Fem bortkastade veckor.
När det hade räckt med en vanlig helg.
Höstmörkret sänker sig och de ljusa sommarnätterna är snart ett minne blott. Det är då tankarna på semestern drar igång. Det vill säga, hur kan det vara möjligt att den gick så fort och hur sjutton ska man bära sig åt för att få ännu längre ledighet nästa år?
Fem bortkastade veckor.
När det hade räckt med en vanlig helg.
Höstmörkret sänker sig och de ljusa sommarnätterna är snart ett minne blott. Det är då tankarna på semestern drar igång. Det vill säga, hur kan det vara möjligt att den gick så fort och hur sjutton ska man bära sig åt för att få ännu längre ledighet nästa år?
Vi är ju många som alltid tänkt att det krävs minst fem veckors semester för att riktigt koppla av. Ni vet, en vecka för att varva ner, följt av ett par för att slappa – och så en vecka för att varva upp så sakteliga igen. Att ju längre semester vi haft – desto piggare är vi när vi är tillbaka på jobbet. Det är åtminstone vad jag alltid har hört.
Dessutom ska veckorna helst hänga ihop utan avbrott och själva poängen är att vi ska kunna skryta med att vi har släppt jobbet totalt. Vinner gör den som lyckats undvika att läsa ett enda inkommande mejl på fyra veckor. Det har vi ju lärt oss. Eller hur?
Efter att ha pratat med Bengt Arnetz, som är professor i socialmedicin vid Uppsala Universitet och Wayne State University i USA har jag fått klart för mig att de flesta av oss är ute och cyklar.
Forskaren petar sönder hela idén med datorfria semesterveckor. I stället uppmuntrar han oss att kolla våra jobbmejl då och då, för att inte bli stressade av att de ligger där och skvalpar. Då är det bättre att ha ”läget under kontroll”, påstår han.
Överhuvudtaget ställer Bengt Arnetz hela semesteridén på ända. Han svär högljutt i kyrkan genom att mena att vi inte blir ett dugg mer utvilade av flera veckors ledighet – än vi skulle ha blivit under en vanlig helg.
Därför menar Arnetz att vi skulle må avsevärt mycket bättre om vi spred ut semesterdagarna över hela året eftersom den långa semestern ur ett återhämtningsperspektiv bara är ”slöseri med tid”. Ju fler korta semesterperioder vi har, desto fler återhämtningar, skulle man kunna sammanfatta det.
Kanske vill inte glädjedödaren Bengt Arnetz förstöra allt roligt på en gång, men den troliga uppföljningen av hans forskning är att det är direkt destruktivt att ha semester. Att det kan kvitta. Åtminstone är det så det känns nu när man sitter där på jobbet igen.
Många känner nog igen känslan av att den första jobbveckan efter semestern börjar med en måndag som aldrig övergår till en tisdag? Att hur glad man än är över att återse sina kollegor och hur mycket man än trivs på sitt jobb, så är den första veckan efter sommaren evighetslång?
Till och med den ynka solbrännan man lyckats införskaffa sig gnags tröstlöst bort av känslan av oändlighet. Havsbaden, månskenskvällarna och kräftorna i motljus känns drömlika. Kanske var det inte ens i somras utan förra året man upplevde dem?
När det äntligen blir fredag är det som vilken fredag som helst. Man veckohandlar, fredagsmyser och somnar i soffan efter ett glas vin i lagom tid till Trädgårdsfredag.
Men vintern går fort. Snart står vi där igen med fem efterlängtade veckors ledighet framför oss att förfoga över. När vi återigen får chans att stänga av både dator och mobiltelefon och blicka fram mot oändliga dagar av fri tid. Vad gör vi då? Tar vi hjälp av vetenskapen och planerar in några dagars ledighet här och några dagars ledighet där för att få så många återhämtningsperioder som möjligt? Eller kommer vi att känna lockelsen av att få släppa allt och drömma om en annan tillvaro än den du lever i till vardags? Jag vet i alla fall vad jag kommer att göra.
Och Arnetz? Vad var det nu igen? Den där nya grillkryddan vi testade förra sommaren?
Annette Wallqvist
frilansjournalist
