firande. Och det gäller självklart även Polisen. Tillsammans måste vi syna bluffarna och kräva mer handling!
En del grupper anser, av olika skäl, att Polisen inte ska få delta på Pride. För mig är det självklart att Polisen ska vara med. Men det är också självklart för mig att Polisen då som organisation inte ska acceptera och aldrig rent av främja homofobi och tystnadskultur som det jag själv drabbats av.
Jag förväntar mig mer men har tyvärr tvingats vänja mig vid att bli besviken. Samtidigt som det viftas ivrigare än någonsin med regnbågsflaggorna. Och i år var jag inte med och viftade i Stockholm Pride. För jag är trött. Jag orkar inte kriga ensam. Jag behöver hbtq+ och hela Priderörelsens stöd! Det stöd kronprinsessan, statsministern, kändiseliten, mängder av politiker och även höga chefer inom Polisen uttryckt. Det stöd varenda en i Pride-paraden borde stå för. Nu är det dags att visa det stödet i handling efter att ni glatt firat Pride!
”Johan”, före detta polis
