Har under 37 år som polis haft det ganska bra. Gjort ett dugligt arbete som jag ser det. Men under senare år har jag märkt hur kollegialitet blivit ett skällsord. Man söker fel och brister hos arbetskollegor i stället för att utföra sitt arbete. Armbåga sig fram och anmäla kollegor till höger och vänster verkar idag vara legio. Själv dömdes jag för dataintrång till dryga dagsböter häromdagen. Dataintrånget bestod i att jag slog en passfråga på mig själv för att kolla när mitt pass gick ut! Hade kunnat ropa till min kollega ett par meter ifrån och bett honom slå, då hade det gått bra.

Vem har då skapat detta brott? Självklart borde man ju inte kunna gå vidare i datasystemen med sitt eget personnummer. Tar man bort denna möjlighet försvinner ju brottet!

Kanske man kunde ringt upp och sagt att ”vi har sett du slagit en passfråga med eget personnummer, gör inte om det ”! För mig hade detta räckt, men tydligen inte för en del andra s.k. kollegor. Rapporteftergift ges det till höger och vänster men när det kommer till kollegor så spänner man sitt lilla kycklingbröst!

Sedan hör det till saken att man från Polismyndigheten erkänt att man missat att informera poliser vid EBM, där jag tjänstgör, om detta när det blev kriminellt för ett par år sedan. Fram till dess var det ju inga problem. Vi får kanske inte heller glömma att passregistret är ett offentligt register, där vem som helst kan få ut uppgifter.

Vem gagnar det att jag får dryga böter för detta enorma brott?

Sitter man på Internutredningen eller på RPS och ler i mjugg? Någon måste ju tycka om detta.

Visst är jag luttrad efter så många år i branschen, men ändå måste jag sträcka upp ett finger till er som ansvarar för detta spektakel. Om det är långfingret eller tummen jag visar er säger jag inte!

Tack för kaffet och dagsböterna.

Hans Bergström,
EBM