Anders Bergstedt har analyserat Ekots lördagsitnervju med rikspolischef Dan Eliasson.

Monica Saarinen ställde väldigt bra frågor men Eliasson var en mästare i att glida undan och flytta fokus. Han menade att det fanns goda exempel men att det fanns dåliga till exempel i Kalmar och det är den bild som ges i media.

Eliasson menar att misslyckandet med Närpolisreformen berodde på att man tvingades spara pengar. Han förbigår det faktum att han inte fick begärda två miljarder och att det därför sparas hårt bland annat genom att dra in polisstationer. På fråga var de poliserna finns svarade Eliasson att ”de sitter väl på kontor ”!

Eliasson menar att polisen i Göteborg lyckas mot den grova brottsligheten. Han hänvisar också till positiva trygghetsundersökningar och att polisen nu kommer ännu närmare medborgarna. Poliserna skall förebygga, vara synliga och ute bland lokalbefolkningen. Han tar exemplet Angered där medborgarkraven var att polisen skulle jaga mopedister.

Saarinen ifrågasatte om det verkligen var sådant subjektiva känslor av trygghet som var det man kunde förvänta sig.

Då det gällde den usla uppklaringen av bland annat 22 400 bostadsinbrott så menade Eliasson att statistiken var felaktig. Han menade att det fanns många felkällor i anmälningarna och tog som exempel en åttaåring som anmält modern eftersom han fått dåliga julklappar och en örn i Norrtälje som anmälts för misshandel sedan den tagit ett husdjur.

Detta var nog den största plumpen i Eliassons argumentering. Han försökte avsiktligt att flytta fokus och förringa jätteproblemet med ouppklarade brott. Felaktiga anmälningar är ett minimalt och försumbart problem. Däremot vet man vilka som begår brotten, men spaningsresurserna har man i stort sett tagit bort.

Eliasson fick också frågan varför det finns 55 områden där de kriminella tagit över. Eliasson medgav problemet men förnekade att det var 55 områden men kunde inte förklara varför det pågått många år utan att polisen tagit krafttag. Han menade att polisen stod ensam och att hela samhället måste hjälpas åt och agera.

Ett faktum är nu att säkerhetsbranschen tagit över allt mer av polisarbete och frågan till Eliasson var om det skulle bli så att den skulle ta över ännu mera polisarbete. Han satte sig bestämt emot detta. Han utvecklade inte det faktum att kommuner och enskilda nu betalar både för den tryggheten och för polisverksamheten. Förslaget om enmanspatrullering som skulle innebära stora besparingar och dubbel effekt togs inte upp.

Eliasson berörde inte den viktigaste frågan nämligen att det är närmast omöjligt att få ut poliser i yttre verksamhet. Det närmaste var att nämna att det finns cirka 2 500 polischefer som ” blir över”. Nu flyttar man poliser som bott nära sin arbetsplats och orsakar stora personliga och sociala problem. Det kommer dessutom att bli oerhört dyrt med alla transporter och arbetstid och privattid som går förlorad. Dessa konsekvenser nämnde Eliasson inte ett ord om. Naturligtvis ligger detta bakom den stora oro som finns hos personalen. Eliassons spådom om ”två år av stök och stundtals stormig situation” är synnerligen befogad!

Anders Bergstedt
pensionerad kriminalpolis
numera samhällsdebattör