Tvåhjuligt motorfordon eller motorfordon utan skyddande kaross får inte förföljas av polis annat än i undantagsfall enligt Polismyndighetens föreskrifter – vilket i praktiken innebär att det krävs grov brottslighet. Föreskrifterna har tagits fram efter domar mot poliser i våra domstolar. Allt eftersom nya domar avkunnats har detta lett till allt striktare föreskrifter. Den naturliga följden av ett sådant cirkelsystem blir ett allt snävare rättsläge över tid tills vi hamnar där vi har hamnat. I en situation där endast personer misstänkta för grova brott, eller som visat sig särskilt farliga, får följas av polis om de framför tvåhjuligt motorfordon. Men inte när de begår ringa eller normalgradsbrott.

Låt mig exemplifiera hur absurda föreskrifterna är:

En patrull hamnar bakom en MC som man gör registerkontroll på och svaret kommer tillbaka att den är stulen. MC:n drar iväg. Polis får inte förfölja enligt dagens regelverk. Värt notera här är att samma MC är inblandad i en gängskjutning i Göteborg nästa dag.

Nästa exempel: En polispatrull hamnar bakom en vinglig moped. Mopeden stannar inte. Polis får inte förfölja mopeden enligt dagens regelverk.

Sista exemplet: Polisen har upprättat en trafikkontroll. En MC kommer. En polisman går ut och ger stopptecken men MC:n kör bara förbi kontrollen i hög hastighet. Polis får inte förfölja enligt dagens regelverk.

Samtliga tre situationer ovan är självupplevda. Här har man alltså i praktiken infört fri fart, tagit bort alla krav på att fordon och förare är i trafiksäkert skick samt gett fri lejd för gängkriminella att transportera sig själva, vapen och narkotika i trafiken förutsatt att de kör en viss typ av motorfordon.

Föreskrifterna gör inte heller skillnad på vilket uppträdande tvåhjulsföraren uppvisar, om han inte anses särskilt farlig. Det har fått konsekvensen att under i princip varje kvällspass sedan en tid tillbaka söker MC och mopeder upp vårt polisfordon medvetet och kör cirklar runt, ger fingret och försöker köra så nära man kan bakom ryggen när vi kontrollerar en bil. Allt för man vet att polisen är bakbunden av föreskrifterna. Konsekvensen blir att gränser flyttas och respekten för ordningsmakten eroderar. Inte minst i allmänhetens ögon. Allmänheten som ser hur poliserna de ringde efter för att stoppa vansinneskörningen kring lekplatsen är maktlös inför situationen.

Det är värt att trycka på att begränsningarna som lagts på poliser främst är något som Polismyndigheten själva skapat. Inte något som den lagstiftande församlingen fått ta ställning till i demokratisk ordning. Frågan är om svenska folket ställer sig bakom en allmän tvåhjulsamnesti på vägarna. Min övertygelse är att man röstat nej.

Niklas Lindroth, områdespolis