Kamerorna kan ge en rättvis bild av vad poliser utsätts för, men knappast förhindra att det händer. Så resonerar poliser om sina kroppskameror i en svensk forskningsstudie.
Generellt sett är poliser positiva till att bära kroppskamera. Det säger forskarna Alexandra Bogren och Daniel Castillo på Södertörns högskola. De har intervjuat poliser och följt dem i yttre tjänst för att se hur kamerorna används i praktiken.
– Det var sällan vi mötte någon som var uttalat negativ, berättar Daniel Castillo.
Flera poliser beskrev kameran som en trygghet – inte för att den förhindrar hot och våld utan för att den dokumenterar de angrepp som sker.
– Jag kommer att få ta smällen, bli misshandlad eller skjuten. Men någon kommer i alla fall få veta vad som hände, att jag inte gjorde något fel men ändå blev utsatt för det här. Så resonerar många poliser, säger Daniel Castillo.

I vissa länder är det ett krav att poliser har kameran i gång så fort de interagerar med allmänheten. En del kroppskameror kan riggas så att de startar automatiskt när en polis till exempel drar sitt elchockvapen. Och på sikt lär det komma kroppskameror med inbyggd AI som triggas av allt från hotfulla uttalanden till att en polis börjar springa.
Men forskarnas studie visar att svenska poliser vill bestämma själva när de spelar in.
– Poliserna pratade mycket om vikten av fredade zoner där man kan prata fritt med kollegan utan att vara orolig för att chefen eller allmänheten lyssnar. Radiobilen är en typisk sådan zon där man vill vara säker på att kroppskameran inte spelar in, säger Daniel Castillo.
De intervjuade kunde samtidigt förstå om medborgarna tycker att det är konstigt att poliser får välja själva när de ska filma.
Om studien
Forskarna intervjuade totalt 30 poliser i yttre tjänst i tre olika lokalpolisområden av olika karaktär. De intervjuade också 11 personer som arbetar med kroppskameror inom Polisen på andra sätt. Bland dem fanns projektledare på Noa, regionalt kameraansvariga, utredare och förundersökningsledare.

I forskningen ingick även fältstudier om 200 timmar där forskarna åkte med poliser under pass i yttre tjänst. Dessa gjordes under perioden 2021–2023.
Studien är publicerad i boken Bärande bevis – Den kroppsburna kameran i polisens tjänst. Boréa förlag.
Poliser reflekterar olika mycket över sina kroppskameror, märkte forskarna. För vissa är kameran bara en del av all utrustning som hänger med ut på passet. Andra använder den på ett väldigt medvetet sätt. De kanske håller för linsen för att undvika att filma något som är integritetskränkande på en brottsplats. Eller tar av sig kameran helt och lägger de i benfickan för att kunna ha förtroliga samtal med personer i områden med stark tystnadskultur.
Andra funderar på hur signalvärdet av att starta kameran varierar i olika situationer.
– Det kan vara ett styrkebesked. Nu gör vi oss redo för att gå in i situationen och agera fysiskt. Men om det är en ensam patrull som möter organiserade kriminella kan det i stället bli ett tecken på svaghet, att man känner sig utsatt, säger Alexandra Bogren.
Vissa är oroliga för att kamerorna bidrar till att urholka värdet av en polismans ord.
– Någon berättade om en situation där sju poliser hade blivit vittnen till en händelse men där utredarna i ärendet ändå efterfrågade kroppskamerafilmer. Och då blev det ett problem att ingen hade filmat, berättar hon.
Poliser använder också kroppskamerafilmer för sin professionella utveckling, enligt henne.
– De tittar på filmerna i efterhand för att utvärdera sin insats vid ett visst ingripande. Kunde jag ha gjort något bättre? Varför blev jag så arg? Gjorde det någon skillnad i slutändan att jag klantade mig i ett visst moment?
Samtidigt är det inte självklart att filmerna får användas för det ändamålet, enligt henne.
– Det är ju känsligt material och GDPR sätter gränser för hur det får sparas och användas. Men det är synd om filmerna inte kan vara ett verktyg för den som vill utvecklas i sin yrkesroll.
Uppför sig poliser annorlunda när kameran är på?
– Ja och nej. I princip alla vi intervjuade hade som ingång att kameran inte påverkar deras beteende. Men efter hand, när vi blev bättre på att ställa frågor om det här, så kom det ändå fram att det spelar roll, säger Daniel Castillo.
Enligt forskarna blev poliserna lite extra tydliga och pedagogiska i sin kommunikation med allmänheten när kameran var på.
– Om du vet att det du gör filmas och att filmen kan komma att spelas upp på en stor skärm i en rättssal i framtiden så vill du framstå som en professionell polis. Du vill inte verka rädd eller vara otrevlig utan orsak.
Kamerorna gör att poliser behöver hålla flera målgrupper i huvudet samtidigt när de jobbar: dels personerna de har framför sig i stunden, dels domare, åklagare och advokater som eventuellt kommer att nagelfara filmen i efterhand.
– I kontakt med ungdomar kanske du vill vara lite down with the kids, snacka lite slang och skämta för att bryta isen. Då kanske du inte vill prata kanslisvenska. Samtidigt har du i bakhuvudet att det du säger ska tåla att spelas upp i en kommande rättegång, säger Daniel Castillo.


