Vi är halvvägs in i september och befinner oss strax utanför Falun. Kölden kryper ner i nacken och får fingrarna att vitna. Små vattendroppar i luften. Nästan regn.
– Det ska bli skönt att få springa lite, konstaterar Erik Månsson.
Till vardags är han chef vid gränspolisen, hemmahörande i Falun. Han är också vapeninstruktör och en riktig polisidrottsentusiast. Med fina resultat har han tävlat i golf, TCA (toughest competitor alive), skidåkningsgrenar, halvmaraton, triathlon, terränglöpning och mer därtill.
Han hade hoppats på att få till ett polis-SM i swimrun också, men för få hade anmält sig.
Det tycks inte vara framgångar och resultat som driver hans engagemang. Tvärtom pratar han mycket om hur viktig han tycker att bredden är inom polisidrotten.
– Jag tror tyvärr att det är lite känsligt med skytte. Jag har pratat med de som avstår för att det blir prestationskrav. Man vill inte riskera att bli ansedd som en dålig skytt.
Men Erik påpekar att precisionsskytte från 20 meter knappast säger något om hur bra en polis skjuter i skarpt läge. Även om det är bra att öva på att hantera vapnet med hög puls.
– Jag önskar att fler kunde se det som just ett tillfälle att öva.
Erik lyfter ut en påse med små plastkoner ur bakluckan på sin bruna Volvo och ger sig ut för att markera den drygt 800 meter långa banan.
– Vi har ett par pensionärer med. Deras bana vänder här vid bommen, förklarar han.
Några kollegor och en civil kompis hjälper honom med dagens arrangemang. Skjutbanechefen från Försvarsmakten deltar också i dag, men utom tävlan. För den som inte är invigd går det ut på att springa sex varv på banan och däremellan ladda sitt vapen och skjuta sex skott på två tavlor placerade på 20 meters håll. Sammanlagt 36 skott. Den första serien skjuts med en hand. Varje bom genererar ett tidstillägg.
Fler och fler bilar kommer rullande på grusvägen mot skjutbanan. Ett gäng från Stockholm och ett annat från Avesta. Även en polis från Helsingborg deltar.
– Jag jobbade i Avesta förut, men sen fick jag en hundförartjänst och flyttade ner, berättar Josefine Karemo som är en av de två kvinnor som deltar i mästerskapet.
Hon påstår sig inte vara någon särskilt vass skytt, men löpningen håller hon i gång.
– Jag har ju min hund som behöver röra på sig.
Hundmotionerandet kommer att löna sig och Josefine ska någon timme senare gå som vinnare i damklassen.
En motorcykel parkerar intill bilarna och en man i 70-årsåldern kliver av och hälsar vant på flera av kollegorna.
Våge Strålin är något av en legendar i sammanhanget. Något han viftar bort och menar att han väl får ”lufsa runt” så gott det går. Men liksom Erik går han igång när det sjunkande deltagandet i polisidrottssammanhang kommer på tal. Och när det gäller springskytte tycker han att alla chefer borde skicka minst tio man.
– Det är ju utmärkt träning att få skjuta med riktig puls.
Men varför tror du då att de inte gör det?
Våge ser lurig ut.
– De tror väl att de är oumbärliga.
Faktum är att springskytte räknas till de tjänstenära grenar som man får ledigt från jobbet för att tävla i. Det gäller ganska många sporter, men Polisidrottsförbundet vill att ännu fler ska omfattas.
Ett annat tänkbart problem är att alla inte känner till vilka möjligheter de har att få idrotta och tävla på arbetstid.
När alla är på plats är det dags att gå banan. Att det är så få kvinnor som deltar är också något Erik skulle vilja ändra på. Kanske, menar han, är den där prestationsångesten ännu större bland tjejerna. Men Ulrica Granberg, sektionschef på gränspolisen i Bergslagen, skrattar och konstaterar att hon antagligen kommer att komma sist. Löptränar gör hon inte alls. Hon har en skada i en höft och håller sig normalt till styrketräning.
Är du bra på att skjuta då?
– Inte särskilt. Men det här är ju ett tillfälle att få skjuta. Och samtidigt ha en trevlig dag och träffa kollegor från olika håll. Det ska bli jättekul.
Och visserligen håller sig Ulrica Granberg till planen, kör loppet i sin egen takt och bjuder inte på några sprintförsök. Men hon joggar, med några få undantag, hela tävlingen och bommar mest på enhandsskyttet.
Erik själv dansar genom banan och hinner med marginal varva några av kollegorna innan loppet är över. Han medger att han gör det med ganska stor lätthet eftersom han kört ett träningsprogram för att sätta personligt rekord på halvmaran. Planen var att springa Göteborgsvarvet där polis-SM i grenen ingick, men det blev inställt i sista stund.
VINNARE POLIS- SM I SPRINGSKYTTE 2021
Dam: Josefine Karemo, 54:12
Herr 21: Erik Månsson, 32:47
Herr 35: Daniel Takanaya, 37:59
Herr 50: Per Norman, 40:25
Herr 65: Våge Strålin, 22:13
Källa: Svenska Polisidrottsförbundet
Resultatet vet man dock ingenting om förrän träffarna räknats ordentligt. Träff på ring 4-6 på tavlan ger 30 sekunders tidstillägg. Träffar man längre ut än så eller utanför tavlan läggs 60 sekunder till. Det spekuleras i om en riktigt duktig skytt faktiskt skulle kunna vinna gåendes runt banan.
– Men då gäller det att ingen annan skjuter bra.
Tävlingen är uppdelad i två starter. Det första gänget, Dam samt Herr 21 och Herr 35, är färdiga efter en dryg halvtimme. När tiden har räknats sätts nya måltavlor upp och det är dags för åldersgrupperna Herr 50 och Herr 65. Våge Strålin springer iväg mot den där bommen först i ledet.
Måhända farten är anpassad efter den kortare rundan, men något säger undertecknad att han hade haft en god chans även i den lägre åldersgruppen. Inte heller hans pensionärskollega Sune Söderström ägnar sig åt någon söndagspromenad.
Och deras skytte väcker beundran bland de yngre kollegorna.
– Det är så där jag vill vara när jag är 70 plus, konstaterar Erik.
Våge blir också den som kammar hem dagens bästa tid på totalen.
Siste man har tagit sig i mål. En stackars deltagare fick springa ett bonusvarv när funktionären räknade fel, men det tycks hanteras med jämnmod och tiden dras av. Springskyttarna vilar ut med olika grader av rödmosighet, och flåsande räknas träffar och bommar och tidstillägg samman.
Marken städas med gemensam insats från patroner. Stämningen är vänlig och intresset för vad som står på resultatlistorna tycks mindre än det för att småprata och beundra träffbilden på somliga tavlor. Och att skratta åt egna fadäser. Avspänt skulle nog sammanfatta atmosfären väl. Så som Erik vill ha det. Vartåt det barkar med springskyttet inom polisidrotten kan ingen sia om. Ska Erik och hans medentusiaster lyckas öka antalet deltagare?
Får man tro flera av de som gjorde sin första tävling så kommer de i alla fall tillbaka nästa år.
– Nu får man ju åka hem och öva lite, säger Ulrica Granberg innan hon packar ihop och lämnar Jämmerdalen för den här gången.
