2005 riskerade han sitt liv för att rädda drygt tio människor ur ett brinnande hotell i Gävle – och belönades av den svenska Carnegiestiftelsen. Den 6 september i år var polisen Niclas Waldenstedt inbjuden som hederstalare när stiftelsen firade sitt 100 års-jubileum i Stockholm.
2005 riskerade han sitt liv för att rädda drygt tio människor ur ett brinnande hotell i Gävle – och belönades av den svenska Carnegiestiftelsen. Den 6 september i år var polisen Niclas Waldenstedt inbjuden som hederstalare när stiftelsen firade sitt 100 års-jubileum i Stockholm.
Det var i maj 2005 som ett av Scandics hotell brann i Gävle. En av polismännen på plats var Niclas Waldenstedt, som då bara hade sex månaders tjänstgöringstid i ryggen. Waldenstedt gick, utrustad med polisens gasmask, in i hotellet för att leta efter människor i den närmast ogenomträngliga röken. Ett par gånger tappade han medvetandet.
carnegiestiftelsen
Den svenska Carnegiestiftelsen grundades 1911 efter att den skotsk-amerikanske industrimannen Andrew Carnegie gett en donation på 230 000 dollar. Avkastningen på pengarna skulle gå, och går fortfarande till, att belöna dem som ”frivilligt eller eljest utöver vad plikten kan anses ha bjudit, genom fredlig bedrift vågat livet för att inom Sverige eller dess område rädda människors liv”.
Genom åren har den svenska Carnegiestiftelsen delat ut omkring 2 375 belöningar.
Det finns Carnegiestiftelser i ett antal olika länder i världen.
– När jag försöker ta mig ut så hittar jag en grupp människor på 10-15 personer på andra våningen, som jag uppfattar mer eller mindre har gett upp. De satt i ett hörn och andades i trasor, berättar Waldenstedt drygt sex år efter branden.
– Då var det som om någonting vaknade inom mig, och med tur och skicklighet lyckades jag få ut dem till slut. Men egentligen räddade de mitt liv lika mycket som jag räddade deras.
För sina insatser vid branden fick Niclas Waldenstedt Carnegiestiftelsens belöning 2005. Det är mycket ovanligt att folk som räddar liv i tjänsten, som brandmän och poliser, får utmärkelsen. Och den 6 september i år var han med vid stiftelsens 100-årsjubileum som en av tre speciellt inbjudna ”Carnegiehjältar” – där fick han återigen berätta om den där majkvällen 2005.
– Vi hade en länspolismästare då (2005) som bad mig skriva ner händelsen dagarna efter branden, och det gjorde jag som en liten bearbetning. Och det var de papperna jag läste upp nu.
– Först hade jag tänkt att berätta fritt ur minnet. Men när jag tittade på papperna igen, jag hade inte läst dem sen jag skrev dem, insåg jag att jag glömt en del och jag blev rörd när jag läste det igen. Nu kunde jag berätta exakt om känslorna jag hade dygnen efteråt.
Idag jobbar Niclas Waldenstedt på gatulangningsgruppen i Gävle.
Pontus Ljunghill
