I mötet med personer i akut suicidal kris kan polisers agerande vara livsavgörande. Samtidigt är det sällan uppenbart vad som behöver göras, och en utmaning är att balansera mellan kontroll och empati. Det visar en ny studie från Linnéuniversitetet.
– Det finns ingen mall för exakt hur man bör eller ska agera här, säger forskaren Martin Olsson.
Att möta en människa som befinner sig i en suicidal kris innebär ofta svåra avvägningar för poliser. Samtidigt som situationen kan kräva snabba och beslutsamma ingripanden behöver man också skapa förtroende, lugna och försöka förstå en individ som befinner sig i ett akut psykiskt tillstånd. I en ny studie från Linnéuniversitetet har forskare undersökt hur poliser själva upplever dessa situationer och vilka de största utmaningarna är med att hantera dem.
Martin Olsson, studiens huvudförfattare, är universitetsadjunkt och undervisar om akutsjukvård i polisutbildningen på Linnéuniversitetet. Enligt honom är det denna komplexa balansgång som är studiens viktigaste fynd.
– Det är en svår avvägning mellan den traditionella polisrollen med fokus på kontroll och säkerhet och en mer vårdande roll där man behöver bygga förståelse och anpassa sig efter individen, säger Martin Olsson.
I studien intervjuades 26 poliser i yttre tjänst om konkreta situationer där de mött personer i suicidal kris. Deras berättelser visar hur ärendena ofta präglas av tidspress, otillräcklig information och svårbedömda risker. Studiedeltagarna beskriver också hur dessa situationer ställer krav på att hantera flera saker samtidigt – både personen i kris, säkerheten på platsen, anhöriga eller förbipasserande och ibland hot eller våld. Polisernas ingripande innefattar därför att växelvis försöka skapa kontroll, anpassa sig efter personen i kris och samarbeta med kollegor, vårdpersonal och anhöriga.
Det finns ingen mall för exakt hur man bör eller ska agera här. Spannet i ärendena är väldigt stort.
Det som gör dessa situationer så svåra att hantera är inte bara de stora insatserna utan också att ingen situation är den andra lik. Vad som krävs av polisen på plats skiljer sig dramatiskt beroende på om det rör sig om en person som har svalt för många tabletter, en som står på en bro redo att hoppa eller någon som är beväpnad med ett skjutvapen.
– Det finns ingen mall för exakt hur man bör eller ska agera här. Spannet i ärendena är väldigt stort. Det som blir avgörande är polisens förmåga till beslutsfattande, situationsmedvetenhet och finkänsla i stunden.
Om studien
Studien är publicerad i årets första nummer av tidskriften Nordic Journal of Studies in Policing. Titeln på artikeln är: Police Patrol Officers’ Experiences and Actions in Situations When They Encounter People in Suicidal Crisis: A Critical Incident Study. De forskare som ligger bakom studien är Martin Olsson, Henrik Andersson, Ola Kronkvist och Anders Svensson, samtliga vid Linnéuniversitetet.
Just nu håller Martin Olsson på att ta fram en kompetensprofil på vad svensk polis behöver veta om suicidalitet och att möta människor i suicidal kris. Det preliminära resultatet visar att det är väldigt mycket man som polis behöver kunna. Men även om det kan verka som en omöjlig uppgift att vara förberedd på dessa situationer lärs en stor del av det som behövs ut under polisutbildningen redan nu, menar Martin Olsson.
Ni är bättre på detta än ni kanske tror. Det är jobbigt så klart att ställas inför en sån här situation, men man har mycket med sig från utbildningen.
– Mitt grundbudskap till poliser är att ni är bättre på detta än ni kanske tror. Det är jobbigt så klart att ställas inför en sån här situation, men man har mycket med sig från utbildningen. Det handlar inte bara om kunskaper i psykiatri utan om att kunna prata med människor, lösa konflikter och möta människor i kris i allmänhet. Svensk polis har i grunden en väldigt gedigen och bra utbildning, även om mycket ska tryckas in på ganska kort tid.