I domen kan man läsa att kvinnan inte kommer ihåg någonting efteråt. Alltså den berusade kvinnan som spottat dig i ansiktet när ni satt i baksätet på polisbilen. Förutom att hon förmodligen blev arg över att du tog tag i hennes händer när hon vevade med armarna gillar hon visst inte kvinnliga poliser.
Själv känner du bara förnedring och äckel.
Avklädd värdighet.
Som fortfarande rätt ny chefredaktör på en tidning för poliser är detta en av de saker jag reagerat mycket på. Den totala bristen på respekt. Och att den ska tas för given av er. Inte okej någonstans.
Kvinnan dömdes i tingsrätten för förgripelse mot tjänsteman. Men rätten tyckte inte att spottloskan var så kränkande att polisen hade rätt till skadestånd. Som polis ska man ha mental beredskap för det, gick resonemanget. Speciellt om man tar tag i någons händer.
Men sen händer något. Efter överklagan till hovrätten ändras domen. Polisen får rätt till 5 000 kronor för kränkning. Bra.
Jag ifrågasätter resonemanget att spott ska man tåla om man valt att bli polis. Jag tycker det är ett underligt resonemang. Vänd på det i stället. Har man valt att bli polis som ska upprätthålla ordning, då är det väl just sådant man inte ska tåla.
När jag skriver detta kommer en nyhet från Härjedalen om att en polis under ett ingripande blev spottad i ansiktet. Spottet rann sedan ner till midjan. Det kommer tyvärr ske igen.
Att bli spottad i ansiktet för att man gör sitt jobb tycker jag inte är något man ska behöva räkna med. Det ska inte ingå att med ärmen på sin uniform torka bort någons saliv som rinner nerför ansiktet, och sen fortsätta som om ingenting hänt. Det ska ge kränkningsersättning, upprättelse och den där respekten tillbaka.
Jag vet att verkligheten är brutalare än spott i ansiktet. Just därför tycker jag att detta är en viktig signalfråga som ska höras högt och inte släppas. En polis är en människa. Med värdighet. Att inte vilja bli spottad i ansiktet på är ett basalt krav, kan jag tycka. In your face.
