– Är ni poliser eller? undrar en överförfriskad dam på en bänk i Rosenlundsparken i Stockholm.
Tonen antyder att hon redan vet svaret, men Anwar Ghanoum, 22 år, förklarar tålmodigt.
– Nej, vi är polisiära ordningsvakter. Vi arbetar för Polismyndigheten.
Han ber sällskapet dämpa sig och plocka upp ölburkarna från marken.
– Tänk på att ni sitter precis bredvid en lekplats.
En äldre herre med gubbkeps och påtagligt röd näsa vinglar fram och vill veta om Anwar är Djurgårdare. Mannen är en hårsmån från ett omhändertagande för berusning, bedömer vakterna. Men de nöjer sig med att avvisa honom från platsen.
Anwar och hans kollegor är anställda av säkerhetsföretaget Rapid, men hyrs in av Polisen på Södermalm i Stockholm för att arbeta mot den lokala problembilden. Det är en försöksverksamhet som pågår under ett halvår. Faller det väl ut kan arbetssättet bli permanent och spridas till andra delar av myndigheten.
Vakterna är säkerhetsprövade för uppdraget och får röra sig fritt i polishuset. Inför passen har de utsättning med sina arbetsledare som är områdespoliser. Där får de också ta del av viss underrättelseinformation. Ute på fältet har vakterna varsin ”strypt” rakel med en talgrupp där de kan kommunicera med varandra och med arbetsledarna.
De jobbar ganska självständigt under sina pass, men sammanstrålar med arbetsledarna då och då för att stämma av. Däremellan har de samband via radion. Däremot har de ingen direktkontakt med regionledningscentralen och får inga jobb därifrån. Det är inte meningen att de ska åka på larm, utan de ska jobba uthålligt mot stadsdelens oroshärdar. ”Äga platsen”, som en av områdespoliserna uttrycker det.
FÖRSÖK UNDER ETT HALVÅR
Pilotprojektet med ordningsvakter i Polisens regi pågår från april till september i två lokalpolisområden i region Stockholm: Södermalm och Skärholmen. Ordningsvakterna är inhyrda från säkerhetsföretaget Rapid och arbetsleds av områdespoliser för att jobba mot den lokala problembilden. Skärholmen har åtta vakter och Södermalm sex. Försöket ska sedan utvärderas.
Besöket i Rosenlundsparken är ett exempel på det. Vakterna hänger kvar tillräckligt länge för att upptäcka att den avvisade fylleristen gör comeback i parken efter en stund. Han har bara gjort en stor U-sväng och vakterna genskjuter honom innan han kan återförenas med polarna på bänken.
– Nej Jonny, nu får du gå hem, säger de och pekar i riktning mot de södra förorterna.
De funderar på om Jonny kanske är en kandidat för ett ”förlängt avlägsnande” enligt polislagen – en enkel till Skogskyrkogården på andra sidan Skanstullsbron. De gjorde en sådan PL 13-transport i början av piloten, men sedan dess har Polisens rättsavdelning dragit i bromsen på grund av juridiska oklarheter. LOB-transporter kan de fortfarande göra, vilket vi ska återkomma till.
Som tur är verkar Jonny vara på väg hemåt för egen maskin, så vakterna kliver in i sina avstrajpade polisbilar för att fortsätta till nästa hotspot: Björns Trädgård vid Medborgarplatsen – ground zero för stadsdelens ordningsproblem.
På väg dit får de onda ögat av alla cyklister som måste väja när vakternas fordon kommer rullande på cykelbanan. Anwar hade gärna sett en tydligare märkning av bilarna.
– Men det här är ju bara ett pilotprojekt så jag förstår att polisen inte har velat lägga pengar på det.
Han har en långsiktig plan att bli polis. Och när hans arbetsgivare vann kontraktet för det här uppdraget var han snabb att anmäla intresse.
– Ska jag beskriva det med ett ord så var det: wow! Vilken chans att få inblick i polisens arbete och en bra merit på cv:t.
En av Anwars vaktkollegor berättar att de var lite nervösa innan de började. Skulle poliserna acceptera att ha ordningsvakter i huset eller betrakta dem som något katten släpat in? Men det har varit kärlek och respekt hela vägen, tycker Anwar.
– Det är en bra arbetsmiljö här. Väldigt tydliga ramar jämfört med vad jag är van vid. Och poliserna är duktiga på att ge feedback på ett trevligt sätt, så jag lär mig mycket.
En veckas utbildning
Utöver sin ordningsvaktsutbildning har vakterna som jobbar för Polisen fått en veckas extrautbildning. I utbildningen ingick bland annat: Rakel, transport av omhändertagna, en förkortad variant av särskild polistaktik (SPT) och hantering av polisiär skyddsutrustning (skyddsmask, tung skyddsväst och ballistisk hjälm).
Ska man trycktesta en ny metod för ordningshållning i storstadsmiljö är Södermalm ingen dum plats. Här har det supits friskt sedan Bellmans tid. Krogarna ligger mer eller mindre vägg i vägg längs huvudgatorna. Korsningen Götgatan/Folkungagatan är känt som boxarkrysset på grund av alla fylleslagsmål.
Det är också ett av Sveriges minsta lokalpolisområden, berättar Antti Järvelä som är gruppchef vid områdespolisen och lokalt ansvarig för ordningsvaktsprojektet.
– Med blåljus tar man sig från ena änden av lokalpolisområdet till den andra på bara fem minuter. Men om Södermalm var en egen stad skulle den befolkningsmässigt vara en av de tio största i landet.
