Inne på polisstationen i East St Louis, Illinois, står sex poliser med nedböjda huvuden och handflatorna på bordet.
– Herre, välsigna oss så att vi kommer oskadda hem till våra nära och kära, så att vi inte råkar ut för några olyckor och så att vi kan utföra våra plikter efter bästa förmåga, amen, säger en av dem.
– AMEN! svarar de fem andra i kör.
Hos polisen i staden vid Mississippiflodens strand börjar varje kvällspass med en bön. East St Louis har högst antal våldsbrott i förhållande till invånarantal i hela USA. Här är det 19 gånger större risk att bli mördad än i landet i genomsnitt.
Staden är också en av USA:s fattigaste. Vid en rundtur syns spåren av en välmående industriort som hamnat på dekis. Stadens enda skyskrapa och en rad en gång eleganta nattklubbar är övergivna med tomma gapande fönsterrutor. East St Louis hade 83 000 invånare i mitten av 1950-talet, men när stadens industrier flyttade därifrån under de följande decennierna på jakt efter sänkta produktionskostnader blev resultatet arbetslöshet, fattigdom och avfolkning. I dag bor här knappt 26 000 människor.
De här gatorna, med stora sociala problem och en enorm tillgång på illegala vapen, är 36-åriga Tia Mitchells arbetsplats.
– I förra veckan var jag med om två skjutningar på två dagar, säger hon när hon dragit på sig skyddsvästen och inlett sitt arbetspass, strax efter klockan nio en lördagskväll.
– Den ena var en elvaåring som blivit skjuten i benet. Det är klart att det tär på en mentalt att se sådant. Jag är inte en person som pratar så mycket om mina känslor, men jag brukar skriva dagbok för att lätta på trycket.
Tia Mitchell kör ensam i bilen förbi övergivna villor med trädgårdar fulla av ogräs. En sönderrostad skylt med röda sirliga bokstäver på en parkeringsplats välkomnar kunder till ”Posh Limousine Service”. Men det var länge sedan någon behövde en limousine i East St Louis.
Ett anrop hörs. På bron över Mississippifloden har en bil kraschat in i räcket. När Tia Mitchell kommer fram hittar hon ena framdörren ett stenkast från vraket, men ingen förare eller passagerare syns till. Efter ett par minuter dyker en skamsen men oskadd man i 20-årsåldern upp, tillsammans med sin gravida flickvän.
– Jag var på whiskyprovning och borde nog inte ha kört i kväll, säger han och tittar ner i marken.
Nästa utryckning är hos en dam i 70-årsåldern. Hon ringer efter polisen varje kväll, förklarar Tia Mitchell. Den här gången klagar damen på att det är något fel på ölen hon druckit. En tv flimrar i ett hörn, intill hennes rollator. Det verkar mest som att hon vill ha sällskap. Tia Mitchell lyssnar tålmodigt.
– Jag vet inte vad du vill att vi ska göra frun, du har ju redan druckit upp ölen, säger hon vänligt.
– Vi måste gå nu, men ring oss om det är något.
Tia Mitchell växte upp i East St Louis och träffar ofta på sina gamla skolkamrater i tjänsten.
– Jag hade en hemsk attityd i gymnasiet och slogs en hel del, så folk blev väldigt förvånade när jag blev polis.
Tia Mitchell saktar in framför hennes föräldrars enplansvilla, och passar på att plocka upp en matlåda med revbensspjäll som hennes mamma lagat.
– Jag kör alltid förbi här fem-sex gånger varje kväll. Jag vill bara kolla att ingen är i deras trädgård. Det här är inget tryggt område tyvärr, de hör ofta skottlossning på kvällarna.
Lördagskvällen är ovanligt stillsam. Nästa dag visar sig bli annorlunda.
Klockan är en minut i åtta på söndagskvällen och 35-åriga Isaiah Sherrod har tagit emot kvällens första larm. Någon har hört skottlossning på North 41st Street. Han trär på sig ett par svarta handskar och trycker gasen i botten.
– Det är som att det vilar en förbannelse över det där området, det är många mord där, säger han.
Vi passerar förbi en stängd närbutik.
– Där blev min bror ihjälskjuten, berättar Isaiah Sherrod i förbifarten.
– Mitt på dagen, efter att han hamnat i ett gräl. Det gjorde att jag bestämde mig för att bli polis.
Isaiah Sherrod sänker farten och glider in på North 41st Street. Inte en människa syns till. Han kisar och sveper med blicken över gatan. När bilens strålkastarljus träffar trottoaren intill en villa syns plötsligt två gestalter. En man står böjd över en annan som ligger på rygg. Blod pumpar ut ur ett skottsår i sidan på den liggande mannens överkropp, och hans ansikte är gråaktigt.
