Susanna Edwards, regissören bakom dokumentären ”Dialogpolisen” visste från början inte att det fanns något som heter dialogpolis. Och hon är tydligen i gott sällskap.
– När jag har följt med på demonstrationer och så och berättat för andra poliser att jag gör film om dialogpoliser så har jag fått från några att ”vad bra, den vill jag se för jag har ingen aning om vad det är”.
Med det sagt är det här ingen skolfilm om dialogpolisverksamhetens alla delar. Hon fick vänta ett år på tillstånd innan hon fick filma några få sekvenser inne på dialogpolisernas kontor. Huvudpersonerna själva ville gärna bjuda in henne men kommunikationsavdelningen hade många frågor. De förberedande mötena, diskussionerna kring tänkbara scenarier i samband med valrörelsen som pågår i filmen och annat har hon fått avstå. Hon berättar att dialogpoliserna själva tyckte att hon missade det som var spännande på riktigt.
– De frågade hur jag ens skulle kunna få ihop en film.
Dialogpoliserna skildras som udda fåglar inom polisverksamheten. Det finns flera sekvenser i filmen där det uppstår skav med poliser i annan verksamhet. I en scen försöker dialogpolisen uppmana en kollega att vara försiktig när han tar loss en demonstrant som limmat fast sig. Han får till svar att ”det gör ont att limma fast sig”. Det synliggörs också genom att Nicole, en ny polis i gänget, bjuder på små krockar som uppstår med hur hon är van att arbeta i ingripandeverksamheten. Reflexen att ingripa fysiskt när det snarare är läge att backa i hennes nya roll.
Dialogpoliserna är med där det händer. Men här skildras inte dramat via stenkastning, bengalrök och folkmassor som välter kravallstaket. I ena sekunden samspråkar i stället dialogpolisen Jimmy lugnt med en gnällig Rasmus Paludan som precis skrikit i sin megafon att Polisen samarbetar med islamister. I nästa klipp i tålmodiga försök av att få en tidplan av klimataktivister som tänker lämna vägbanan först ”när havsnivåerna slutat stiga”. Och får man verkligen hindra trafiken på det där sättet och sabba för människor som har en läkartid, en jobbintervju eller ett flyg att hinna med?
– Visst blir man imponerad av deras tålamod, säger Susanna Edwards som hoppas att andra poliser kanske kan inspireras av att se hur väl det faktiskt verkar fungera att behålla lugnet och en god ton.
Det brister såklart ibland. Som när en av poliserna nästan blir påkörd av en stressad bilist som tror att han ska missa sin läkartid när gatan blockeras av klimataktivister. Hur han också brinner till mot kollegan som inte hinner agera. Små fina sekvenser om hur en jobbig upplevelse av att inte räcka till i sin roll förvandlas till ännu ett lager yrkeserfarenhet.
Filmen kommer att visas som kommunal skolbio och regissören hoppas att den kan fungera som en ingång till det svenska samhället och hur vår demokrati fungerar. Hon ser gärna att den fanns med i ett integrationsprogram för nyanlända. Men också som en inspiration för andra poliser.
– Jag tycker också att den så handgripligt och praktiskt visar hur de här poliserna jobbar med att upprätthålla yttrandefriheten.
Erik Petschler är tillförordnad gruppchef för dialogpolisen Stockholm medverkar också i filmen. Han var även med i ett reportage Polistidningen gjorde strax innan filmen spelades in. Erik Petschler tycker på det stora hela att filmen blev bra. Men han är inte helt såld på framställningen av ett skav mellan dialogpolisen och övriga Polismyndigheten.
– Man kan tolka det som att vi som grupp står i motsatsförhållande till myndigheten i övrigt, men vi har ett bra samarbete och ett gemensamt mål kring demokrati och yttrandefrihet.
Han menar att de motsättningar som funnits hör till historien och de situationer som skildras är på individnivå.
– Det är lite olyckligt om det framstår som att det är dialogpolisen som ensamma står för demokratins upprätthållande. Det är hela Polisens uppdrag.
Men att det fortfarande finns många poliser ute i myndigheten som inte känner till dialogpolisen, eller har koll på hur de arbetar, är han medveten om.
– Det är ju i så fall ett marknadsföringsjobb vi behöver göra.
På så vis tycker han också att filmen är bra för att den visar upp en berättelse om polisverksamhet som är ett alternativ till annat som visas som kanske är mer inriktat på våldet i samhället och att bekämpa kriminalitet.
– Sen är den verkligen ett tidsdokument över året den filmades, 2022. Det var helt andra frågor då. Visst, klimataktivismen har vi fortfarande men samhället har förändrats mycket sedan dess och vårt jobb med det.
Dialogpoliserna hade premiär 25 april.
Dialogpolisen
Bildades 2002 efter Göteborgskravallerna.
Finns i alla polisregioner, men på heltid endast i Stockholm och Göteborg.
Jobbar inom tre huvudsakliga områden: politik, etnicitet och religion och opinionsyttringar inom dessa områden.
Arbetar utifrån de konfliktreducerande principerna (Kunskap, Underlättande, Kommunikation och Differentiering).
Bedriver inte underrättelsearbete, spaning eller brottsutredningar.
Arbetsmetoden är baserad på forskning inom gruppsykologi, socialpsykologi med inriktning på sociala identiteter.
Dialogpolisen arbetar också förebyggande. Genom att låta grupper ta plats i offentligheten minskar risken att dessa sluter sig och radikaliseras ytterligare.
