Forskning med röd punkt i siktet

Martin Falk är lärare i skytte på polisutbildningen vid Södertörns högskola. För några år sedan gick han till skolledningen med en idé till en forskningsstudie. Han ville testa fördelarna med rödpunktsikte jämfört med de järnsikten som poliser oftast har på sina tjänstepistoler. Cheferna var positiva men uppmanade honom att samarbeta med någon forskarutbildad kollega för att säkra den vetenskapliga kvaliteten. 

Han blev tipsad om sociologen Daniel Castillo, som inte bara undervisar på polisutbildningen, utan också tävlar i dynamiskt skytte på fritiden. Daniel hoppade på projektet.
– Inom tävlingsskytte har rödpunkt tagit över, först på gevär, och sedan bland dem som tävlar i pistol, säger han.

En fördel med rödpunktsikte, åtminstone i teorin, är att skytten kan fokusera mer på målet, eftersom den röda punkten placeras direkt över det som ska beskjutas.
– Med järnsikte måste skytten fokusera på tre olika plan när det bakre siktet ska linjeras med kornet och ställas i relation till målet, förklarar Martin.

Men spelar det någon roll när poliser skjuter? Martin och Daniel utformade ett experiment där 24 studenter på polisutbildningens fjärde termin fick genomföra fem skjutövningar. Hälften fick skjuta med rödpunktsikte på tjänstepistolen. Den andra halvan med järnsikte, eller öppna riktmedel som det också kallas.

Fyra av övningarna gjordes på skjutbanan där studenterna bland annat fick skjuta mot stillastående mål på olika avstånd, mot rörliga mål och i dåligt ljus. En övning gjordes i skjutsimulator där deltagarna först fick göra burpees för att få upp pulsen, sedan försvara sig mot en figurant med elkniv, innan de ställdes inför ett stressfyllt PDV-scenario i skolmiljö.

Skjutresultaten för de båda grupperna blev i stort sett likvärdiga. Studenterna med rödpunktsikte träffade bättre överlag, men sköt något långsammare, förutom vid skytte på längre avstånd i dåliga ljusförhållanden. I den övningen sköt rödpunktsgruppen snabbare. 

I de flesta fall var skillnaderna så små att de inte gick att säkerställa statistiskt. Det var väntat med tanke på studiens storlek, enligt Martin.
– Vi hade inte tid och resurser för att göra en studie med många deltagare. Mängden mätdata blev därför begränsad. Vår studie får ses som en pilot som förhoppningsvis kan bana väg för större studier längre fram.

Samtidigt är det intressant i sig att skillnaderna mellan grupperna var så små, tycker Daniel.
– Alla var polisstudenter som var vana att skjuta med konventionella järnsikten. Experimentgruppen hann bara öva med rödpunkt i tre timmar före studien. Trots det höll de jämna steg med kontrollgruppen. Man undrar hur det hade sett ut om de hade fått regelbunden träning med rödpunkt.

Oavsett kan man inte förvänta sig att rödpunktsikten ska innebära en revolution för träffsäkerhet, snabbhet och målfokus, skriver forskarna i sin rapport. Å andra sidan kan små skillnader vara avgörande när poliser skjuter.
– Millisekunder kan rädda liv i ett skarpt läge, säger Daniel. 

Redan i dag finns det poliser som har rödpunktsikte på sina tjänstepistoler, till exempel insatsoperatörer och NIGS-spanare. En generell omställning till rödpunkt skulle innebära stora kostnader för Polismyndigheten för inköp av sikten och utbildning av personalen.

Men Martin tror att det skulle vara värt det. Som lärare ser han en tydlig pedagogisk vinst med att skifta till rödpunktsikte på tjänstepistolen.
– Vi har redan rödpunkt på förstärkningsvapnet. Om samma riktmedel används på flera vapensystem kan utbildningen utgå från samma grundläggande principer oavsett vapen. Om poliser tränade med rödpunkt på tjänstepistolen skulle det även bidra till deras förmåga att använda förstärkningsvapnet och tvärtom.

Han ser också en internationell utveckling där fler polisorganisationer går över till optiska riktmedel på sina tjänstepistoler. Kanada har börjat använda rödpunktsikte brett, liksom ett antal polisdistrikt i USA.
– Det innebär naturligtvis inte att Sverige automatiskt ska följa efter, men det finns goda skäl att studera varför andra polisorganisationer väljer den här vägen och vilka erfarenheter de har gjort.

Det finns andra mer praktiska invändningar mot rödpunktsikte, som att batteriet kan ladda ur eller att det är svårt att se punkten när ljusförhållandena ändras snabbt. Martin ser inte det som några avgörande problem.
– Du måste ju byta batterier i vapenlampan eller ficklampan också. Ett rödpunktsbatteri håller i ungefär 50 000 timmar, så om man byter en gång per år är man safe.
– Problemet med att gå från en ljus till en mörk miljö går att hantera genom att man ställer in ljusstyrkan på en mellannivå. Då blir siktet funktionellt i båda miljöerna.