Tia Mitchell och ytterligare två poliser bromsar in på platsen.
– Det här är riktigt illa, jag kommer inte klara mig, kvider mannen, som fortfarande har ett fast grepp om sin mobiltelefon i högerhanden.
– Låt mig inte dö, snälla. Jag måste till sjukhus.
Det ångar ur skottsåret i den kyliga kvällsluften. Offrets kompis kommer ut med ett par handdukar som Isaiah Sherrod och Tia Mitchell pressar mot skottsåret för att stoppa blödningen. Sedan försvinner kompisen diskret iväg.
– Vet du vem som sköt dig? frågar Isaiah mannen, som heter Otis.
– Jag vet inte, svarar Otis.
En bit bort på gatan intill trottoaren hittar Isaiah Sherrod en pistol med blodfläckar på kolven. En ambulans rullar in, två sjukvårdare hoppar ut, lägger upp Otis på en bår och kör iväg. Hans telefon ligger kvar på marken, och ger ifrån sig en glad melodi. Någon ringer till honom, gång på gång.
Det är andra skottlossningen på kort tid utanför det där huset, som är en känd plats för försäljning av droger. Isaiah Sherrod tror att pistolen på gatan tillhör Otis och att han sköt tillbaka mot angriparen. Det verkar inte ha varit något spontant dåd. Någon var ute efter Otis, visste att han var i huset och att han var på väg ut. Kommer han att klara sig?
– Jag tror han har 50 procents chans, säger Isaiah Sherrod.
Fem polisbilar står parkerade runt brottsplatsen, blåljusen sveper över villorna och flera poliser lyser med ficklampor på vägen på jakt efter tomhylsor. Men trots uppståndelsen kommer ingen av de boende ut på gatan och tittar. Folk håller sig hemma, med gardinerna fördragna.
– Den som är för nyfiken riskerar att stämplas som tjallare och kan råka illa ut, förklarar Isaiah Sherrod.
Svårigheten att hitta vittnen är ett vanligt problem i East St Louis. Detta, tillsammans med att polisen är underbemannad, bidrar starkt till att bara 8 av förra årets 36 mord har klarats upp.
Klockan har passerat midnatt och en kriminaltekniker undersöker brottsplatsen.
– Det är ganska lugnt så här års jämfört med på sommaren. Då är det skottlossningar non stop. Folk hänger ute mer när det är varmt och ser sina fiender på gatan, säger Isaiah Sherrod.
Han växte upp i ett fattigt hem i East St Louis och bor nu strax utanför stan med sin familj.
– Men jag vill få bort mina barn härifrån. Det finns inga möjligheter, inga jobb, ingenting. Jag har jobbat som polis här i sju år och de flesta orkar inte fler än fem.
Till skillnad från i många andra amerikanska städer är morden i East St Louis inte främst kopplade till gäng eller droghandel.
– Det handlar om helt idiotiska saker oftast, säger Isaiah Sherrod och suckar.
– Någon har stulit en påse gräs av någon, eller trampat någon på skorna, eller tjafsat i sociala medier.
Isaiah Sherrod ringer upp ett sjukhus i grannstaden St Louis för att höra hur det står till med Otis. Läget är stabilt och han ska in på röntgen. Otis kommer att klara sig. Det är goda nyheter men betyder också garanterat en sak: att våldsspiralen fortsätter.
– Han lever, och han vet precis vem som sköt honom, säger Isaiah Sherrod.
– Du kan vara säker på att han kommer att hämnas. Gaturättvisa. Det tar aldrig slut.
Jonas Cullberg, frilansjournalist
Fotnot: En mindre del av reportaget har publicerats i tidningen Café.
POLIS I USA OCH SVERIGE
I USA som helhet ligger den genomsnittliga årslönen för en polis på 67.600 dollar, motsvarande ungefär 553.000 kronor. I Illinois, där East St Louis ligger, är den 78.350 dollar (641.000 kronor) om året.
I Sverige är den genomsnittliga årslönen för poliser 421.200 kronor, enligt Statistiska centralbyrån.
Utbildningen för att bli polis i USA varierar mellan 10 och 36 veckor.
I Sverige: 2,5 år.
Under sitt första år i tjänst har poliser i Illinois två veckors betald semester och en sjukdag i månaden.
Polisanställda i Sverige som är yngre än 30 år har 28 semesterdagar per år.
För den absoluta majoriteten av amerikanska poliser är ensamarbete normen, på grund av bristande resurser. Undantag kan finnas i de större städerna, uppger polisfacket The Fraternal Order of Police.
