– Nu är det viktigt att vi får fram vår egen politik och inte blir recensenter.
Polistidningen överhör ett samtal med Polisförbundets pressekreterare som hanterar ett antal förfrågningar. Medier är intresserade av hur förbundet ser på den nya regeringen, på Tidöavtalet och på de polisiära delarna av regeringsförklaringen som offentliggjorts dagarna före den här intervjun gjordes. Vi befinner oss på ett fik i Halmstad. Fredagar är den dagen då Katharina von Sydow planerar att jobba på hemmaplan. Resten av veckan spenderas numera till stor del på Polisförbundets kansli i Solna.
– Och framöver på besök ute i landet så klart.
När Katharina von Sydow tog över ordförandeklubban efter Lena Nitz i samband med att Polisförbundets kongress avslutades hade riksdagsvalet nyss ägt rum. Samtidigt som hon började orientera sig i sin nya roll har också landets nya styre formerats och uttryckt sina intentioner. Katharina har uttalat sig positivt kring flera föreslagna åtgärder som förbundets medlemmar står bakom. Hon har till exempel egna erfarenheter av att som kommunpolis försöka samverka med andra myndigheter och då hindras av sekretessen, som regeringen nu vill lätta på.
Men hon har också ifrågasatt att förslagen kring förebyggande åtgärder är så få.
– Men det finns ju så mycket annat att prata om. Uppvärderingen av polisyrket till exempel. Och utbildningen.
Katharina von Sydow är stark i övertygelsen om att polisutbildningen ska vara en högskoleutbildning, att polisyrket bör certifieras på samma sätt som för läkare och sjuksköterskor samt att en egen forskningsdisciplin för polisiärt arbete behövs.
– Vi har en unik situation i Sverige med skjutningar och sprängningar som man inte ser någon annanstans. Det är inte säkert att man kan tillämpa sådant man kommit fram till i andra länder här. Vi behöver egen forskning.
Katharinas egen utbildning påbörjades 1 februari 1988 på PHS i Solna. Det var då den enda polisutbildningen. Hon hade tänkt att plugga till jurist i Uppsala där hennes kusin, som hon umgicks mycket med, studerade. Men så blev det inte. Efter tio år som polis gav hon sig dock på akademiska studier, men då har fokus legat på psykologi och sociologi. Först i arbetsgivarens regi och sedan på
heltid under en period.
– Jag läste på högskolan i Halmstad och jobbade halvtid samtidigt.
Det har blivit dags för Katharinas första medlemsmöte i egenskap av förbundsordförande. Vi lämnar Halmstad för Falkenberg. Här finns ordföranden för Polisförbundet Halland, Johan Sundin. Till skillnad från Katharina, som flyttade hem när hon återvände till närliggande Laholm efter att ha jobbat i Skåne efter polisutbildningen, har han hamnat i Falkenberg mer av en slump. Efter att ha tagit en paus i polisyrket och varit utomlands något år ville han inte tillbaka till Stockholmsförorten. På en mindre ort är han och Katharina överens om att man kan göra skillnad som man själv kan se. De har båda erfarenheter av att möta människor som fått hjälp av dem som poliser och på olika sätt visat tacksamhet. I större städer menar de att återkopplingen ofta uteblir. Man ingriper och människorna försvinner i vimlet.
Johan Sundin har bjudit in en grupp poliser som jobbar i Falkenberg. Främst mängdbrottsutredare. De har en hel del att säga. Inte minst om den senaste fördelningen av regeringens polislönesatsning. En av utredarna intygar att hon aldrig läst så mycket jobbannonser som efter det.
– Det är ingen hemlighet att det som hände 2020 inte var bra. Här träffades 47 poliser av satsningen och 11 blev nollade, säger Johan Sundin.
Hans kollega bland utredarna bekräftar att det kändes som en käftsmäll att vara en av de 11. Alla på mötet är överens om att de har ett jobb som i allra högsta grad känns meningsfullt, då de brott de utreder ofta är de som påverkar den breda allmänheten mest. Men att de ständigt nedprioriteras i den egna verksamheten. De lyfter också hur myndighetens rekryteringskampanjer utformas och att det är blå uniformer som tar plats i materialet.
– Där kan vi också bli bättre. Vi måste ha andra bilder i vår egen kommunikation, säger Katharina.
En utredare slår ut med armarna och erbjuder sig att ställa upp som ansiktet utåt för mängdbrottsutredarna.
I bilen på väg till nästa möte frågar undertecknad vad Katharina, som själv inte känner sig så dragen till utredningsarbete, skulle behöva för att känna sig lockad dit.
– Kanske om det fanns en kombinationstjänst. Där man fick vara både ute och inne.
Men hon landar i att det finns de som tycker utredning är roligt och att bredden och valmöjligheterna är en stor del av charmen med polisyrket.
Själv refererar hon till sina år på utryckningen i Landskrona i början av karriären som väldigt roliga polisår.
– Vi var ett gäng ganska jämnåriga poliser i patrullen och det hände mycket.
När hon sedan, i ett steg att komma närmare hem, fick en tjänst i ett ganska avsomnat Båstad är entusiasmen lite mindre.
– Mitt första jobb var på riktigt att hjälpa en dam vars katt fastnat i ett träd. Och lite så var det.
Efter det initierade Katharina själv att jobba mer med ungdomar och de narkotikaproblem som trots allt fanns på orten. Innan hon så småningom fick komma ännu närmare hem och jobba i Halmstad och Laholm.
