Frågan är inte om utan när el ska ta över som drivmedel för Polisens bilar, enligt Karl Holm. Han pekar på att EU succesivt skärper kraven vad gäller utsläpp från fordon och tillverkarna har inget annat väl än att anpassa sig. Från 2035 får inga fossildrivna bilar säljas inom EU. Det som ligger närmast till hands är att elfordonen då tar över, enligt honom.
– Det finns bubblare som vätgas, men ser man sig omkring ute i samhället så är det ju elmackar som poppar upp här och var, inte vätgasmackar. Min uppfattning är att lejonparten av Polisens fordonspark kommer att bestå av elbilar under åtminstone en generation, innan de eventuellt ersätts av något annat drivmedel.
Polismyndigheten har genomfört en förstudie om hur myndigheten kan ställa om från fossila till mer hållbara drivmedel för sin fordonsflotta. Myndigheten äger omkring 7.750 fordon och leasar ytterligare 1.000. Av dessa skulle i princip 2.000 fordon kunna elektrifieras redan i dag, enligt förstudien. Det handlar om olika civila servicefordon och förmånsbilar som används för planerad verksamhet och som körs enligt vanliga trafikregler. För dessa bilar räcker den prestanda som elbilar har i dag. De ligger därför först på tur för en omställning.
Men för utryckningsfordon som används i till exempel ingripandeverksamheten är läget ett annat, enligt Karl Holm.
– Om du kör en elbil i 80–90 kilometer i timmen så kan den gå över 50 mil. Men ligger du och utryckningskör med en fullt lastad radiobil så kommer du högst 15 mil. Där har du problemet. Vid höga hastigheter räcker inte batterierna till i dagsläget. Det kanske kan funka för utryckningskörning i innerstan där man inte kör så fort eller långt, men inte på landsvägarna i glesbygd.
Här måste myndigheten helt enkelt avvakta teknikutvecklingen, enligt Karl Holm.
– Vi kommer inte att kasta oss över eldrivna fordon inom IGV förrän vi ser att vi kan få samma eller bättre prestanda som med bensinbilar.
Vågar du gissa när de första elbilarna kommer att rulla i ingripandeverksamheten?
– Jag tror att vi kan ha en pilot i gång ganska snart. Det har man i andra länder, till exempel i Danmark. En riktig IGV-pilot kan komma i gång sent 2025 eller 2026 och då är det mest för att vi ska lära oss och prova elbilarna i en riktig polisiär miljö. Men att ha en rullande IGV-bil som fullt ut ersätter de fossildrivna vi har i dag. Ja, då är vi nog framme mot 2030.
Polismyndighetens nuvarande avtal med Volvo om leverans av radiobilar till ingripandeverksamheten kommer att gå ut i maj 2025 (V90) respektive maj 2028 (XC60). Tiden fram till dess behöver användas för att bygga upp kunskap kring elbilsutvecklingen vad gäller prestanda och fordonens begränsningar, enligt förstudien. ”Detta är en förutsättning för att ha beredskap för om nästa leveransavtal måste utgå från elbilar i brist på fossila fordon alternativt att elbilar då har bättre prestanda än motsvarande fossila fordon på marknaden”.
En omställning till elfordon handlar inte bara om att köpa in fordon med tillräcklig prestanda. Fordonen behöver också kunna parkeras, servas, tvättas och laddas i Polisens lokaler. ”Att ladda på publika laddstationer är inte ett alternativ som är hållbart i längden”, kan man läsa i förstudien.
Det finns flera utmaningar när det gäller att anpassa lokalerna för en elbilsflotta, enligt Karl Holm.
– Dels måste det dras in ledningar som håller för laddning av många fordon, dels måste man hantera brandriskerna. Vid en termisk rusning i batteriet kan det bli ett kraftigt brandförlopp, men samtidigt brinner elfordon bara hälften så ofta som fossildrivna bilar.
Ett sätt att ställa om Polisens fordonspark är att byta ut fossilt drivna fordon när de nått sin tekniska livslängd efter till exempel tio år och ändå ska fasas ut. Men i förstudien rekommenderas en så kallad ”forcerad omställning” för myndighetens utryckningsfordon och andra fordon i den polisiära verksamheten. Den är tänkt att ske region för region med start i landets södra delar.
Vid en forcerad omställning byts merparten av fossilbilarna ut under loppet av några år, med undantag för ett antal som behålls av beredskapsskäl. Överskottet flyttas till övriga regioner för att ersätta fossilfordon där som har nått sin tekniska livslängd. Ett skäl för en forcerad omställning är att det är mer effektivt att renodla fordonsflottan i en polisregion till en viss typ av drivmedel, snarare än att ha en blandning av el- och fossilfordon.
Rekommendationen att börja i söder hänger ihop med de begränsningar som finns i elbilarnas nuvarande prestanda vad gäller räckvidd och hur den påverkas av kyla. I förstudien står också: ”Med stor sannolikhet kommer tester och utvärdering av elfordon för IGV-fordon visa på att ett införande är lämpligare i storstäder än i glesbygdsområden”.
