Två månader har gått sen region Väst gick in i Nyläge2. Då gick vi i Göteborg från att ha varit ett LKC till ett RLC och även Halland togs in under våra vingar. Regionen består nu av fem polisområden där arbetet ser väldigt olika ut. Själva övergången, med öppen passning och begränsat antal talgrupper under cirka två veckor, gick hyfsat smärtfritt. Men sen då?
Det är skillnad på storstad och mindre stora städer. Att ha patruller som kan stötta med kort framkörning eller bara vara två totalt. Vi har dessutom inte arbetat likadant i Halland och Västra Götaland så det är många pusselbitar som ska filas om och bilda en ny helhet. Det är inget som görs över en natt, även om det såklart skulle vara önskvärt.
Höga chefer har kommenterat detta i rätt negativa ordalag och dömt ut ledningsförmågan i Göteborg. Det känns så där när jag som operatör loggar in varje pass med målsättningen att göra mitt bästa både för allmänhet och för mina kollegor ute. Det är en hel del nytt för oss operatörer att sätta oss in i, både vad gäller geografi och arbetsmetoder.
Utöver det så ska vi, både operatörer och patruller, lära oss nya delegationer och beslutsvägar. Det är inte helt solklart än, så öppen kommunikation mellan inre och yttre personal underlättar för alla. För visst vill vi alla göra vårt bästa?
Att våra system inte vill samarbeta gör inte processen enklare eller smidigare. Det är fruktansvärt frustrerande när patruller inte dyker upp på våra skärmar, trots att de är korrekt inlagda. Det här bidrar till onödig irritation för alla inblandade. Om patrullen inte syns hos oss blir det dessutom svårt att veta vem vi ska ringa. Visst går det att leta, men allt det här tar tid helt i onödan. Tid vi inte har, för de inkommande samtalen pausar inte bara för att vi inte har några patruller på skärmen att skicka.
Utöver allt det nya så har vi en ansträngd personalsituation. Det är likadant på IGV och på utredningssidan, så vår situation är inte unik eller värst på något sätt. Resultatet, med högt övertidsuttag på ett begränsat antal operatörer, kommer bli en personalstyrka som är trött redan innan sommaren. För att kunna hålla ett högt tempo på arbetet behöver vi hinna vila mellan passen, den möjligheten tycker många är begränsad redan nu så det blir definitivt inte bättre av att vi behöver täcka luckor.
Jag brukar försöka att ha inställningen att saker löser sig, och det kommer det så klart att göra även nu. För vi ställer upp och arbetar mer än heltid, varje månad. Visst kommer det nya poliser och nya operatörer. Men som med allt annat så har vi en startsträcka. Först själva utbildningen, sen den tiden som krävs för att bli helt självgående vilket sägs ta cirka ett år. Så även om vi nu får nya operatörer lagom till sommaren täcker de inte riktigt upp för dem som lämnar.
Planeringen har svårt att få folk att ta övertid redan nu i mars, det lär inte bli lättare i juli när solen skiner. Men samtalen tar inte semester, de fortsätter att komma in dygnet runt.
Victoria Dunros
operatör
RLC Väst