Men vad är ditt drömjobb, om du skulle återgå till Polismyndigheten?
– Rikspolischef. Men skriv att jag säger det med glimten i ögat.
I Halmstad har Katharina bokat in ett möte med lokalpolisområdescheferna Gustav Rosén Zetterberg, tillförordnad, och Ulrika Strömkvist som är biträdande.
På pappret är Gustav Katharinas chef och det är till honom hon ansökt om semester när hon varit ordförande i förbundsregion Väst.
– Jag önskar att fler chefer kunde vara som han, säger hon.
Han är väldigt positiv till facket och det största problemet med att ge de anställda möjlighet till att arbeta fackligt tycker han nog är administrationen av facklig tid.
– Det är så krångligt. Mycket jobbigare att få till administrativt än att ge själva ledigheten.
Polistidningen frågar hur de som chefer upplever att de har en plats i sitt fackförbund. Som medlemmar.
– Det finns liksom inte riktigt någon tradition av fackligt engagemang för cheferna här, säger Ulrika.
Troligtvis har det bland annat med tidsbrist att göra. Gustav säger att han främst ser förbundet som just en part som han samarbetar med kring de anställda.
– Jag skulle vilja att man som chef också känner att man vill prata med arbetstagarorganisationen för att lyfta sina frågor, flikar Katharina in.
Och hon menar att det är på gång. Polisförbundet har sedan knappt ett år en ombudsman för chefer på plats och även Halmstad kommer att få besök av honom.
Klockan har hunnit närma sig fyra på eftermiddagen och många koppar kaffe innan vi bryter upp än en gång, för avfärd till Laholm. Här är Katharina född och uppväxt och här bor hon i ett radhus av trä med en ganska till åren kommen hund, Ray, och sin yngsta dotter. Hon har också en utflugen dotter i Göteborg. Ett hus bort bor hennes mamma, som är en viktig supporter i Katharinas liv. Även om Katharina är förtjust i sin hemstad, dess omgivningar och pittoreska gränder, var föräldrarna en viktig orsak till att hon flyttade hemåt när äldsta dottern var liten. En annan faktor som spelade in var att pappan blev sjuk i Alzheimers sjukdom.
– Jag är glad över att vi hann spendera mycket tid tillsammans, resa och skapa minnen innan han gick bort, säger hon.
Under sommaren har också å en katt flyttat in hos Katharina. Var den kommer ifrån vet hon inte. Hon har försökt efterlysa ägaren men landat i att katten kanske blir kvar. Ray är inte överförtjust.
– Han gillar inte katter, men han är så gammal att det inte blir så mycket protester.
Katharina låter lite sorgsen när hon nämner hundens åldrande. Till för en tid sedan bodde också Rays bror hos familjen. Han har nu gått ur tiden.
”Talang kan vinna matcher men lagarbete och intelligens vinner mästerskap.” Så citerade Katharina basketstjärnan Michael Jordan i sitt installationstal på Polisförbundets kongress. Hon uttryckte också att hon gärna ser sig som en förbundskapten i förbundet. Men bortom metaforerna är hon inte någon bollsportsfantast.
Däremot har hon ett hjärta som bultar för ideell föreningsverksamhet och rörelse. Hon har tränat sin dotter och hennes kamrater i truppgymnastik, lett cirkelträningspass och numera spinning. Vi svänger förbi radhuset för att hämta en väska med träningskläder. Det närmar sig helg och är dags för Polisförbundets ordförande att ta täten i ett helt annat sammanhang än det polisfackliga. Klockan 17.30 är det spinning på Folkhälsocentrum i Laholm. Undertecknad infinner sig ombytt på passet.
Fler deltagare droppar in tills vi är ett drygt tiotal i salen. Några passar på att gratulera Katharina till utnämningen. En och annan har nog hunnit läsa om det i lokaltidningen som uppmärksammat saken. Laholm kryllar inte av kändisar.
– Men vi har Björn Hellberg, har Katharina tidigare konstaterat.
En pigg och rask äldre kvinna kommer fram och slår fast att Katharinas pass är väldigt bra. Även om damen inte kan tas för helt opartisk, då hon är Katharinas mamma, kommer det i alla fall visa sig få fart på undertecknad. Polistidningens utsända blir senare under passet servad med papper av samma mamma när svetten fullkomligt sprutar. Betydligt coolare intryck ger förbundsordföranden när hon intygar att vi närmar oss sista sprintarna för dagen. Hon sjunger med ett par fraser i musiken, trampar i gång det sista intervallet och rullar mot helgen.
Katharina von Sydow
Ålder: 56.
Bor: Laholm och numera även en del i Stockholm.
Familj: Två döttrar, hund och sannolikt katt.
Poliskarriär: BF/IGV, utredare, kommunpolis.
Facklig karriär: Ordförande Halland 2013, ordförande Väst 2016, innan dess olika uppdrag i styrelser i Ängelholms polisförening och Nordvästra Skånes polisförening.
Fritid: Familj, träning, vänner, upplevelser – det kan vara teater, musik, mat eller resor.
Lön: Vet inte, kommer att bli anställd av Polisförbundet men det är inte klart ännu.
Om efternamnet: Ja, det är adligt och härstammar från Tyskland alternativt Polen. Katharina är dock gift von Sydow och född Larsson.
Läs mer:
