När jag skriver detta har Polisförbundet just sagt nej till opartiska ordförandens bud i polisernas lönerörelse.
När jag skriver detta har Polisförbundet just sagt nej till opartiska ordförandens bud i polisernas lönerörelse. Därmed blir det paus tills efter sommaren i vad som varit en lång och tuff löneavtalsrörelse för poliserna. Den tog en snöplig vändning när den lösning som Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet var överens om och som skulle ha inneburit höjda lägstalöner till 25 000 inom avtalsperioden stoppades av Arbetsgivarverket i mitten på maj. När Polisförbundet sedan sa nej till opartiske ordförandens bud föll den stupstockslösning ut där man fördelar 2,0 procent efter arbetsgivarens förslag.
”Jag känner djupt för er alla som väntat på pengar och där högt men rimligt ställda förhandlingar nu inte infrias.”
Jag är självklart oerhört besviken. Jag känner djupt för er alla som väntat på pengar och där högt men rimligt ställda förhandlingar nu inte infrias. Samtidigt är jag på inga sätt modlös. Genom att säga nej till det bud som opartiska ordföranden presenterade kan vi fortfarande nå kampanjmålet 25 000 från start inom avtalsperioden. Två revisioner återstår nämligen nu, 2014 och 2015. Det kan jämföras med en hockeymatch där vi spelat första perioden och där två perioder nu återstår. I tredje perioden möter vi dessutom en ny motståndare i form av en ny arbetsgivare. Vi ger alltså absolut inte upp. Tvärtom, vi mobiliserar. Vi vet att vi har starkt stöd hos er medlemmar och med er alla i ryggen laddar vi om och går vidare stärkta.
De kärva och otillfredsställande motsättningarna om polislöner är en tråkig och ogynnsam bakgrund till den omorganisation vi står inför. Under lönerörelsen har det blivit tydligt för oss på Polisförbundet att vi möter en skugglik motpart som inte ens har mandat att förhandla för hela avtalsperioden. Det har helt klart försvårat förhandlingarna. Även justitieminister Beatrice Ask, som idag besökte Polisförbundets styrelse medgav att det var ”en märklig situation. Hon tryckte även på att avtalsförhandlingarna måste hitta en lösning. Nå, den lösning som idag blev verklighet är får mig inte att ropa hurra, men den ger oss bättre handlingsutrymme inför framtiden.
När vi går in i den omorganisation som vi från Polisförbundets sida ändå i grunden är positiva till måste det göras med trygga och förändringsvilliga poliser. En poliskår som kokar av missnöje kommer inte att agera konstruktivt i verkliga livet ens om de organisatoriska ritningarna är aldrig så kloka. En organisation består först och främst av människor. Det borde både Rikspolisstyrelsen, Polissamordningen och Justitiedepartementet tänka på. Människor behöver bli sedda, bekräftade, uppmärksammade och värderade för att känna det som viktigt att göra sitt bästa. Istället för att trycka igenom förändringar på löpande band borde man kanske stanna i steget, se sig om och tänka en extra gång: ”Vad behöver vi göra för att få detta att funka?”
Mitt tips är att se människorna. I det här fallet poliserna. Och tänk igenom hur de ska känna sig delaktiga, bekräftade och förändringsvilliga. Och fundera samtidigt på hur man bäst använder resurserna vid nästa revisionstillfälle.
Lena Nitz
ordförande
Polisförbundet
