Svenska poliser som mördas i tjänsten skjuts oftast ihjäl. En bättre vårdapparat, enligt amerikansk modell, kan rädda liv. Nu är antalet kirurger och sjukhus för få.Svenska poliser som mördas i tjänsten skjuts oftast ihjäl. En bättre vårdapparat, enligt amerikansk modell, kan rädda liv. Nu är antalet kirurger och sjukhus för få.
Birger Schantz, Torsten Seeman, Bo Rybeck och Bo Janzon arbetar inte längre ihop. Pensioneringar och nya uppdrag har kommit emellan. Men under 1970- och 80-talen utgjorde de en svensk expertgrupp som var världsledande inom skottskador. Deras rön hade och har fortfarande direkt betydelse för poliser och militärer.
Historiskt sett är det nästan alltid ett skjutvapen med i bilden när svenska poliser mördas i tjänsten. Sedan 1908 har 26 poliser dött efter att ha utsatts för våld i samband med sitt arbete – två av dem till följd av misshandel, resterande 24 sköts ihjäl. För närvarande finns det minst 40 000 illegala skjutvapen i landet.
Schantz, Seeman, Rybeck och Janzon tror att det är svårt att skapa ett så mycket effektivare skyddssystem för polisen. Skyddsvästar fungerar i samband med pistolbeskjutning, men mot högenergivapen, till exempel de automatkarbinder som är på drift och ofta används vid rån, ger de dåligt skydd.
– K-pistammunitionen m/39-B som är vanligt förekommande och även går att skjuta i pistol kallas cop killer. Den tränger igenom de flesta skyddsvästar. Detsamma gäller kulorna från en enkel älgstudsare, säger Bo Janzon.
Vässad sjukvård räddar liv
Istället anser gruppen att det är akutsjukvården som ska prioriteras, kanske enligt amerikansk modell. I USA finns det ett tiotal sjukhus med hjärtlungmaskin och möjlighet att med kort varsel utföra komplicerade traumaoperationer. Dit flygs mycket svårt skadade patienter med helikopter. I Sverige är det enligt Torsten Seeman bara en knapp handfull traumakirurger som har kompetens att klara de allvarligaste skadorna. Är de inte tillgängliga kan ingen annan rycka in.
Han tycker att polisorganisationen bör ställa krav på vårdapparaten och berörda politiker. Antalet kirurger med den yppersta kompetensen är för få, liksom de sjukhus som har de rätta tekniska förutsättningarna för att rädda de svårast skadade. Dessutom är det inte enbart skottskadade poliser som är i behov av traumasjukvård. Skottskador är nära besläktade med de skador som drabbar olycksoffer i trafiken och därmed finns det ett brett samhällsintresse bakom krav på vård.
– Utbyggd traumasjukvård och forskning om icke dödliga vapen är mitt recept om vi utgår ifrån att det har blivit farligare att vara polis, säger Bo Rybeck.
Han bygger uppfattningen på åtskilliga allmängiltiga sanningar beträffande skjutvapen som expertgruppen fastslog. Ofta bestod arbetet av att avliva gamla myter. Den första myten var den om höghastighetsvapen, vapen som enligt Birger Schantz snarare borde kallas högenergetiska vapen. En annan myt var myten om ”stopping power”. Den legendariska kaliber 44 magnum, speciellt framtagen åt amerikansk polis som ville kunna skjuta sönder motorblocket på en bil, utgör en betydande del av den myten.
– Stopping power är ett begrepp som storviltsjägare i Afrika hittade på. Men handlar det om pistoler är det bara var man träffar som har betydelse, säger Birger Schantz.
Svenska polisers tjänstevapen ger en anslagsenergi på 300 joule. För Magnum 44:ans del är siffran 1 800 joule – en väsentlig ökning. Men ändå är effekten ringa jämfört med till exempel en ordinär älgstudsare (3-8 000 joule). Ett prickskyttevapen i kaliber 50 (12,7 mm) närmar sig 20 000 joule.
När bland annat Bo Rybeck tillfrågades som expert om viket tjänstevapen som svensk polis borde utrustas med utgick han i svaret från att valet inte spelade någon större roll. Ingen pistol uppfyller drömmen om stopping power och krav på att oskadliggöra en gärningsman utan att döda.
– Därför är det synd att svensk polis inte får använda fler icke dödliga vapen som faktiskt har stoppverkan utan att skada.
FBI skjuter för att döda
Svenska poliser lär sig att skjuta för att träffa mitt i målet. Finns det tillräckligt av lyxvaran tid är det tänkbart att sikta mot benen, men inte annars. På tre meters avstånd i mörker finns det sällan tid. Enligt Bo Janzon går FBI numera ett steg längre och instruerar personalen att skjuta strax under halsgropen. En gärningsman kan fortsätta sitt anfall trots att han är träffad i extremiteter eller till och med i hjärtat. Det enda skottet med garanterad stopping power träffar det centrala nervsystemet i ryggraden eller i hjärnan. FBI:s riktpunkt maximerar chansen att träffa där, men medför också hög risk för dödskjutning eller svår invaliditet.
Schantz berättar om hur han under sin tid på Försvarets forskningsanstalt (FOA) kontaktades av den dåvarande ordföranden för Polisförbundet. En svärdsbeväpnad våldsman hade skjutits med nio skott utan att oskadliggöras. Hur var detta möjligt och hur skulle polisen förebygga en liknande situation i framtiden?
– Jag svarade att felet var att man inte dödade mannen med ett skott i huvudet. Han hotade en liggande polis som svävade i omedelbar fara.
Torsten Seeman håller med. Men han tror att de flesta poliser, svenska och utländska, drar sig i det längsta för att skjuta för att döda. Han påpekar att det i USA, och andra länder med en mindre enhetlig poliskår, uppstår problem. Till exempel då obeväpnade poliser upplever osäkerhet när de förväxlas med kollegor som har en offensivare taktik.
– Vill vi ha poliser som är mentalt vaccinerade och alltid skjuter för att döda? Jag tror inte det.
