Tack Katharina och undertecknande för ert inlägg.
Ni har rätt i sak men glömmer bort själva kärnan. Ni glömmer bort att tala om de som skapat de omöjliga förutsättningar inom Polismyndigheten som ni skriver om. Det är ju det som måste adresseras och talas högt om. Bryt tystnadskulturen och lyft fram dem som verkar vara tondöva för allt utom sin egen melodi. Att återkommande höra ”Vi har påpekat för cheferna att detta skulle bli konsekvensen av deras beslut” är inte ett försvar, det är en dålig ursäkt. Att en enda polis, med eller utan chefsuppdrag, bränner ut sig för något som ni känner till pågår är ett misslyckande. Att på ett tydligt sätt tala om bristande förmåga eller oinformerade beslut är inte respektlöst. Att vara en röst för dem vars uppdrag omöjliggörs, när ni vet var skon klämmer, det är ert uppdrag.
En chef som värderar tystnad kommer aldrig få höra sanningen.
Vem ska vi annars vända oss till när leden är tomma? När ekot av vår egen röst är det enda svar vi får på de kommandon vi ropar ut. När chefer börjar kräva lydnad är det inte långt kvar tills det inte finns någon att leda.
Högre lön gör ingen skillnad för den som värdesätter tid.
Kortare arbetstid gör ingen skillnad för den som i dag inte hinner med.
Bättre pensionsavtal är bra, för den som kommer till pension.
En fin titel ger inte bättre bolån.
En chef som värderar tystnad kommer aldrig få höra sanningen.
Ett fack som satsar allt på relationen kommer aldrig få reellt inflytande.
Vad händer i avsaknad av tydligt ledarskap och gemensamma värderingar? Vad händer när korruption inte leder till konsekvens? Jag skulle vilja påstå att det leder till en arbetsplats full av individualister som i första hand tänker på sig själva och ”sitt” kollektiv. ”Vad tjänar mig och mina bäst och hur kan jag få som jag vill?”. Det enkla svaret är genom rädsla. Tillse att de som ställer sig frågande till dina beslut anses illojala, tillse att de som ställer sig frågande till ditt ledarskap anses problematiska och tillse att alltid kontrollera hur makten fördelas runt omkring dig. Skulle någon framföra en avvikande åsikt så behöver du inte nödvändigtvis försvara eller förklara din syn på saker, du behöver bara ställa dem till svars för sin åsikt.
Är det ett starkt ledarskap? Inte om ni frågar mig.
Så hur blottar vi ett korrupt system? Hur avslöjar vi dem vars agenda verkar vara att göra det bekvämt för sig själva? Hur riktar vi strålkastarna för att synliggöra dem som i dag gömmer sig i det trygga mörkret, omgärdade av likasinnade? Hur ställer vi dem till svars?
Vi gör det genom granskning. I offentligheten om vi måste.
Att fela är mänskligt men att outtröttligt besluta mot bättre vetande, när informationen finns tillgänglig, är vårdslöst.
Granskning av oss själva, granskning av varandra, granskning av vårt arbete och granskning av våra beslut. Den som inte är villig att ompröva sitt ställningstagande på tillkommande uppgifter av väsentlig karaktär ska fråntas sitt mandat att fatta beslut. Att fela är mänskligt men att outtröttligt besluta mot bättre vetande, när informationen finns tillgänglig, är vårdslöst. Har du inte fått mandat att påverka? Avsäg dig då ditt ansvar, det är din skyldighet.
Vad ska vi göra när rättsstatens väktare väljer att vakta sig själva i första hand? När det rätta inte längre är viktigast? När lojalitet och bekvämlighet verkar gå före uppdraget?
Vi måste försöka göra oss hörda. Vi kan försöka få dem med mandat att agera och få till en förändring. Men vi måste vara villiga att sätta vår frid på spel, för den som söker förändra ett korrupt system kommer möta motstånd av dem som livnär sig på det. För att knyta an till inledningen av denna text så kommer en chef som värderar tystnad aldrig att få höra sanningen. Det påståendet behöver kompletteras för att förstå innebörden av att välja rätt ledare. Chefen som alltid tror sig veta bäst kommer aldrig att fatta de bästa besluten. Och i den värld vi lever i dag så behöver vi fatta de bästa besluten hela tiden. Vi måste välja rätt ledare.
Under de mest stressade, pressade och farliga situationerna lyckas vi fortsatt vara lugna, fatta informerade beslut och fortsätta mot målet. Hur kan vi inte klara samma sak när vi sitter runt ett bord, med nybryggt kaffe och har all tid i världen?
Nu är det dags för er som vandrar i maktens korridorer att lyssna.
Lyssna till parterna som en gång kom överens om den bästa vägen framåt, tillsammans.
Lyssna till dem som vågar inse sina tillkortakommanden och arbeta för ett starkare vi.
Lyssna till dem som vågar ställa sig längst fram och säga sin sak.
När ingenting blir bättre, våga ställa er frågande till vilka som aldrig flyttat på sig.
Om uppdraget är viktigast, våga byta ut alla.
Våga byta ut er själva.
Polismyndigheten befinner sig vid ett vägval.
Destruktiv chefskultur måste bort.
Vilken väg väljer ni?
/Ur trygghetshänseende väljer jag att vara anonym. Allt annat riskerar att leda till ett äventyrande av min anställning vid Polismyndigheten.