Anders var polis i yttre tjänst på Norrmalm i Stockholm city till 2001. Då tog han en sväng till näringslivet som säkerhetschef. Sedan 2012 är han författare på heltid.
– Efter fem år i radiobil kände jag att jag var klar med det, det började gå på tomgång efter 200 snatterianmälningar på Åhléns. Jag tog tjänstledigt och tänkte länge att jag skulle tillbaka. Men tiden gick, och idén bleknade.
VÅROFFER
Kriminalromanen Våroffer är den sista fristående delen i Anders de la Mottes årstidsserie.
Ambitionen är att de fyra böckerna ska bli tv-serie.
Hans böcker är inga typiska polisromaner, enligt egen utsago. Men poliser medverkar och det polisiära ska vara så korrekt som möjligt.
Tänjer du på verkligheten för att göra boken mer spännande?
– Det måste man. Allt tar till exempel längre tid i verkligheten, i en bok kan en analys från NFC inte ta tre månader. Och antalet inblandade måste krympas. Och man kan inte berätta om 100 förhör. Men allt ska komma i rätt ordning och lukta och kännas som på riktigt.
Han extraknäcker som rådgivare i polisfilm- och tv-produktioner för att se till så att de inte blir totalt verklighetsfrånvända. Att jargongen är reell, gradbeteckningarna rätt och hur folk placeras i fordon.
– En gång sattes de båda misstänkta i baksätet och båda poliserna fram. Det blev en bra bild, men man gör inte så.
ANDERS BOKTIPS
Darktown, av Thomas Mullen.
Krokodilväktaren, av Katrine Engberg.
Stephanie Mailers försvinnande och Sanningen om fallet Harry Quebert, av Joël Dicker.
När han själv läser svenska kriminalare som bygger på ett amerikanskt regelverk åker skämskudden fram.
– Kunde ni inte googlat? känner jag.
Kamratkänslan som polis, den saknar han. Ibland kan han avundsjukt stå och titta på poliser i grupp. Som författare är hunden den enda arbetskamraten och pyjamasen ibland uniformen.
Vad saknar du inte?
– Fyrkantigheten i myndigheten. Jag saknar inte känslan av att vara en pytteliten kugge i ett jättestort maskineri.
Att en polis blir författare tycker han inte är så konstigt. I jobbet blir man duktig på att sammanställa komplicerade skeenden.
Dina bästa tips till poliser som vill skriva en kriminalroman?
1. Det första och största hindret är att man aldrig börjar skriva, utan fortsätter drömma. Sätt igång att skriva!
2. En fara med att kunna väldigt mycket om ett ämne är att man vill berätta lite för mycket, i detalj. Man har ett researchöverskott. Men tänk på att efter mening tre blir en beskrivning av hur en radiobil ser ut inte intressant längre.
