Genom beslutet om att inte tillsätta biträdande chefer till lokalpolisområdeschefer, sektionschefer, avdelningschefer tvingar man organisationen att lösa avlastningsproblemet med det oklara begreppet chefsstöd, skriver Anette Öberg och Clas Tärnrot i ett öppet brev till rikspolischef Dan Eliasson.
Genom beslutet om att inte tillsätta biträdande chefer till lokalpolisområdeschefer, sektionschefer, avdelningschefer tvingar man organisationen att lösa avlastningsproblemet med det oklara begreppet chefsstöd, skriver Anette Öberg och Clas Tärnrot i ett öppet brev till rikspolischef Dan Eliasson.
Vi har i dagarna nåtts av beslutet att chefer på ledningsnivå inte får möjlighet att ha biträdande chef i den verksamhet som han/hon skall leda.
Med hänvisning till genomförandebeslutet, avseende ledningsnivåer, är principen 1 chef på 10 befattningshavare rimligt ur ett verksamhets- och arbetsmiljömässigt perspektiv. Med en rimlig arbetsbelastning i förhållande till ”span of control” ser vi från, Polisförbundet förbundsregion Stockholm chef, inga som helst svårigheter för duktiga chefer att hantera verksamheten.
Verkligheten ser dock annorlunda ut i storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. Det beror helt enkelt på att arbetsbelastningen för befattningshavarna i dessa städer är betydligt högre än i landet i övrigt. För en chef på ledningsnivå kommer belastningen vida överstiga möjligheten att ha kontroll på all den verksamhet man blir satt att leda. Detta är inget antagande från vår sida utan fakta från den arbetsmiljöenkät som vi genomförde 2011.
Vi har i denna enkät sökt svar på vad chefer i den dåvarande myndighetskonstruktionen i Stockholm ansåg om sin egen arbetsmiljö. Av enkäten kan vi utläsa att möjligheterna att leda och styra verksamheten minimerades på grund av den omfattande administrationen som följde med chefsuppdraget.
Det är inte troligt att administrationen för cheferna kommer att minska i den nya myndigheten. Mot bakgrund av att det blir ett färre antal chefer finns en farhåga att arbetsbelastningen blir högre för dem än i den tidigare organisationen.
Genom beslutet om att inte tillsätta biträdande chefer till lokalpolisområdeschefer, sektionschefer, avdelningschefer tvingar man organisationen att lösa avlastningsproblemet med det oklara begreppet chefsstöd. Det kan antagas att det är ”gamla” chefer, som inte får något förordnande, utan i stället blir ett administrativt stöd åt ordinarie chef. Risken är stor att detta chefsstöd får en roll i organisationen som inte är tydlig vad gäller ansvarsområde och beslutsmandat.
”Svaromål” eller ersättare vid ordinarie chefs frånvaro samt bollplank i ledningsfrågor är helt nödvändigt i den nya myndigheten. Kontinuitet i ledningen är en framgångsfaktor för en vägvinnande verksamhet. Vår bedömning är därför att det är av största vikt att den person som är ersättare för ordinarie chef har kompetens och fallenhet för detta uppdrag och en rimlig ersättning för sysslan. Man bör således som ersättare vara bedömd att klara chefsuppdrag på strategisk nivå.
Vi vill med detta brev uttrycka vår allvarliga oro för kommande chefers psykosociala arbetsmiljö. Om den här omorganisationen ska ha en chans att överleva och bli så bra som det är tänkt måste beslutsfattare på högre nivå ta höjd för att se till att de som skall styra på ”verkstadsgolvet” har en rimlig förutsättning att lyckas med sitt uppdrag.
Stockholm 16 april
Anette Öberg, ordförande
Clas Tärnrot, huvudskyddsombud
Förbundsregion Stockholm Chef
