Spana bakåt, tipsar väktaren Fredrik Skallak, som har stor erfarenhet av ficktjuvsjakt.
Fickstölder faller ofta mellan stolarna. För polisen rör det sig om resurskrävande brottslighet och säkerhetsföretagen satsar mer på att få fast snattare. Men med rätt arbetsmetoder kan jakten på ficktjuvar bli mer effektiv.
Varje år anmäls 5000 fickstölder i Sverige. Brotten är främst koncentrerade till vissa platser i storstäderna. Därför rör det sig om brottslighet som bara prioriteras på ett fåtal ställen i landet.
– Jag älskar att jaga ficktjuvar. Det är spännande och adrenalinfyllt. Samtidigt är det en stor utmaning eftersom antagonisterna ofta är så duktiga, säger Fredrik Skallak, väktare i centrala Stockholm, som ägnat många år åt att ta fast ficktjuvar.
Enligt Skallak faller ansvaret för ficktjuvarna mellan olika stolar. Hans egna uppdragsgivare, säkerhetsföretagen som anlitas av näringsidkare, vill inte att han lägger tid på att fånga ficktjuvar vars framfart främst drabbar privatpersoner. Deras prioritet är snattare, som kostar handeln stora belopp.
Och för polisen är spaning på ficktjuvar mycket resurskrävande.
Ett efterföljande kan pågå under flera timmar och kräver total koncentration. Under två decennier har väktaren Skallak finslipat sin teknik. Poliser i liknande situationer arbetar i grupp. Skallak får ibland hjälp av kollegor, men oftast arbetar han ensam och det ställer speciella krav på variation och fantasi. Grundregeln är att alltid hålla sig framför personerna som han spanar på och försöker förutse deras rörelser.
– Dessutom byter jag utseende. Jag låter håret växa i tre år och rakar mig sedan. Laborerar med olika kepsar, jackor och rörelsemönster, säger han.
skallaks fyra ficktjuvstips
• Ligans vakt spanar alltid bakåt. Därför är det viktigt att du i din tur också spanar bakåt. Försök att hålla dig framför de misstänkta.
• Ändra utseende, ficktjuvarna återkommer varje år.
• Använd samma knep som de du jagar. Ha till exempel en jacka som går att vända ut och in, byt keps.
• Om det är möjligt: invänta förstärkning innan du ingriper. Många professionella ficktjuvar har mycket att förlora på att åka fast och tumult är snarare regel än undantag.
Men vilka är då ficktjuvarna? Väktaren Fredrik Skallak beskriver medlemmar i internationella ligor som alla har egna specialiteter. Några är experter på bagage och tåg, andra rör sig runt växel- och bankkontor. De bästa är i 45-50 års åldern. Ingen av dem ägnar sig åt rån, straffen är för stränga. Det innebär också att avancerade ficktjuvar, enligt Skallak, är beredda att gå långt för att inte åka fast. Gripandena kan bli våldsamma.
– Det handlar alltså om personer som kanske gör 300 000 kronor i veckan. De är inte sugna på att vara borta från affärerna, säger Fredrik Skallak.
Kommissarie Gunnar Thun arbetar vid Klara närpolisområde mitt i Stockholm, där bland annat T-centralen ligger. Det är det polisområde i Sverige som drabbas av flest fickstölder. Målet är att antalet stölder ska minska med fem procent varje år.
– Och det har vi lyckats med under flera år, men i år blir det svårt, säger Gunnar Thun.
Han nämner att polisen har stor hjälp av väktarna, men att de ibland ses över axeln. Att skicka ut poliser kallar han ”ett kraftfullt slag i luften”.
– Vi är helt enkelt inte lika duktiga som personer som specialiserat sig. Det som är synd är att väktarnas arbetsgivare snarare ser det som en belastning när deras anställda jagar ficktjuvar. De vill satsa på snatteri.
Som svar på frågan varför just Fredrik Skallak är så framgångsrik säger han:
– Egentligen är han felbyggd, han är lång och syns. Men han är speciell. Minns ansikten, har fantasi och en massa trix. Hade vi kunnat civilanställa honom hade vi klarat upp tre gånger så många fickstölder, säger Gunnar Thun.
