Annons

Annons

Klister, svett och polkagrisbatonger

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.
Foto: Anna Hållams
Foto: Anna Hållams

Efter en riktig rysare till kvalmatch mot Spanien är Sveriges handbollsherrar vidare till OS i Rio. Det trots förlust och minsta möjliga marginal. Någon liknande rysare bjöd inte riktigt polismästerskapen i Jönköping på. Här handlar spänningen om något mycket mer grundläggande – nämligen sportens överlevnad inom polisidrotten.

Foto: Anna Hållams
Foto: Anna Hållams

Efter en riktig rysare till kvalmatch mot Spanien är Sveriges handbollsherrar vidare till OS i Rio. Det trots förlust och minsta möjliga marginal. Någon liknande rysare bjöd inte riktigt polismästerskapen i Jönköping på. Här handlar spänningen om något mycket mer grundläggande – nämligen sportens överlevnad inom polisidrotten.

Spänningen är inte direkt olidlig. Det första målet sitter efter några få sekunder och sedan rullar det på. Jönköping vinner – möjligtvis i antal spelare och får knappt plats på bänken. Flera av dem har spelat handboll för första gången vid något av de tre träningstillfällen som ordnats inför turneringen.
– Men kurvan pekar spikrakt uppåt, säger Kim Jagenheim, som har nummer 13 i Jönköpingslaget.
Han beskriver hur de första gången de tränade inte ens fick loss bollen från handflatan.
Malmö har några få avbytare men desto mer erfarenhet och de smäller in mål efter mål och segrar med 27-9.

Det blev bara tre lag som kom till polismästerskapen i Jönköping den 14 april. Samtliga var herrlag. Malmö, Jönköping och Stockholm. Tidigare har så många lag varit med att mästerskapen varit en tvådagarstillställning. Länge såg det ut att bli tre damlag också i år, men ett efter ett försvann de på grund av barnledigheter, graviditeter och skador. Elin Pantzar och Lina Tryggvesson, som arrangerat det hela, kan därmed inte spela trots att de är så sugna att de knappt kan sitta still.
– Jag hade tänkt ta med mig grejer, säger Lina Tryggvesson.
På frågan om hon skulle kunna tänka sig att köra mixat är Elin Pantzar lite tveksam. Hellre slå ihop sig med andra damlag.
– Jag är målvakt och inte aktiv längre. Jag tror inte jag vill stå i mål mot herrar, säger hon.

“Vi är ju här för att träffas och ha kul. Det har ju också ett värde. Att få träffa kollegor från andra ställen.”

För en icke invigd ser handboll ut att göra fruktansvärt ont. Det är mycket kroppskontakt och bollarna viner hårt och i ansiktshöjd. Målvaktsjobbet har lite kamikazestatus, men Henrik Lundberg i Malmölaget vet vad han ger sig in på. Han stod i målet även som aktiv.
– Jag var dum nog att ta på mig det.
Nu var det några år sedan han spelade. Han är aspirant i Kristianstad i skrivande stund, och var med och spelade polismästerskap även som student. Han tycker att det är tråkigt att det är så svårt att få ihop lag. Tidigare kunde poliserna få betald ledighet för att utöva polisidrott, men de möjligheterna har kraftigt begränsats och lagsporterna får nu utövas på fritiden.

Ytterligare en anledning till att polishandbollen rullar nedåt, till skillnad från till exempel hockeybockey och fotboll som varit stora på senare år, kan vara just att det är en så pass tuff sport.
Anette Andersson, som jobbar på Svenska Polisidrottsförbundets kansli säger just att många av dem som spelat polishandboll är aktiva även i andra lag och är erfarna spelare. Därför blir tröskeln högre att kliva in, som de modiga i Jönköping, och bara köra på helt utan erfarenhet.
– Jämför till exempel med fotboll som väl alla har spelat någon gång. Sedan är det ju som det är med trender och de individuella sporterna växer, säger hon.

Elin Pantzar Foto: Anna Hållams
Elin Pantzar Foto: Anna Hållams

Elin Pantzar önskar att fler skulle våga sig på polishandbollen. Hon upprepar det jag får höra många gånger under dagen.
– Vi är ju här för att träffas och ha kul. Det har ju också ett värde. Att få träffa kollegor från andra ställen.
– Och för festen efter, fyller någon i och syftar på polismästerskapsbankett och larmfest som kommer att äga rum under kvällen.

Stockholmslaget dyker upp först efter lunchen, stadiga pastapennor med köttfärssås. Att de inte hinner äta bekymrar Elin Pantzar något eftersom hon beställt mat i överkant. Hon försöker få de som driver sporthallens kafeteria, där lunchen serveras, att hålla öppet lite till så att alla kan får mer mat efter matcherna, men det går inte.
– De hade nog hoppats på att det skulle bli lite publik som handlade och så, säger Elin Pantzar – och de kanske femton kollegor och kompisar som under dagen dyker upp på läktaren räcker inte.

Stockholmarna är stora men få. ”Som riktiga handbollsspelare ” menar en av funktionärerna vid sekretariatet. Jönköping möter först huvudstaden, som lånat en spelare från Väst och en annan från Uppsala och trots det saknar avbytare. De verkar dessutom lite rädda för Jönköping som i sin nybörjariver kanske tjongar på lite väl oväntat i vissa situationer. En och annan straff blir det och även om det faktiskt känns som att de förbättrat sig rejält och gör lite fler mål så läcker försvaret fortfarande som ett såll. Målvakten, Anders, är erfaren men utan ett riktigt fungerande försvar är han ett enkelt byte.

“För spelare som inte spelar regelbundet gör det att huden följer med lite också.”

När andra halvlek kör igång står det 15– 2 till Stockholm. Ingen större spänning råder. Trots det sitter man som fastklistrad. Bokstavligen. I Idrottshusets A-hall, som snart ska rivas, har år av handbollsspelande satt sina spår och kletet som ger så bra grepp åt spelarna greppar också tag i byxbaken på den som slår sig ner på bänken.
– För spelare som inte spelar regelbundet gör det att huden följer med lite också. Du kanske såg att många hade tejpat flera fingrar i dag, säger Elin Pantzar.

Matchen Stockholm – Jönköping slutar 31-8.

Även om det är på kul så brinner det till ibland. Stockholmsspelarna är ganska trötta efter sin första omgång. Det trots överläget. På läktaren sitter en kompis till Stockholms nummer nio, Patrik Lindblad. Han är inte polis men får hoppa in i alla fall. Någon extra tröja finns inte, så den som sitter på bänken får göra det utan. Det gör också Stockholmsspelarna lite svårare att hålla ordning på då numren vandrar från den ena svettiga ryggen till den andra.

När de två lagen med fler erfarna spelare möts är det som om hela hallen gungar – spelet är liksom tyngre. Och för första gången under dagen är det faktiskt lite spännande, även om Malmö tar över relativt snabbt. Handboll är, om man får tro sekretariatet, stort i södra Sverige och spelarna känns samkörda. Från början var tanken att de skulle spela två gånger trettio minuter på slutet, men det får räcka med den normala tiden för polishandboll, 20 plus 20.

Polishandboll_3
Vinnarlaget Malmö. Foto: Anna Hållams

– Och vi gratulerar Stockholm, utbrister Elin Pantzar.
Eller nej, kommer hon på efter några sekunder. Malmö var det ju faktiskt som vann i slutänden med 24 -17. Lagen tackar och priser delas ut under något fnissiga former. De polkagrisar de fått av en sponsor att dela ut till spelarna efter matchen var tänkta att se ut som batonger. Det gör de inte.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser