Det är varannan vatten som gäller för Andreas, utredare i Nationella djurskyddsgruppen, NDG. Resten är kaffe. På skrivbordet står muggarna uppradade. Men han har dragit ned på koffeinet. Det ska tydligen inte vara bra för hjärnan, säger han och drar på smilbanden.
Han drar sig till minnes sitt första djurärende. Som polisaspirant blev hans patrull beordrad till en bondgård. En ko råmade bredvid sin döda kalv som låg i leran. De stegade runt i ladorna och hittade den ena ihjälsvultna kalven efter den andra, halvt dolda under plast och halm.
– Jag hade djurrättsaktivism i sinnet som ung. Ingångsvärdet var att de hade plågat ihjäl djuren. Men när jag träffade mannen på gården rann all ilska av. Det fanns inget kvar av honom mentalt, han var en spillra, säger Andreas om lantbrukaren.
Djurärenden är komplexa. Å ena sidan det oskyldiga djuret, å andra sidan en misstänkt person som inte sällan lever i misär. Få djurägare skadar sina djur medvetet.
Andreas har arbetat som utredare i NDG i åtta år. Han är placerad i Visby, övriga kollegor i Stockholm. NDG har ett delat uppdrag. Nationellt beslutar de om akut omhändertagande av djur på dagtid. Regionalt har NDG ett uppdrag för polisregion Stockholm. Där utreder de alla ärenden gällande djurplågeri och brott mot djurskyddslagen samt ger handräckning när länsstyrelsen ska göra djurskyddskontroller.
– Djuren kan inte själva göra sin röst hörd. Jag börjar alltid på deras sida när jag utreder. Men även ett till synes solklart djurplågeri kan vara något helt annat efter utredning.
Vid ett tillfälle hittades en katt i mycket dåligt skick. Ryggen var täckt av fluglarver. Eftersom en veterinär tidigare påtalat för djurägaren att katten var sjuk och borde avlivas, misstänktes djurplågeri initialt. Andreas förhörde entomolog och patolog, som förklarade att fluglarvsangrepp snabbt kan bli omfattande. Det visade sig också att katten hade rymt efter veterinärbesöket. Andreas kunde slå fast att det inte rörde sig om grov oaktsamhet.
Vid förhör med misstänkta djurägare gäller det att vara neutral och ställa frågor som: ”Hur blev det så här? Vad har du gjort för att förhindra det?” berättar Andreas.
– Jag hade ett ärende för några år sedan, ett lamm med ett stort sår på magen som upptäcktes när det var slaktat. Djurplågeri säger lagen, men utredningsmässigt är det inte riktigt så enkelt. Det är tillåtet att ha 200 lamm i en hjord. Då är det inte rimligt, eller ens möjligt, för djurägaren att kontrollera varje individ varje dag, vilket lagen ställer krav på. Kan jag verkligen säga att djurägaren varit grovt oaktsam då? säger Andreas och fortsätter:
– Lagen är tudelad. Självklart ska vi sätta djurens rätt först, men även de som har det bra enligt lagen, lever ju inte alltid naturligt. Vi behöver en balans mellan människans och djurens rätt. Många bönder tycker fantastiskt mycket om sina djur och gör allt för att djuren ska ha det bra under de förhållanden som de lever under.
NATIONELLA DJURSKYDDSGRUPPEN, NDG
→ NDG har ett nationellt uppdrag som innebär att fatta beslut om att omedelbart omhänderta djur. Det är ett tillfälligt beslut som länsstyrelsen prövar.
→ NDG har även ett regionalt uppdrag för polisregion Stockholm. Det är att utreda brott mot djurskyddslagen, djurplågeri, brott mot lag om tillsyn över hundar och katter samt vållande till kroppsskada orsakat av hund.
→ NDG har 10 anställda och handlägger cirka 400 beslutsärenden per år.
Källa: Pernilla Markström, gruppchef vid nationella djurskyddsgruppen
Andreas har ett nära samarbete med länsstyrelsen. När de anmäler djurplågeri har de ofta redan ordnat upp situationen, kanske avlivat och sålt djur. Det gör att han är beroende av deras information för att kunna utreda ärendet.
– Länsstyrelsen tittar framåt: ”Situationen är löst, hur ser vi till att det inte sker igen?” De använder sig av förelägganden och djurförbud. Vi tittar bakåt på vad som har hänt och utreder eventuella brott.
Emellanåt kontaktar utredare från andra polisregioner NDG för att rådgöra i djurärenden. De kan ha ett misstänkt djurplågeri, men där det samtidigt finns misstanke om andra brott. Exempelvis en man som misshandlar familjens hund som ett led i att utöva makt och hot mot sin fru. Då kan djurplågeriet bli en del av bevisningen i binärendet i stället för att det ska utredas separat.
De flesta frågorna till NDG från patruller runt om i landet rör beslut. Spörsmålen kan handla om möjligheten att omhänderta en aggressiv hund enligt tillsynslagen, hur de ska hantera en situation med ett skadat djur eller ett djur som finns i en bostad vid ett gripande eller suicidärende.
Många patruller ringer också om vanskötta hundar som de anträffat i missbruksmiljö och som de vill ta därifrån.
– Om inte djuret lider akut finns inget lagstöd för oss att omhänderta det. Det kan vara frustrerande för en patrull som ser att en hund far illa. Det känns väldigt otillfredsställande även för mig, det är inte alltid vi har lagstöd att göra det hjärtat vill.
Andreas och hans kollegor i NDG behöver också ta hänsyn till den ekonomiska aspekten vid beslut.
– Vi tvingades omhänderta ett hundratal kor i ett ärende. Uppstallningskostnaderna landade på cirka en halv miljon, vilket sedan ska återkrävas av djurägaren. Det är något vi så långt som möjligt ska försöka undvika.
När polisen saknar lagstöd att omhänderta djur går det att göra en anmälan till länsstyrelsen. Ungefär som en orosanmälan för barn enligt socialtjänstlagen. Länsstyrelsen har mandat att göra djurskyddskontroller.
– Som polis springer du på en jäkla massa misär och sorg. Det här jobbet skiljer inte ut sig från det. Men det som kan vara extra upprörande är att djur, liksom barn, är så utsatta. Det som en gång fick mig att bli polis finns kvar – att hjälpa och ställa till rätta.
Andreas Ljungkvist
Ålder: 50 år
Bor: Utanför Visby på Gotland
Familj: Fru och tre barn samt hund och kaniner
Jobbar med: Utredare i Nationella djurskyddsgruppen samt sakkunnig och utbildare i efterforskning av försvunnen person
År i polistjänst: 21, varav tio år som hundförareFaktatext.
