När Sala fyllde 400 år i fjol var det Glenn Andersson, med en rad lokalpolitiska uppdrag bakom sig, som blev ordförande i jubileumskommittén. Ett av besluten han fattade var att blåsa liv i ett polismuseum. Då var det närmare 25 år sedan det gamla slog igen.
Ett polismuseum i Sala skulle knappast vara möjligt utan stadens ökända gäng: Salaligan. Det Glenn Andersson inte känner till om de fem är inte värt att veta.
– Det var väldigt traumatiskt för invånarna här. Man levde ju med oron i flera år innan de åkte fast.
Salaligan gjorde sig skyldig till fem rånmord i Sala med omnejd mellan 1930 och 1936.
Ett av rummen är helt dedikerat dem. Och eftersom museet är inhyst i stadens gamla polishus, i bruk till 1978, har man också kunnat återställa ligaledaren Sigvard Thurnemans cell.
– Ja, här satt han. Här kunde han gå på toaletten, så fick han ringa på klockan här när han var klar så spolade man utifrån. Man kunde ju inte ha något snöre som hängde inne i cellen, berättar Glenn Andersson.
Den här lördagen är det fem volontärer som tar emot en strid ström av besökare. En av dem är tidigare polismästaren Bengt Ericsson, i polisuniform. Innan han blev polis jobbade han en tid på Säters sjukhus, där han kom i kontakt med Thurneman.
– Javisst, jag fick tillfälle att prata med honom. Han var väldigt noga med att han inte var som de andra på sjukhuset, att han var den ende som inte tog någon medicin.
Bengt och Glenn är två av ett fyrtiotal volontärer som bemannar museet och håller det i ordning.
– Så länge vi har folk som orkar hålla i gång kommer museet att finnas kvar. Utan de ideella krafterna skulle det inte fungera, säger Glenn Andersson.
Sedan museet invigdes av rikspolischefen i april förra året har över 7 000 besökare hittat hit. Men de kunde vara fler, säger Glenn Andersson.
– Vi skulle gärna ta emot fler poliser. Vi hade en busslast danska poliser som stannade här, så de kan vara i majoritet.
Om Salaligan
Salaligan härjade i Sala med omnejd på 30-talet. Ligans första offer var taxichauffören Sven Eriksson 1930. Tre år senare sköts Axel Kjellberg och hans hushållerska Karin Holmberg i Enåker. Bytet blev 20 000 kronor.
1934 mördades Matilda Blomkvist i Västerfärnebo. Ligan borrade hål i en vägg till hennes hus för att gasa ihjäl henne. Bytet blev 6,75 kronor.
Det sista offret blev Elon Pettersson, ett bankbud som sköts ihjäl på sin cykel i Sala. Bytet blev återigen 20 000 kronor.
Ledaren Sigvard Thurneman dömdes till rättspsykiatrisk vård på Säters sjukhus. Hans fyra medhjälpare dömdes till livstids straffarbete.
