Ända sedan närpolisreformen havererade, vilket inträffade ganska snart efter att den började, verkar allt fler poliser vara sysselsatta med att försöka fundera ut varför polisen inte klarar av att utföra sitt uppdrag längre. Som om det egentligen är ett mysterium. Efterhand som prestationerna minskar, ökar antalet poliser och diverse byråkrater som bedriver olika experimentella projekt i jakten på ökad effektivitet. Man får känslan att den ena halvan av kåren funderar över varför den andra halvan inte längre åstadkommer något.
Den senaste i raden av skapelser är mängdbrottsprojektet som till och med har fått en egen logotyp i form av en kantrad åtta eller färgglatt stiliserat konsummärke – satsningen är enorm. Strax efter starten har emellertid polisprofessorn – han med Aqua Limone t‑shirten – kommit fram till att det inte lönar sig att satsa på flera av mängdbrotten. Snacka om magplask. Tog man inte reda på det innan man startade projektet? Det måste ha varit en och annan nyfrälst mängdbrottsfundamentalist som satte kaffet i vrångstrupen och såg en nystartad karriär försvinna bort i fjärran.
Men så lätt begraver man inte ett projekt med egen logotyp. Projektet har begåvats med förkortningar i form av PNU och PUM. Det finns ingen anledning att gå djupare in på vad förkortningarna står för, eftersom den vanliga hårt arbetande polismannen längst ner i byråkratin troligen aldrig kommer att få se dem innan hela projektet vandrar vidare till den stora projektkyrkogården där alla ”framgångsrika” projekt förr eller senare hamnar. Kort förklarat handlar det nu om att ”göra rätt, att göra rätt saker och att göra rätt från början”. Som om detta skulle vara något nytt och fantastiskt. Varför tänkte vi inte på det tidigare? Det är möjligt att vi fram till nu har gjort fel, fel saker och fel från början och i sådana fall får det väl vara slut på ”fritt valt arbete” som rikspolischefen uttryckte det.
Frågan är vad och vem han menar? Vem är det egentligen som har Fritt Valt Arbete eller FVA som vi kan kalla det? Är det den delen av kåren som verkligen jobbar och sliter eller är det den projektflummande delen eller är det han själv som pysslar med FVA.
För det finns gott om FVA och annan LS (LekStuga). Är det inte VPOP eller PRR så är det nationella VUP. Vi får för allt i världen inte glömma STUK, PUS och BHI. Det hela verkar vara en produkt av PNF (Polisens Nationella Flum-koncept) där koncept och modeller varvas i det byråkratiska nirvana som stora delar av polisen tyvärr utgör idag.
Man måste fråga sig var polisen är på väg och vad ”aktieägarna” vill att polisen skall göra. Är det verkligen FVA som PUS och VPOP?
Vill man ha en växande skara poliser som sitter på polishusen och uppfinner och driver stolliga projekt och metoder som går ut på att polisen skall göra något så självklart som ”rätt saker”. Eller vill allmänheten att poliserna skall ut på gator och torg se busarna i vitögat?
Är det inte dags att sätta projektskaparna och diagram-ritar-maffian i genuint polisarbete och ge den delen som är poliser nycklarna till radiobilen. Och ge juristerna en nattvandrarjacka så att de gör någon nytta för en gångs skull.
Det är dags att starta projekten Skippa Skitsnacket, Back to Basic och Släpp Hörnstolpen. Och framför allt – Skrota PNF.
Kay Bauer