En gång i tiden var ”Söder” en arbetarstadsdel, men årtionden av gentrifiering har förvandlat de ruffiga kvarteren till ett hipstermecka med hantverkskorvbarer och sneakerstvätterier. Bostadsrätterna kostar miljoner. Samtidigt finns det en skuggsida, enligt Antti.
– Av praktiska skäl har staden och regionen valt att klustra en stor del av missbruksvården hit. Det är sprututbyte, medicinutlämning, stödboenden och så vidare.
Så de gamla öknamnen, ”pundarsöder” och ”knivsöder”, har fortfarande viss täckning, enligt honom. På delar av Söder uppger 70 procent av invånarna att berusning och missbruk är ett ordningsproblem. Motsvarande siffra för regionen som helhet är bara omkring 20 procent.
Och det är där ordningsvakterna kommer in, enligt Antti.
– De ska helt enkelt ägna sig åt sitt kärnuppdrag: avvisa, avlägsna, omhänderta, förverka alkohol och transportera enligt LOB.
Det finns förstås många andra ordningsvakter på Södermalm: på krogarna, i köpcentren, nere i tunnelbanan och även i särskilda tillståndsområden där kommunen har upphandlat patrullerande vakter.
Men Antti ser fördelar med att Polisen har egna vakter. De får nämligen operera i hela lokalpolisområdet utan några geografiska begränsningar. Dessutom jobbar de utifrån polisens prioriteringar och behöver inte ta hänsyn till någon annan uppdragsgivares önskemål.
I praktiken ger sex ordningsvakter större effekt mot den lokala problembilden än motsvarande antal poliser, bedömer Antti.
– Hade jag anställt sex poliser hade de slukats av andra uppdrag runt om i staden som att bevaka ambassader eller demonstrationer. Det är så omvärldsläget ser ut. Vissa pass är ordningsvakterna den enda brottsförebyggande resurs vi har här.
Borde det inte finnas poliser så det räcker till både kommenderingar och lokalt brottsförebyggande?
– Självklart säger både hjärna och hjärta att det borde finnas fler poliser, men ska man vara realistisk så kommer vi alltid behöva hantera en bredd av uppgifter utöver det som är traditionellt områdespolisarbete.
Men är inte poliser att föredra med tanke på deras längre utbildning?
– Inte nödvändigtvis. Poliser får en väldigt bred kompetens genom sin utbildning. Men zoomar man in på problembilden på Södermalm så handlar den mycket om fylleri och stök i gatubilden, och det är ju precis vad ordningsvakter är till för att hantera.
I Björns Trädgård har ordningsvakterna just börjat hantera en mager gammal man som står lutad mot en lyktstolpe med halvslutna ögon. De känner igen honom från gårdagens pass. Då körde de honom till missbruksvården med stöd av lagen om omhändertagande av berusade, LOB.
Polisen i Stockholm räknar med att varje LOB tar 90–120 minuter inklusive transport och avrapportering. Så för områdespoliserna är det en stor tidsbesparing om jobbet i stället kan göras av ordningsvakter.
Det är ganska nytt att ordningsvakter får göra sådana transporter. Och första gången det hände här på Södermalm väckte det starka reaktioner i missbrukarleden, enligt områdespolis Claes Ridderlund.
– De kom fram till mig och undrade om jag såg vad som höll på att hända. I deras ögon var vakterna på väg att kidnappa en av deras kompisar. Så jag fick förklara att vakterna får göra det här nu.
Han skulle gärna se att Polisen anställde ordningsvakter i stället för att hyra in dem.
– Då skulle de få tillgång till systemet för avrapportering också, vilket skulle avlasta oss mycket. Och så länge vakterna är anställda av ett privat säkerhetsföretag finns det en gräns för hur mycket utbildning vi kan ge dem. Det företaget får ju en konkurrensfördel genom att vi utbildar deras personal.
Ser du några risker med att uniformerad personal, som inte är poliser, representerar Polismyndigheten på gator och torg?
– Vi har varit väldigt tydliga med vad vi förväntar oss av dem. Att förtroendeskapandet är en viktig del av det vi gör. Den kulturen måste vi föra över till dem på samma sätt som till yngre poliskollegor.
Claes och de andra arbetsledarna hänger inte ordningsvakterna över axeln hela tiden, utan låter dem jobba självständigt.
– Men jag får ju daglig återkoppling från de människor som ordningsvakterna möter när vi inte är där. Vi träffar ju samma personer. Och jag har inte hört något negativt från dem.
Plötsligt får en av A-lagarna i Björns trädgård ett epileptiskt anfall när han ska resa sig från en parkbänk. Ordningsvakterna hinner hugga tag i mannen innan han faller till marken och placerar honom i framstupa sidoläge. Samma sak hände dagen innan, berättar Anwar, och pekar på ett jack i mannens panna som visar att han föll illa den gången.
Snart kommer en ambulans för att hämta den sjuke. Kompisarna på bänken intill berättar att han heter Bosse. De spekulerar i om snuten kommer beslagta Bosses ryggsäck som står kvar på bänken och är full med oöppnade långburkar. Men en polis hämtar väskan och skickar med den i ambulansen innan den svänger ut på Götgatan i riktning mot Södersjukhuset.
Någon minut senare sätter sig en ung kille på bänken där Bosse just satt. Han tar upp telefonen och börjar skrolla.
Representanter för allmänheten har fått påhittade namn i texten.
